Det var länge sedan som jag har ägnat en hel dag åt att läsa (som vuxen, som barn hände det ofta). Ja, jag var ju på gympan först, förstås, kl 9, och pulsade hem efteråt i nyfallen snö i nästan en halvtimme, så kroppssamvetet fick sitt. Men sen...
Inte ett enda dugg har husmorsssamvetet gnagt, för jag har under väldigt många år tillbringat alla skollov som städerska, kock, bagare, tvätterska, strykerska, diskerska - jag har en del ledighet att ta igen!
Nu undrar jag: Hur kan en så ung författare som Sara Lövestam skriva så att jag tycker mig förflyttad till ett 40-tal jag inte ens varit med om? Få mig att tycka att jazz är intressant, jag som inte gillar jazz... Och få mig så totalt fångad i ett språk som skimrar och i tankar som väcker nya tankar?
Den kategoriseras av somliga som "feel good" och det är inte positivt för mig, det luktar slarvigt översatt och billig kiosklitteratur. Den här mådde jag visserligen bra av att läsa, men den har mer djup än vanliga feel good-böcker (som jag egentligen inte kan uttala mig om eftersom jag sällan kommer längre än tre sidor om jag råkar på den sorten).
Sara var i Söderköping och berättade om sitt skrivande i somras, och jag hängde förstås på låset... INNAN jag ens hade läst något av henne. Bara hört henne bli intervjuad. Boken om "Grejen med verb" har jag läst, nu ska jag ha tag i hennes andra romaner.P.S. Jag fick en bibba noter häromdagen, så 8 nya sånger väntar på att bli skrivna... jag får nog vänta med att gå till bibblan ...
11 kommentarer:
Jag uppskattar din frispråkighet kring sånt du inte gillar:-) Jag är också allergisk mot det mesta som brukar kategoriseras feelgood, men det beror som sagt var mest på utförandet och inte på genren i sig. Måste läsa Lövestam! Kul att ha något kvar att läsa som alla prisar.
Själv har jag helt fallit i farstun för Kjell Westö, tjugo år efter alla andra, men det är mitt tips i retur:-)
nåt för jazziga maken kanske ♥
Cruella: Viss sorts jazz står jag ut med, men inte scat och bebop...
Jag känner igen namnet Westö, men det säger mig inget... Tack för tipset! Det är underbart att det finns många olästa böcker kvar!
Hannele: Den som är hemma med jazz får säkert ut ännu mer!
Den har jag också läst och jag tyckte mycket om den!
Ruta Ett: jag hade inte hört talas om den innan hon var här i somras. Men om henne själv hade jag hört och läst en hel del. Duktig tjej, och rolig som föreläsare.
Jag ska genast beställa den på bibblan. Verkar vara något för mig...
Musikanta: jag tror att du skulle gilla den!
Hittar man något man blir riktigt uppslukad av så behöver man inte gå upp ur sängen den dagen. Dessvärre blir man rätt kräsen med åren. Det händer inte så ofta längre. Inte för mig-
ÅÅHH den vill jag läsa!!!
Verkar vara en bok helt i min smak. Jag gillar Feelgood. Som Emma Hambergs böcker tex, hennes senaste om Rosengädda. Sen finns det de som försöker, men absolut inte lyckas.
Man måste verkligen ha känsla om man ska skriva bra feelgood. Fingertoppskänsla!
Men den här boken du rekommenderar ska jag verkligen lägga på minnet.
Andra året i Hjo: Tack för stödet - då behöver jag inte ha dåligt samvete. Bättre att vara flera.
Liksom du blir jag jätteglad över att hitta den sortens böcker, jag tycker också att det blir svårare, men nu har jag hittat såna flera gånger i rad.
Jag skriver boktips till vårt församlingsblad och känner direkt när det är en bok som kommer att hamna där.
Annika: Det kanske är just den känslan som saknas hos en del av den typen, då de bara känns som floskler och klichéer och är förutsägbara.
Livet utan dig - har du läst den? Författarnamn glömmer jag så lätt... Den var just en så bra feelgoodare.
Skicka en kommentar