På initiativ av en syssling som jag träffade på begravning i somras, blev det släktkalas med knyt hos mig i fredags. Jag skyller på det kalaset att jag varit slö som bloggare; alla som bjudit hem 14 personer vet väl hur mycket pyssel det är med att fixa och dona och få hemmet presentabelt för gäster som aldrig varit på besök förut. De som återkommer ofta ser sig inte omkring så noga (antar jag). Övrig röjning, som jag har skrivit om, handlade inte om kalasstädning, inga gäster får ändå titta i lådor och skåp och garderober och vindsutrymmen.
Det var jättegott och spännande med en mängd olika smaker på pajer och sallader. Det blev inte mycket över, gott betyg till alla kockar.
Söndagen gick åt att vila och ladda inför gårdagens jobbstart, jag tog med mig mormors mormor till Linköping och uppträdde inför en mycket engagerad publik. I dag har jag såsat omkring och känt mig ganska så tom och urlakad. Jag har morgondagen på mig också att ladda om, sen bär det iväg på nya äventyr. Ingen rast och ingen ro!
12 kommentarer:
Sommarkänsla ger du mig med din släktträff!
Buffén ser inbjudande ut, skulle gärna ha varit syssling med dig
i det sammanhanget. Annars också förstås :)
Lycka till med nya äventyret!
Verkar som om din pensionärstillvaro flyter på fint med variation så det förslår.
Kul att få se familjefoton!
Kulsprutan
Sedär - nu har inte bara Klimakteriehäxan förstärkt sin robotkontroll. Hos dig var det drycker att markera idag.
Kulsprutan igen :(((
Och du skriver ibland att jag har energi ...,.-)
Pettas: Så roligt det vore... men jag gläder mig åt att du får lite sommarkänsla av bilderna!
Kulsprutan: Ja, en sak är säker: jag hinner inte ha långtråkigt!
Eftersom jag alltid är inloggad som Bloggblad, går jag numera förbi alla dessa tråkiga bokstavs- och sifferkombinationer. Du får skaffa dig ett bloggalias så slipper du också.
Elisabet: Ja, men skillnaden är att du är igång jämt! Fikar och umgås och gör en massa saker. Jag har flera tysta stillsamma vilodagar när jag inte hör av mig på blogg eller facebook...
Men jag erkänner att jag får energi av att göra roliga saker. Är jag påtvingad att vara med på nåt jag inte roas av, då blir jag TRÖTT!
En annan lösning/variant är förstås att sluta kommentera :)
Kulsprutan
Kulsprutan: Det valet är ju fritt. Jag tycker att det är kul med kommentarer, men inte med en mängd spam som fyller min inkorg. Blogger tar inte in spammen i bloggen, men jag får korgen full varje dag.
Du får gärna kommentera via mail om du vill.
Jag kan inte heller garantera att jag kommer att skriva så flitigt i bloggen, jag har mycket mer att göra sen jag blev pensionär - och allt tar längre tid.
Tjohej vad det händer saker för damen! I farten som vanligt hör jag. Din släktträff med kalas låter jättetrevligt och nog förstår jag att det inneburit massor med för-jobb för dig. Ni ser ut att ha haft det väldigt trevligt tillsammans och med en massa god mat.
Du är fantastisk som orkar med att ge din enmans-show - tänk så många som blir glada att kunna få gå och se/höra den.
Du kommer säkert att få många fler härliga dagar ute på sjön både nu i augusti och i september. Allt gott önskar jag dig.
Kram
Eleonora
Aldrig fel med knytkalas!
Aldrig fel med knytkalas!
Nej, som pensionär är man aldrig ledig! Bra med knytkalas, då slipper man halva jobbet. Städningen är den andra halvan. Alltid trevligt med släktträff. Jag tycker det var en lagom samling - då hinner alla prata med alla.
Eleonora: Det är roligt för mig att så många VILL höra den! Jag ska ut med den nästa vecka och om en dryg månad igen.
Det spörs om det blir några fler båt- och badresor... Fast jag hoppas på Medelhavet om ett par veckor!
K-häxan: Jag törs inte ställa till med sånt hur som helst, efter att någon lustigkurre bland mina kollegor hittade på att de bara skulle ha med morötter när jag bjöd dem på knytis! Jag var vegetarian då, och de skulle skoja. Så fort de kommit in och såg att jag dukat fint och förberett, kände alla att det blev helt fel - fruktansvärt jobbig fest när de satt och knaprade vid vita dukar... Nåt mer pinsamt har jag sällan varit med om.
Musikanta: Jag är ganska tacksam att vi blev en hanterbar skara - hade alla nästan 30 kommit så hade det blivit trångt! 50 pers var vi här samtidigt när Cecilia tog studenten, men då satt vi nästan på varandra.
Skicka en kommentar