Sommarvanor

Vad lätt det går att skaffa sig lata vanor! Det har inte blivit mycket gjort av vare sig inomhus- eller trädgårdsjobb de sista veckorna. Desto fler utflykter...

Igår var jag med om något märkligt som jag bara har läst om tidigare. Det var medvind ut från Stegeborg, knappt någon vind att tala om, men ändå. Vi letade efter en vindskyddad plats, och hittade ett litet fint skär. 

Jag satt på berget länge och njöt av värmen och av att det blev helt vindstilla. Så tyst och så stilla. Nästan så jag kände att det måste betyda nåt. Skulle det börja åska? En tromb (som de hade fått i närheten dagen före)? Svaret kom efter några minuter. På det helt spegelblanka vattnet kom en vind från öster som krusade vattenytan, med en linje så knivskarp som en linjal. Att vinden kan vända, det vet jag ju, och att det kan bli vindstilla där emellan, men det var häftigt att få uppleva det så tydligt. Den nya vinden från havet var dock kallare, så det var inte så jätteskönt längre.

Ovanför syns den spegelblanka ytan, och under den krusade efter vindbytet.

Maken älskar sudoko (eller stavas det soduko? Jag gör det aldrig och skriver det aldrig) och jag korsord.

Maken lossar förtöjningen, sen blåste det så pass att han knappt orkade dra in båten mot klippan för att hoppa på...

På hemvägen stannade vi till vid ön där Musikanta och hennes bröder har var sin stuga, jag sjunger med en av hennes bröder och dennes fru. De var hemma, vi fikade och tog en promenad på ön. Nu brukar vi ytterst sällan våldgästa någon, men de här vännerna har sagt så många gånger att vi måste komma förbi, så det kändes helt ok.

Det ser mer mulet och kallt ut än det var. Bara GPS:en är på. Datorn med större sjökort och ekolodet är bara på på okända farvägar. 

Att åka mot solnedgånget är helt otroligt. Det ser så mörkt ut, men klockan var bara 19 och det var ljust.

Nästa vecka är det bara att försöka hitta tillbaka till normala vanor när maken börjar jobba igen.

Sol, vind och vatten

Lata sommardagar... Ja, alltså, jag har skuttat runt på klippor och badat och gått långpromenader. Men lättja för mig är att jag kan göra vad jag vill. Inga tider att passa, inga textuppdrag som någon väntar på. 

Tre dagar i veckan som gick, var vi ute på Häradskär, längst ut mot havet i Gryts skärgård. Där tillbringade maken alla sin barndoms somrar, och den lilla stugan får vi nu låna av hans syster. Fast det har blivit lite sport att vi bor i båten. Skönt ändå att kunna gå in. 

Att titta på horisonten har blivit en favoritsysselsättning. Jag fick se fullmåne växa fram, jag såg solen gå ner och sen upp igen. Det var härligt! 

Vi har även hunnit med några kortare turer - här är det landstigning på en väldigt krånglig klippa där vi båda två dabbade oss, men det gick bra. 

Inte så badvänligt från klipporna. Men... Från badstegen på båten funkar det utmärkt att både komma i och ur vattnet.

Idag var det fint med en mulen dag (den lilla skuren hann knappt göra marken blöt) för att fixa lite hemma och i trädgården. Men nu får det gärna bli sol och värme igen.

Fredagskväll mitt inne i djupa skogen

Fredagskvällsunderhållning med Bloggblad. (De två närbilderna på mig är tagna av Eva Johansson Hjort.) 

I fredags kväll hade jag ett gig i detta lilla kapell långt långt inne i de djupa skogarna i norra Östergötland. Jag var lätt skeptisk när vägen blev allt smalare, husen  låg allt glesare och dammet rök i de täta krökarna på grusvägen. Vem skulle komma och lyssna på en främling en fredagskväll? Ja, nu visade det sig att det var två personer, utöver arrangören, som kände igen mig. Den ena jobbade jag med en kort period i F-spång för 37 år sen. Det enda hon kände igen av mig var efternamnet... 

Vi övar - kollar ljud och ljus och tekniska detaljer. Ingrid Käfling, alias Musikanta kompade sångerna galant.

Huset byggdes som kyrka och skolsal i ett strax före mitten av 1800-talet. Charmig lokal, onekligen. Sveriges äldsta ännu spelbara orgel har jag inte med på bild, men den finns hos www.musikanta.blogspot.com  

Klockan sju var lokalen ganska så fullsatt, 48 personer hade kommit för att lyssna på hur det var att växa upp på Frälsningsarmén. Mer om vad jag berättar om finns på www.bokblad.com  Videokanon är en väldans bra uppfinning. Allt jag berättar om går att illustrera med bild. 

Lapp-Lisas "Barnatro" hade jag kanske inte behövt text till -  i alla fall de äldre kan den utantill. Publiken sjöng med och gav respons med skratt och leenden, sånt är viktigare än man kan tro. 

Efteråt serverades varm korv, kaffe och kaka på kyrkbacken. Så trevligt som det var, så förstår jag att man gärna letar sig dit en fredagskväll. Jag kommer gärna tillbaka! 

Spridda skurar

Man skulle lätt kunna tro att Bloggbladsbloggen avsomnat för gott. Det har den inte, men den kommer helt klart i skymundan periodvis. 

Vackra dagar (lätt räknade hittills) har vi varit ute med båten.

Och, som synes, även en och annan mulen dag. Fast just den här, som avlutade med mat på S:t Annagården vid Lagnöbron, var fin ända fram till eftermiddagen.

Så har sångfågeln varit här, tålamodet med att kunna spela till sångerna har varit större än vanligt. Så roligt att få lära ut några ackord. 

Vad är sommare utan regn? Ja, torr och het förstås. Men ... Det måste ju inte regna varje dag.

En fin regnbåge efteråt är som plåster på vädersåren.

Mellan skurarna har det blivit en del gjort i trädgården. Äppelträden tjänar bara syftet att ge skugga numera, men... hittills har molnen skött den saken och träden har växt till sig i onödan. Hoppet lever dock, så nu är det mindre skugga - om det skulle råka bli vackert väder.

Här finns bara en lite snutt kvar av regnbågen framåt kvällen häromdagen, och min promenad mellan skurarna blev riktigt skön.

I dag har jag just klarat en timmes promenad i sol. Det blåser friska vindar, och eftersom maken hade några ärenden i stan så slipper jag fundera på om det blåser ute på havet.