Sångkurs

Tänk, jag trodde att jag skulle ligga som ett vrak idag… men ack, så fel jag hade. Energikicken från sångkursen sitter i, jag har studsat iväg med stavarna i en timme och inte vrakat alls, bara suttit i solen och lyssnat på dagens sommarpratare och så sakteliga landat.

Om sångkursen skulle det handla, några kanske minns att jag skrev om samma kurs förra året, och även -05. (Nej - jag skrev inte då, det var veckan innan jag började blogga, men då var det en fyradagarskurs med några fler ledare.)

Kristina Shtegman, med rötter i den ryska myllan (som det stod om henne i en artikel på nätet) är konsertpianist i världsklass och har utbildat sig även till sångpedagog. Hon brinner för att lära ut hur sång och hälsa hör ihop och kan sammanlänkas med andningstekniker av olika slag. Hur vi kan lösa upp spänningar och prestera mer, och framför allt: hur vi ska våga mer; att det inte finns nåt som heter ”det kan jag inte”… eller ”det är för svårt”.
Kristina kular en dalakoral i S:t Anna kyrka

Vi gjorde övningar i tensegrity (finns att se på you tube om man söker där på det ordet) i solen ute på gräsmattan, med fågelkvitter och vindsus som ackompanjemang, och vi gjorde sångövningar inomhus med Kristina som ackompanjatör. För henne finns inte: ”den sången kan jag inte…” Släng fram vilka noter som helst, eller nynna en melodi som ingen hört, och du får komp i vilken tonart som helst… Två skönsjungade damer övar på sin duett till kvällens konsert

En och en fick vi lektioner inför gruppen. Innan vi började, var det två som absolut inte tänkte sjunga solo alls, men i går kväll i kyrkan fanns det inga såna tankar längre, utan alla sjöng. Vi var nog ungefär lika nervösa allihop, men känslan av att det satt ett gäng och lyssnade som ville att alla skulle lyckas, var som en varm luftström som hjälpte till. Flera av besökarna sa att det kändes att det var en extra varm stämning i går kväll.Som avslutning sjöng vi Härlig är jorden tillsammans - vi hann öva en gång... helt ljuvligt med hur många stämmor som helst... eller... njae, i alla fall lite mer än fyrstämmigt när Kristina la på en extra överstämma à la kulning.

Vi gjorde även Dao-yoga. Finns att läsa om här. Satt även då ute på gräsmattan och gjorde lätta massagerörelser som var avslappnande och gav ett otroligt lugn. Lite motsatt verkan mot tensegrity som ger mer utåtriktad energi.

Jag som inte tycker om att sjunga låga toner, fick lite nya verktyg att hitta rätt på ett annat sätt än jag har lärt förut. Nu gäller det att få in det i systemet… att tänka mer på resonans än på var tonerna är… hemläxa. Hur det lät...? För första gången i min treåriga blogghistoria sjunger jag i bloggen här nedanför -lyssna den som törs... men eftersom ingen av er vet hur jag brukar sjunga är det ju ingen som märker nån skillnad, men att jag är lite nervis märks nog...

Sångkurs

Och ungefär så här lät det... fast - jag ser att bilden blev lite ihoptryckt när maken klippte ner sången i ett annat format... Hm... känsligt det där...

Den som vill veta hur sången låter på riktigt, kan klicka på länken i högerspalten, där det står FYRA AV MINA LÅTAR.

Efter kursen...

... Egentligen är jag precis hur trött som helst efter två välmatade kursdagar med en 60-årsfest som extra och privat inslag i går kväll... Men - nu är det ju så att man blir superpigg av att sjunga, och speciellt när man varvar upp till konsert som avslutning... och dricker kaffe efteråt...

...så jag kommer nog ändå inte till ro förrän om ett par timmar. En kvalificerad gissning: morgondagen kommer att tillbringas i viloläge...

