Just idag för 47 år sedan var vädret exakt som idag. Men bara vädret! Inget annat.
Per och jag gifte oss just den 8 februari, i Vårdsbergs kyrka. Mor och far bodde bredvid den.
Alla föräldrar och mostrar och fastrar levde. Inga syskonbarn fanns ännu och framtiden låg öppen och oviss (och ganska osäker) framför oss. Varken Per eller jag hade jobb.
Det har hänt en hel del. Livet har inte bara varit en lek, det har varit en dans på rosor också. Ganska taggiga sorter ibland.
Men buketten jag fick av maken igår, den har inga taggar!
11 kommentarer:
Awww...grattis!!
SÅ fina!
OCH du är dig lik! Ja, jag tycker verkligen det!
Fin bukett fick du likaså.
Ha en toppenfin dag idag och hurra för ER!!
Tack tack! Själva dragen finns nog kvar, fast jag har fått fler "drag" av nya rynkor. Håret har bytt färg också... men flinet är sig likt.
Vi firar mycket måttligt... Blommorna blev väldigt fina i motljus!
Grattis i efterskott på bröllopsdagen!
Så himla fint med 47 år tillsammans!
Grattis i efterskott till 47 år, fantastiskt :-)
Tack, mossfolk och Vonkis.
Kanske bra att jag gifte mig med en som inte gillar förändringar öht. 🥰
❤️❤️❤️
Grattis i efterskott. Jag har varit dålig med att läsa bloggar på sistone. Ni slår oss med ett år. Vi gifte oss när jag fyllde 40 så det är lätt att komma ihåg vilket år. Det var upp och ner ett tag i början men nu på gamla dar är det mer slätstruket för jämnan.
Du var vacker som en dag med din fantastiska frisyr! Tycker att du är dig rätt lik fortfarande trots ändrad hårfärg. Vackra blommor av maken. Om Kent skulle komma hem med en blombukett till mig skulle jag genast fatta misstankar. Mig veterligen har han aldrig någonsin köpt någon bukett till mig eller - vad jag vet - till någon annan. Det var möjligen bröllopsbuketten...
Grattis på 47-årsdagen, det är en riktigt lång tid ni har "stått ut med varandra..." :-D
Vackert brudpar var ni också! Bara att fortsätta i samma spår i 47 år till. Gärna utan taggiga blommor, förstås.
Musikanta: Faktiskt har jag fått blommor både på bröllops- och födelsedagar, utan påminnelse!
Min pappa var den som handlade mat under mors och fars sista år som pensionärer, och varenda lördag hade han en liten blombukett med. På eget bevåg!
Snällt sagt att du tycker att jag är lik mig ... men grunddragen finns förstås kvar även om en del löst skinn har tillkommit.
K-häxan: Tack! Ja, det är en lång tid. Kanske mest beroende på att min man inte gillar förändringar öht. Han är alltid nöjd med det som är. Nu måste vi snart byta ut sängar och två små fåtöljer som ser väldigt tufsiga ut. Men ... det är svårt! Rutiner ska vi inte tala om ... :)
Han var mycket motsträvig när jag fick tips om torpet! Mycket! När han insåg att båtplats ingick, gick han med på att ha det som förråd till båtgrejer eftersom det kostade ungefär som vår förra båtplats i hyra. Det tog dock inte lång tid förrän han hittade stora fördelar med torpet. Nu älskar han det lika mycket som jag. Så under sker!
Ungefär sådan kommer jag ihåg dig från lärarhögskolan. Men du är dig ganska lik fortfarande. Vi firar 46 år i år så ni leder med ett.
Kom inte ihåg att jag kommenterat, haha. Det är åldern...
Skicka en kommentar