Ny pausbild

Jag har fortfarande paus, men kom på att jag nog vill ha en trevligare pausbild än den på mina ben... Bilden tagen förra lördagen efter idogt men fruktlöst svampletande i den småländska storskogen... (hu, jag såg att tryckfelsnisse har varit här... eller tänkfelsbloggis?)

Utestängd...

Jag undrar om det finns nån tanke bakom att jag inte kommer in på min favvolista på nyligen.se. Lösenordet funkar plötsligt inte, och jag har prövat med reservorden, men icke... Kanske är det en fingervisning från Cyberspace om att det finns lite annat att pyssla med på småstunder, än att läsa bloggar...

Kanske meningen att jag ska ta mig an en vintermössa som ska filtas i tvättmaskinen...?

Jag noterar att det hänt en del annat, som t.ex. att datorn inte vill släppa in mig i kommentatorsbås... och att plötsligt mina favoritlänkar låg i bokstavsordning... och att jag inte längre kan lyssna på sommarpratarna genom datorn... Jag har en stark misstanke om att en mig närstående person gjort nåt med min dator. Här får bli räfst och rättarting.

Nähä... det gick inte att lägga in en bild på filtgarnet som jag just ska börja sticka på. Inte det heller... vad mer kan datorn hitta på för att sabba?

En liten blomma...

...till min blogg som fyllde 3 år igår och ger mig anledning till eftertanke:

Det har varit givande på många sätt att blogga - dels en träning i att skriva, dels (och främst!) har det gett mig ovärderliga vänner varav jag träffat flera stycken IRL och känt ett härligt systerskap med, dels har det gett mig en inblick i vad ni, kära bloggkamrater, sysslar med i er vardag (jag är rätt nyfiken av mig). Det har gett recept, sticktips, mönster, idéer, goda råd... men främst alltså: nya vänner!

Det försvinner några läsare då och då - och det tillkommer nya... några retar sig på nån kommentar och blir arga, andra skriver uppmuntrande mail att de blir på gott humör av det jag skriver... Ris och ros och många åsikter, precis som i det riktiga livet. Några tycker att jag skriver för privat - andra tycker att jag utelämnar allt som inte är solsken... Vem har rätt? Allihop, kanske? För så är det ju: ingen och ingenting är antingen det ena eller det andra.

Precis som många andra bloggarkompisar som just nu funderar på om de ska fortsätta, undrar jag också... vad tjänar det till? Jag vill inte bli en sån som måste blogga om något för att tycka att jag upplevt det... vill inte att det ska kännas som om jag bloggar om varje tanke som korsar min hjärna... vill inte att nån ska tro att de vet allt om mig för att de läser min blogg...

Men sen är det ju så roligt med kontakterna jag fått och får, om och om igen... och det är ju så roligt att sitta här och spåna... När jag började lite försiktigt, för att jag hade himla tråkigt den sommaren och behövde tidsfördriv, hade jag ingen aning om att jag skulle få så många läsare och hamna på listor... helt otroligt. För jag skriver ju sällan några åsikter (fast jag har en del!) eftersom jag inte tycker om skriftlig debatt, och jag skriver sällan om några stora händelser varken i samhället eller i mitt liv... utan bara lite ditt och datt.

Så nu - innan jag blir tårögd av rörelse - tackar jag alla goa och trogna läsare som käckt kommenterar och hejar på! Tack - tack - tack... Vink, vink! Förtydligande: Det kanske som låter om jag säger tack och adjö och vinkar farväl - jag tänkte mig mer att jag vinkar från berget... bara så där allmänt... tar emot folkets jubel, eller så och tackar för de tre första åren.... Lite sporadiskt dyker jag nog upp igen!

P.S. Tack alla som gratulerat - och jag behöver inga fler glada tillrop - jag kommer att höra av mig igen när jag har några bra bilder eller nåt annat på hjärtat! Jag behöver alltså inga klappar på axeln...

Tillfälligt avbrott...

...i korsordslösningen. Men jag ska strax lägga mig tillrätta igen. För idag tänker jag inte göra ett endaste dugg. Kanske inte i morgon heller... eller nästa dag... Det finns väl ingen dag som denna - ett helt sommarlov kvar...

Utmärkelser...

Nej, jag har inte utmärkt mig mer än vanligt. Men tycker att det är alldeles utmärkt att tacka så där jättehjärtligt för utmärkelser jag fått av 3 fel! 5!!! goa bloggare. Först ut var Detta är inte en stickblogg, (Men det är fel! Det är jättemycket en stickblogg! ) Sen kom det en från Bakom berget, Eva på Frösön. Som inte alls är bakom på nåt sätt, utan en framåt dam som följer sina visioner, och vars blogg jag följer så gott som dagligen. Den tredje kom idag från Klimakteriehäxan, som är klok som häxor har för vana. Ja, lite bitsk ibland, men det behövs.

Uppdatering: Nyss upptäckte jag att även Hedgrens lilla låda och Lilla B ska vara med här! Jag blir överväldigad - hinner ju inte med.... :)
Tack snälla rara! Jag blir så jätteglad.

Utmärkelsen heter "You made my made" - och meningen är att jag ska skicka vidare till några stycken - men jag KAN bara inte välja ut några få och inte nämna de andra. Jag har många favoriter, alla hinner jag bara inte med varje dag, men jag försöker åtminstone läsa hos dem som skriver här.

Liksom Klimakteriehäxan skrivit om idag, får jag också ibland se lyfta ögonbryn och höra suckar som säger: Näe, blogga... det har jag inte tid med. Jag hade bara tänkt blogga den sommaren jag började med det som tidsfördriv, eftersom jag inte kunde komma hemifrån knappt något.

Men sen hände något jag inte räknat med: jag fick en mängd goda vänner och daglig bekräftelse på att skrivträningen som bloggandet ger, gör verkan. Det är många fler inne här och läser och skriver än jag kunde drömma om när jag började, och det är hur kul som helst med det gensvar jag får. De artiklar och intervjuer jag skriver till församlingsbladet går betydligt lättare när jag övar på att uttrycka mig varje dag.

Inte heller kunde jag drömma om att jag skulle lära känna så många trevliga och "riktiga" kvinnor. (Jag hade en känsla av i början att det inte fanns någon människa alls bakom pseudonymerna.) En och annan har jag lyckats reta upp också, så att de försvunnit härifrån, men den risken får man ta när man ger sig ut i cyberrymden, tillgänglig för alla.

Förutom denna bloggarglädje, har jag idag blivit både glad och upprörd. Så det lär bli ett par inlägg till, men nu är maten klar.