Här sitter en kurskompis - tillika f.d. granne och körkompis och förstås allmän kompis... och jag och väntar på att vi äntligen ska få visa vad vi lärt oss på kursen... (m.a.o. att det äntligen ska börja så vi blir av med nerverna...)

Det kommer lite mer bilder och kursinfo i morgon... Hur det gick? Hmmm... Inte gjorde jag precis som "fröken" hade lärt mig... fast jag hade tänkt det... Men det kunde varit värre... jag kunde ha snubblat på sladden, jag kunde ha kommit av mig, jag kunde ha börjat joddla... ja, en himla massa kunde ha hänt. Det kändes lite som en gruppgrej, trots alla soloinsatser, och det var väldigt tryggt och bra.

Det var så himla roligt, så god stämning och vi lärde oss en himla massa matnyttigt. Så alla som är intresserade av sång och tensegrity (och så nån yogaform som jag inte kan stava till): Kom igen i morgon, framåt kvällen har jag nog rest mig igen och tagit reda på hur det stavas, och kanske blir det ett litet sånginslag...

Vems fel?

Som jag berättat tidigare övar jag för fullt med alla klasser i skolan (från förskoleklass till år 6) med psalmer... (whops! skicka inga arga kommentarer om pådyvling av kristendom... Här gäller gamla traditioner och jag höll på att bli halshuggen när jag (av all!) föreslog att vi skulle nöja oss med två verser på Den blomstertid...)

...och klassernas egen uppvisningssång vid avslutningen. I alla klasser utom en tycker ungarna det är jättekul och sjunger av hjärtats lust när jag kommer till dem - mina sångförslag med lite nytt har de slukat med hull och hår. Vilken årskurs det är som inte är road kan nog de flesta räkna ut...

Jag har inte den här klassen i musik, men de brukar inte gilla töntiga skolsånger, och jag har överlåtit valet till en gitarrspelande kompanjonlärare som sjunger med dem ibland, men som inte vill/törs spela inför publik. De har övat in ett sommarpotpurri och jag har tagit fram ackord från sångböcker (inga höga sopranstämmor för att passa mig) och den killen och jag använder samma papper att spela efter. När jag kom och pianoövade med dem i dag lät det för bedrövligt, de pratsjöng i en märklig, hittills okänd tonart med blandade melodier och inte stämde med det jag spelade. Jag framhärdade, stöttate lite med melodistämma, men det hjälpte föga...

Efter sista ackordet räckte en mycket trevlig gosse upp handen (de är överlag trevliga) och frågade försynt: "Ursäkta, men jag undrar... spelade inte du väldigt mycket fel...?" ...

Ett poäng till honom som i alla fall hörde hur erbarmeligt det lät... Att ungar av idag annars har självförtroende när det gäller egna sånginsatser har jag ju märkt på Idoluttagningarna...
Kan lägga till att jag inte är nån sjudundrande pianist, men kompa ungar har jag bra rutin på.

Hur det kommer att gå? Jag har överlåtit kompandet till gitarrkillen.... han får öva sig säker som jag gjort genom många kallsvettsår med grodfingrar och hjärtklappning... efter sisådär 20 avslutningar har det gått över.

En uppmaning

Nej, hon är inte sponsrad av miljörörelsen, men vet vad som gäller. Och mormor sitter här och längtar och tittar på små filmsnuttar från i somras. För ovanlighetens skull hittade jag en med en text som inte är framsjungen och komponerad i stunden. Synd att bilden blir grumligare när den passerar blogger, den är knivskarp i vanliga bildprogrammet.

I morgon är det sång hela dagen - jag ser verkligen fram emot att åka till Vadstena och sjunga Faurés Requiem med några andra... det är 260 anmälda till jättekören. Övning i flera omgångar under hela dagen och konsert på kvällen. Från min skolkörstid i Vadstena minns jag att efterklangen är på hela 12 sekunder i kyrkan...

Det blir dock inte allmän visning av den där bänken på kyrkogården, som jag berättade om i somras...

Bäst att jag tar mig en tidig fredagskväll.... bussen går klockan 8 i morgon...