söndag, juli 13, 2014

sångteknik

Det är inte så lätt att lära gamla hundar att sitta, sägs det. Och jag vet nu att det inte är så lätt att lära gamla sopraner att sjunga med ny sångteknik heller!

Fyra dagars solosångskurs avslutades på fredagskvällen, jag gissar att det var trötthet som slog till när jag blev väldigt sjösjuk idag - det blåste på tok för mycket med byiga kastvindar för att vi skulle ha lust att ge oss ut på sjön, men maken ville fixa med lite kopplingar så vi tog matsäck med och åt i båten... som inte alls låg särskilt stilla. Efter gungig matstund tog jag en promenad på land och satte mig i lä på fast mark - men det hjälpte inte. Jag slutade inte gunga förrän efter ett par timmar hemma.

Men - i går kväll (nu har det visst redan blivit söndag, så det blir i förrgår kväll) var jag inte gungig, snarare lite hög av allt sjungande. Vi smilade åt olika fotografer efter vår avslutningskonsert, det var sannerligen inte svårt att le... vi var verkligen glada på riktigt. Trots att det bara vara "närmast sörjande" i publiken, var det himla pirrigt för oss alla, vana som ovana, när vi ville visa vad vi hade lärt oss under de intensiva dagarna med undervisning i Master class-modell, alltså var och en fick undervisning inför de andra. Så roligt och så intensivt och spännande. Alla hade förberett tre sånger att jobba med - knepiga fraser och partier fick alla vara med att testa, så ingen hann slumra till. Dryga fem timmar i sträck per dag, med en kort matpaus och en kort bensträckare. Vår lärare hade fixat till läckra men lätta måltider innan vi började.

Om vår lärare och hennes kurser kan man läsa om här: www.resonans.nu  Det var bara ett par stycken som var vana att sjunga solo, vi andra mest vana att sjunga i kör. Några hade öht aldrig sjungit ensamma inför publik, så man måste inte vara van för att gå en sån kurs, bara tycka om att sjunga. De mer avancerade unga tjejerna, fick sin undervisning på en svårare nivå än vi noviser. Men peppning och stärkt självförtroende fick vi lika mycket av allihop. Och så glädjen när det flöt. Det är andra gången jag går den här kursen, men jag är inte säker på att det är sista gången, så roligt är det.

Jag spelade in alla mina lektioner på paddan och har tittat några gånger - men jag har tittat tyst, jag vill vara ensam hemma när jag prövar curbing, twang, edge och overdrive... Den som är nyfiken kan googla på orden.










10 kommentarer:

Humlan sa...

Så roligt det låter, förstår att du gärna gör det flera gånger.
Men sjösjukan får vi väl hoppas var en engångsföreteelse!

Anonym sa...

Så bra att det var roligt i år också - då är det väl bara att fortsätta att sjunga och ha trevligt med lärarinna + kurskamrater.

Sjösjuka lider vi nog alla av lite då och då - det betyder inte att det måste hända igen.

Kulsprutan

Pettas sa...

Jag roar mig ikväll med att läsa "fast" mig på bloggar som jag inte har haft tid att läsa på ett tag, men jag har via fb förstått att det har varit mycket sjunga och även gunga av för din del:)så helt "borta" känner jag mig inte i alla fall när jag tittar in här.
Att bli sjösjuk är inte roligt alls, gammal dyning är det värsta för min del, den som suuuuger så in i baljan
Jag har sjungit i kör för många år sedan och då fick vi specialtillfällen för att lära oss sjunga bättre och på rätt sätt. Jag minns att jag fick feber av det en gång, så nog kan man verkligen bli påverkad av att ta i ända från magbotten. Kanske det var någonting annat men det påstods då att det händer nu och då under dessa kurser att någon kan bli sjuk av övningarna.
Inte särskilt relevant till ditt inlägg men jag kom plötsligt ihåg:)
Ha en fin kväll!

Bloggblad sa...

Humlan: Jag går fortfarande omkring och ler efter sångkursen...
Faktiskt har jag inte blivit sjösjuk förut, vi åker ju inte ut om det är för gungigt. Förmodligen hade det att göra med att jag var väldigt trött.

Kulsprutan: Jag ska öva på det nya jag lärde mig så fort jag är ensam hemma.
Jag har inte blivit sjösjuk tidigare, men som jag skrev till Humlan så åker vi inte ut om det är dåligt väder - och det gjorde vi ju inte nu heller...

Pettas: När vi kör går det så pass fort att gamla dyningar inte stör, men jag minns från förr när vi satt och metade ute på havet, att det sög rejält i magtrakten av såna dyningar.
Tänkte förresten på dig idag, jag har skördat nässelfrön...
Jag har faktiskt aldrig blivit sjuk av att sjunga, men jag vet att jag ofta fick hosta förr innan jag lärde mig att andas bort mina astmatendenser.

Klimakteriehäxan sa...

Visst är det härligt att gå på kurs oavsett ämne - man lär sig alltid något!

Bloggblad sa...

K-häxan: Ja, och alltid brukar det bli en speciell skön gruppkänsla, man kämpar mot sina mål tillsammans - och det hinner inte uppstå några slitningar eller konflikter på ett par dagar.
Man går väl mest kurser som har ett innehåll man brinner för - utom i jobbet...

Klimakteriehäxan sa...

Och om du vill hämta mer inspiration: lyssna på sångerskan jag bloggar om idag! (torsdag)

Bloggblad sa...

K-häxan: Ljuvlig röst! Tack för tipset. Härlig bossarytm... Aldrig hört talas om henne förut.

Musikanta sa...

Är tyvärr lite för gammal för att gå sångkurs - min röst är inte att lita på längre - men det skulle ha varit väldigt roligt.

Jag är ledsen över att jag inte passade på när jag var yngre. Efter att ha varit på målarkursen förstår jag att ni måste ha haft det väldigt trevligt tillsammans även efter sånglektionerna.

Bloggblad sa...

Musikanta: det är nog ungefär samma känsla på alla kurser där man plötsligt kommer okända människor nära genom det gemensamma intresset. Nu var det bara jag som bodde där, de andra åkte hem, och många pauser hade vi inte heller, men ändå kändes det som om vi kände varandra.

Jag önskar också att jag hade börjat ta sånglektioner som mycket yngre, det ÄR svårare att lägga om teknik när man liksom fastnat i sin stil. Men jag tyckte ändå att jag fick en massa råg i ryggen och mod i barm.