Midsommar regnade bort...helgen känns passé nu, fast jag försökte hålla kvar och njuta av de vita nätterna de få gånger som himlen inte täcktes av svarta moln. Barnbarnet med mor och bonuspappa, vår son och några fler släktingar förgyllde altanen - som var torr - efter blöt dans.
Onsdagen, som nyss passerat, tillbringade jag med en handfull gamla skolkamrater. Jätteroligt att ses igen och prata urgamla minnen. Men jag vågade bara lägga ut en bild på facebook där alla är med.
Jag hann knappt hem på torsdagsförmiddagen förrän det var dags att åka iväg på kalas till svägerskan som fyllde år igår. Flera syskon till henne och en son med familj dök upp, och vips - så var vi väldigt många i köket, men där finns det plats. En helt underbar dag blev det! Solen värmde gott långa stunder.
Salladssköljning i storfomrat
10 kommentarer:
Å vad den lilla flickan har vuxit! HUR GAMMAL ÄR HON? (Versalerna vill vara med. Bort!)
Låter precis som sånt man ska göra när det är sommar. Verkar dock som om tiden går alldeles för fort fastän sommarlovet är evigt för dej numera.
Ökenråttan: hon fyller 12 nästa vecka. Snart tonåring. Inte gick mina första 12 år så snabbt...
Ingela: jag har faktiskt helt släppt sommarstressen nu, förr skulle jag hinna ALLT på sommarlovet. Jag njuter väldigt av att kunna slösa lite med dagarna.
Samma sak här. Jag har bestämt mig för att försöka skippa all stress; har inte köpt hälften så många blommor i vår .., det får bli lite som det blir. Eller så har jag kanske fyllt upp kvoten redan ,-)
Vilket härligt hus din bror och svägerska verkar ha!
Elisabet: Det var först förra sommaren som jag kände den där sköna känslan att jag inte behövde hinna allt under sommaren. Har inte heller planterat så många krukor som ska skötas om, och rabatterna är nedlagda, den ena efter den andra. Men grönsakslandet sköter jag. Än så länge... pyttelitet. När jag såg brorsan enorma land krympte mitt ihop ytterligare.... De bor verkligen i en idyll, mitt ute i skogen, nära kusten.
vad mysigt det är med sommarkalas och särskilt när man är många. Mycket trevligt att få presenter med sig hem också, i synnerhet ätbara sådana.
Ruta Ett: jag njöt verkligen, vi satt visserligen inne och åt och fikade, men sen var vi ute och tog av jackorna och tog på jackorna - ideligen... Och pratade och pratade...
Stavas bloggtorka. Det är väl så om sommaren. Man har annat att pyssla med.
Trevlig sommar - för nu börjar den!
Vilket fantastiskt hus! Som taget ur en saga nästan! Och barnbarnet har blivit stor. Plötsligt förstår jag hur länge jag hängt här, hon var väl knappt talbar när jag började läsa hos dig?
Läste att du bloggat i tio år!! TIO ÅR! Jisses. Själv började jag i augusti 2006 och det känns inte så länge sen... fast... jag är ju bara lite drygt ett år efter dig!
Skicka en kommentar