Om nu nån tycker att jag är en himla gnällig typ, så är det helt rätt uppfattat.
Vi skulle ha åkt till Vättern och träffat barnbarnet och bada med henne, men hon var helt rödprickig när hon vaknade och är på väg till VC för att se om det kan vara vattenkoppor eller strandloppor... så vi stannar hemma. Finns ju öronproppar... Dessutom har de jobbat på snabbt, när jag vaknade för nån timme sen och tittade ut, hade de precis börjat. Och inomhus finns en del att göra, där hörs bara hälften av ljudet...
Jag får väl försöka låtsas att det är skönt när marken och luften vibrerar... och ta en promenad där det är tyst.
12 kommentarer:
Men vart tog pulkakullarna vägen?
Tack för att vi inte behövde lyssna till oljudet mer än sju sekunder.
Stackars dig bloggblad...
Cecilia: De har faktiskt lagt tillbaka det mesta i den gamla högen, så småbarnen kan nog åka när snön kommer.
Jag har fått lite mer än 7 sekunder idag...
Qi: Tack! Fast jag har ju lite perspektiv på tillvaron - och njuter av att allt annat för tillfället är helt okej.
Dessutom kommer barnbarnet hit med sina prickar, som konstaterats vara strandloppebett, och badar i vår lilla loppfria barnpool.
Hoppas jobbarna har helg, så du får tyst omkring dig!
Tant lila: inte alls säkert... för två veckor sen grävde de hela lördagen och söndagen. Och nästa måndag ska det ju vara klart alltihop. Men asfaltläggarna som gjort halva vägen idag, kommer först på måndag. De andra skramlar inte så mycket längre, mer finlir.
Hujedamej, jag hade inte stått ut. Hörlurar med vacker musik? Stackars barnbarnet - hoppas att prickarna försvinner fort.
Ja alperna är borta ser jag. Jag tänker på dig varje gång jag hör stenhuggarna uppe vid palatset och är tacksam för att de kör traditionellt hantverk för det mesta i det här landet!
Hoppas nu att det inte är något allvarligt med lilltjejen utan att ni får träffa henne snart!
Röda prickar ska man ha viss respekt för. Även om det troligaste beskedet på VC är "det är nog nåt virus"... som dom inte vet nåt om ...
Annela: Nu står jag ut, för nu ser jag att det mesta är klart, och gatan blir slät... den har sett ut som i nån övergiven öststat. Kommunen kostar inte på en liten återvändsgatsnutt... men nu när maskinerna förstört så mycket, var de väl tvungna.
Marianne: Så kul att nån så långt bort tänker på mig!
Lilltjejen var här hela eftermiddagen - hade jag sett prickarna från början hade jag avfärdat vattenkoppor direkt och gissat på knott eller strandloppor.
K-häxan: se ovan. De var på VC och det är känt att det finns massor av strandloppor vid Vättern... Hon var hur pigg och glad som helst och klådan la sig snart. Fläckarna bör gå bort på ett par dar, de hade redan bleknat.
Jag blir ju avis när du visar hur härligt det är när du badar. Jag har ännu inte badat i år, dock får du mig att längta så det blir nog ett dopp i helgen och så badar du på mina favvoställen.;o)
Kram
Så olika vi är. Maskinljud störs jag inte av, eller ja, det ska vara lövblåsare i så fall, just för att de är så onödiga.
Bloggullet: Fast nu är det ett minne blott... jag kan dock känna känslan av att flyta omkring ännu.
Matilda: Jag har lite svårt för ljud som stör öht, när den ena grannen efter den andra avlöser med gräsklippare när jag ska vila i trädgården... men det tar ju slut!
Det här ljudet fick huset och marken att vibrera och det höll på en hel dag. Gick knappt att prata utomhus. Men helgen med grävskopan var värre... de är bara 10 meter bort också...
Skicka en kommentar