Statcounter

torsdag, september 18, 2014

Njae...

Jag har ju numera mer tid till mitt förfogande än jag någonsin har haft i livet. Pensionärslivet är annorlunda, verkligen.
 
Det var lätt att sluta med att sätta klockan på tidig ringning, det var lätt att sluta tänka på schema och planering och konferenser. Men... inte lätt att hitta på nåt vettigt att göra när disken, dammsugaren och tvättmaskinen är körda. Speciellt innan allt vanligt vardagsliv kom igång efter semestern. Nu är vardagslivet igång och jag har körer tre dagar i rad, och gympa den fjärde, och har funnit mig tillrätta i den långsammare takten som allt går i nu. Ja, inte mina promenader förstås, de blir allt snabbare.
 
Tid att göra diverse kulinariska experiment har jag gott om. (Liksom tid att sova middag och läsa tidningen noga till frukosten.) Vanlig matlagning tycker jag är ganska trist.  Jag har redan berättat om nässel- och persiljepesto, om torkade blad och aroniabär, persilje- och grönkålschips, men idag har jag gjort nåt nytt: Tadaaaaaa!
 

Chilisås av egenhändigt sådda och uppdrivna frön som utvecklats till slanka knallröda små frukter. Men.... jag lär få sätta i mig denna sås själv. Möjligen kan jag bjuda sonen som kommer ibland på fredagarna och äter. Men maken... nä. Han vill ha snäll mat. Den här, den rensar liksom upp i hals och svalg. Som en liten eldsvåda... Jag prövade en halv droppe för en halvtimme sen och den brinner ännu. Om jag blandar ut en tesked av den med gräddfil, så funkar den nog.

"Men du gör ju så mycket annat... skriver och är iväg på en massa saker!" säger vänner och bekanta när jag ibland gnäller över all tid som blir över. Jovisst, men det gjorde jag förut också, så det är tiden i skolan som blir över. Saknar skollivet gör jag absolut inte. Visste bara inte att det tog så mycket tid och energi.

Jag har en del tankefrön som jag kanske låter växa upp till något att "sässelsytta" mig med. Men de får gro i mörkret ett tag till...

10 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Mmmmm jag undrar hur det blir, det där seniorlivet .... lite ängslig är jag!

Bloggblad sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bloggblad sa...

K-häxan: Jag svarar dig privat i stället...

Cicki sa...

Jag tror inte du kommer att få några problem med tiden. Möjligtvis då att få den att räcka till. Till slut hamnar du i samma lunk som jag är i, att jag ibland undrar hur jag hade tid att jobba förut....:-)

Musikanta sa...

Jag förstår att du får äta upp den dekokten själv. Möjligen skulle Kent gilla den eftersom han gillar allt som är starkt pepprat.
Förstår inte att du någonsin har någon tid över - jag får aldrig tiden att gå ihop. Men så jobbar jag ju en hel del trots min höga ålder.

Bara att förbereda för kören tar nästan en hel dag i synnerhet som vi har en hel del uppsjungningar framöver som fordrar program. Ska medverka med körsång och allsång på lunchträff i Drothems församlingshem redan på torsdag nästa vecka.

Bloggblad sa...

Cicki: Det är bara ibland jag tycker att jag känner mig sysslolös. Visst finns det alltid några skåp att riva i, men jag har sällan lust till sånt.
Den långsammare lunken har jag nog redan börjat känna av. En sak per dag... ;)

Musikanta: Du är mycket mer aktiv än jag. I två veckor filade jag och förberedde inför Gransnäs, det tog mycket tid. Men jag njuter lite av att slippa känna tidspress, bara flumma... så jag klagar inte så värst mycket, bara liiiiite.

Vonkis sa...

Låter som en bra sås att ha nu i förkylningstider :-)

Bloggblad sa...

Vonkis: för att förebygga förkylning tar jag av mina andra experiment, nässelfrön och torkad aronia.

Monet sa...

Jag tycker det är fullkomligt fantastiskt att få rå över sin egen tid. Efter att hela livet funnits för andra inom jobb och familj är det nu bara mannen och jag som bestämmer vad vi ska göra av dagarna. Ibland absolut ingenting!

Träffade igår en man som sju år efter pensionen fortfarande saknar sitt VD-jobb och inte kan förlika sig med sin nya tillvaro. Jag beklagar människor som är så identifierade med sina jobb att allt blir meningslöst utan det. Vilket privilegium att få en förhoppningsfull kravlös och hyfsat frisk tid innan man blir för gammal och skröplig!

Bloggblad sa...

Monet: Jag älskar också att bestämma över min tid, det är bara det att det blev så mycket tid plötsligt, från att den var fulltecknad.

Min man jobbar mycket, så än så länge är jag ensam hemma om dagarna. Oftast utan bil.

Jag hade en kollega som verkligen fasade för att sluta, och när hon absolut inte fick stanna efter 67, sökte hon jobb på en annan skola ... det förstår jag inte. Jag saknar inte jobbet alls. Det är nog mer en känsla av att jag behöver hålla mig sysselsatt, jag trivs bra med att vara ensam, men blir lite lätt rastlös om jag inte har nåt att pillra med.