Via bloggen har jag lärt känna en mängd trevliga människor - och har faktiskt fått många bra kontakter som jag har haft stor glädje av. Margareta Swenson är en av dem. Hon bjöd in mig till Laxå föreläsningsförening för ganska länge sen - och nu i veckan var det dags.
Jag upptäckte att det var 1½ timmes väntetid i Hallsberg... vad gör man i Hallsberg? Jo, förstås! Hälsar på bloggaren mossfolk som jag aldrig träffat, men lärt känna ganska väl genom bloggandet. Hon hämtade mig vid stationen och vi hann fika och prata en bra stund innan hon lastade in grabbarna och skjutsade tillbaka till tåget. Som väl var simultantolkade hon när äldste sonen så suveränt berättade och pratade och frågade - jag hör ju illa även när folk får med varenda konsonant, men med lite hjälp kunde jag svara. Så himla goa små killar!!!
Sen tog det inte många minuter att komma till Laxå. Där väntade Margareta, vi kände förstås igen varandra direkt. En jättetrevlig eftermiddag med mat, sightseeing och fika innan jag vilade mig lite på hotellrummet.
Kyrkan här nedanför fick vänta till dagen efter.
Dagen efter hann vi strosa i lite affärer efter kyrkobesöket. En fika hann vi också med. Någon frågade om jag var Margaretas lillasyster... en viss likhet har jag sett för länge sedan - både utseendemässigt och intressemässigt.
18 kommentarer:
Det är roligt med bloggvänner och att få möjlighet att träffa dem. Du fick till det riktigt bra på en och samma gång :)
Tack för rundan bland alla sevärdheter!
Karin, snart 66 hon också. I maj händer det! :)
Pettas: Synd att du bor lite knepigt till - men OM jag har vägarna förbi Åland, då kommer jag!
Än så länge känns 66 som en trivsam ålder. Dubbelsexigt, liksom.
Tack för ditt besök. Det var roligt att träffa dig personligen och din föreläsningen var verkligen härlig. Det tyckte alla i publiken. Du lämnade ett fint minne hos oss här i Laxå.
Laxå har jag aldrig varit i. Blev tvungen att googla på hur stort det är...
Noah har hunnit fråga flera gånger när "Majijan" kommer igen. Han tyckte nog att det var lite spännande att hämta dig vid stationen. Boken var han inte riktigt redo för, men jag har bläddrat i den och ser verkligen fram emot att läsa den för honom så småningom.
Det var så trevligt att ha dig här. Både intressant och roligt. Och härliga sånger!
Maggan: Tackar allra ödmjukast! Jag var så glad och nöjd när jag reste hem efter två fina dagar. Det var verkligen roligt!
mossfolk: Vad roligt! Ändå sov han när jag satte mig i bilen... :) Han kanske behöver ett halvår till för att kunna uppskatta folket som lever i diket?
epsilon: Vad roligt att du tycker så! Jag tittade i din blogg men kan inte gissa vem du är.
Jag är den du lämnade den prydliga fakturan till, kassören i föreningen.
Hälsningar
Ann
Epsilon: Aha! Då vet jag precis! Kul.
Kul med bloggbesök :-)
Älskar att besöka gamla kyrkor. De har så mycket att berätta med sina detaljer.
Vonkis: Fastän du och jag bor så nära är det väl 9 eller 10 år sedan vi sågs? Dags för repris?
Jag tycker om att känna av stämningen som är i olika kyrkor - jag tycker att den kan skilja sig från den ena till den andra. Varför vet jag inte.
Ja, bloggvänner, de är minsann fina vänner det.
Man lär verkligen känna varandra bra via bloggarna. Det vet ju VI!!
SÅ roligt att du fick till det gånger två!!
Du är tjusig, som alltid.
Vacker kyrka och vacker plats också!
OCH såklart, GRATTIS!!!!!!
Annika: Ja, och alla finns på riktigt fast min man knappt trodde det när jag började blogga.
Och tack tack tack! Lite smink och hårspray, vet du.... :)
Det känns helt ok med två sexor nu - det var värre när jag bytte från 50-tal... då kändes det tufft.
Hej!
Jag är tillbaka i bloggen efter 6 år i träda!
En liten tant
En liten tant: Vad roligt! Välkommen tillbaka. Jag googlade och hittade till din blogg.
Har tänkt på dig ibland och undrat vart du tog vägen - har förlorat din mailadress, annars kunde jag ha frågat.
Helt rätt att köpa present till sig själv. Då får man nåt man vill ha! Låter som du hade en fin födelsedag (tror att jag grattade på FB va?)
K-häxan: Tack! Det gjorde du säkert, det bara vällde in - jag fick nästan musarm av allt gillaklickande, men det piggade upp min tågresa!
Vi köper inte så mycket presenter till födelsedagar utan nollor, äter nåt gott, lite blommor och "Vi grallutera". När jag såg de tre pyttevaserna och Ernst-ljusstaken, då kände jag att jag behövde förnya lite här hemma!
Känner igen kyrkan där Margareta guidade Kent och mig när vi var i Laxå och hälsade på. Som du skriver, man känner igen sin bloggvän meddetsamma även om det är första gången man ses. Sen har man ju massor att prata om eftersom man vet så mycket om varandra genom bloggen. Kul att du fick träffa Mossfolk också. Jag har också väldigt svårt att höra vad små barn säger om de inte pratar perfekt rent. Som väl är, är det inga problem med Lissan. Men utan "extraöron" är det kört där med.
Skicka en kommentar