Skogsguld

Tänk att de inte sett kantarellerna... alla de där andra som är snabbare än vi är. För när vi äntligen kom oss för med att gå upp till skogen några hundra meter från vårt hus, då hade lingonplockarna varit i farten... Jag har ju sett den ena efter den andra komma från skogen med hinkar när jag går på gamla järnvägsspåret... Jag vill inte gå ensam där i skogen - jag har berättat tidigare om galningen som bor några kilometer bort och smyger omkring och lägger ut skjutna djur och står bakom buskarna och spionerar - utan att polisen helt riktigt övertygande säkert bortom tvivel vet att det är han, därför kan de inte göra nåt.

Alltså väntar jag tills jag får sällskap - och det är oftast i senaste laget. Några få lingon hade de flitiga glömt (eller ratat pga att de var för små), dem tog jag hand om... Jodå, jag kokade en kvarts deciliter sylt och hällde i den affärsköpta mesiga som mest är rött äppelmos, det blev sting i den!

Och kantarellerna... som räcker till en sås till... blev underbart tillskott till pannbiffen... (ännu ej ilagd vid fotograferingen).

Såååååå superpräktig jag känner mig... eller, njae, i förhållande till hur husmoderlig jag brukar känna mig... I bakgrunden till vänster, ses de tre flaskor som jag inte klarar mig utan vid spisen. Soya, fisksås och ostronsås. Till nästan allting, i alla fall de två senare...

Nu ska jag åka ner till kyrkan på Taizégudstjänst, många ljus, mycket tystnad och mycket sång... så avkopplande och stärkande för själen. Ungefär som en givande skogspromenad i höstsol...

(Vojne, vojne, hur pigg ska jag bli till i morgon...)

Är det som att cykla?

Jag kan ju bara inte strunta i alla äpplen som lyser så vackert... och alla har inte ruttnat. Än.

Jag undrar om jag minns hur man gör... får nog ta fram ett recept. Mitt nya sunda liv sedan nyår (efter knäskadan som fick jag mig att inse hur otymplig jag kan bli om jag inte skärper till mig) tillåter inte att jag har frestelser hemma. Men - eftersom jag ogillar att ha för hårda principer, kan jag göra ett litet undantag... Kan vara bra att ha nåt i frysen... ju...

Förstagångstur?

Uppdaterat: Ojojoj... jag är alldeles överväldigad över alla kommentarer som droppat in medan jag var hos frissan. Tack så jättemycket allihop - kul att ni gillar min hatt! Svar på frågan: jag har ingen aning om vad garnet heter - köpte det på marknad - men tydligen kan man hitta sånt här "förgarn" på nätet. Jag körde dubbeltrådigt, det var svårt eftersom det gick av om jag så mycket som tittade för strängt på det... Det blev en del kvar, och det var 85 gr på varje nystan. Hur de ser ut, syns om man klickar på länken strax under bilden.
Tack även för varningen om att det är vanebildande att sticka sånt här... !
Vilken chansning! Jag har aldrig filtat något, men blev överförtjust i en modell jag såg i våras - köpte garn, läste beskrivningen och satte igång... Kan väl inte påstå att jag mött glada tillrop från maken som sett skeptisk ut hela tiden... mest igår förstås...

I går kväll blev skapelsen färdig att slängas i tvättmaskinen... och i morse tryckte jag igång maskinen...

Ut kom detta:

Som efter lite dragningar hit och dit fick precis den passform jag tänkt mig. Jag måste ha lite kant för att inte se ut som ett ägg... Och om jag får lust blir det en liten blomma på sidan...

Så nöjd jag är - nu hoppas jag förstås att det blir några kalla dagar i vinter så att jag får värma öronen i den. Just nu står den och torkar på en blomkruka.

Jag har inget att ta på mig...

Nej, så brukar jag faktiskt aldrig säga eftersom jag har en hel del att ta på mig. Och nu hänger det dessutom luftat, rensat och sorterat i den nystädade klädkammaren... oj, vad nöjd jag känner mig. Fast nackdelen med att köpa kläder av god kvalitet är att man aldrig blir av med dem... de är ju lika fina år efter år... Som rutiga älsklingskavajen längst fram till vänster som passar till allt... den fyller 10 år i år...

Men... sen tog sig maken an lagning av mangeln och jag hade nästan lyckats förtränga att den låg gömd under en massa stryktvätt som han så käckt dumpade i min fåtölj... alltså min del. Hans ligger dumpad i en annan fåtölj. Så jag har att göra i dag också... Full fart framåt - här finns inte tid att blogga. Bäst att jag håller igång medan jag har styrfart... innan kroppen hunnit fatta att den har sommarlov och Stora Slappheten sätter in.

Det är tisdag i dag.... = sommarkvällskonsert och promenad längs kanalen... och kanske lite vila vid ett vattenhål... :)

Äntligen!

Förr i tiden, då när jag var en ambitiös husmor, brukade jag cykla iväg och plocka rejäla mängder med nässlor och förvälla och frysa in. Nu går jag till ett av de misskötta hörnen i trädgården och får ihop till en rejäl omgång soppa. Det får räcka, då har jag i alla fall fått njuta av det goda en gång. Trots att jag är uppvuxen i asfalten, så har jag alltid älskat nässelsoppa. Jag minns att jag bloggade om soppan, från samma ställe, för två år sen. Men förra året när jag laddat med handskar och bunke, hade maken tömt en massa överblivet ris just över mina nässlor... Det som ser risigt ut nu, är bara nedvissnade f.d. gula blommor. Namn? De vet ju inte själva vad de heter... så varför ska jag... Skämt åsido - jag kan fler blomnamn än fågelnamn, men just nu har jag glömt.

Soppan blev suveränt god! Men jag avnjöt den alldeles ensam, maken har åkt iväg för att vara barnvakt.

Jag känner att jag nog kommer att vara en tråkig bloggkamrat för ett tag... tyvärr. Har fått så mycket att göra att jag måste prioritera annat, som väl är är det idel roliga saker. Men! Jag dyker nog upp snart igen.

Att göra en tavla...

Jag tror jag ska byta hobby... för om man målar en tavla - då är det en tavla. Ful - vacker -tråkig - dålig - rolig - gräslig - fantastik. Det är de facto en tavla! Om jag skriver ett manus till en bok - då har jag inte skrivit en bok även om manuset råkar vara bra. Det ska först manglas och bedömas och tyckas och jämföras - och inte bara manuset! Den som skrivit det måste vara säljande som person (jodå! det är så - det är inte sura rönnbär som svider i halsen) och medelålders okända tanter utan skandaler är liksom inte säljande... Så innan det är en bok, har jag inte skrivit någon bok. Men om jag målar en tavla... som sagt. Och gjort. Jag har en kompis som målar - och när hon ville betala mig för en tjänst jag gjort henne, undrade jag om jag inte kan få pröva att måla i stället. Kan ju inte gå och köpa en massa grejer bara för att testa. Och det fick jag. Jag har prövat akvarell tidigare, men bara ytterst lite. Och det var svårt. (Jag KAN ju inte måla!!! Det sa min fröken i femte klass!) För att jag inte skulle få sitta ett dygn och vänta på att första lagret olja skulle torka, fick jag pröva med acryl. (Fast det är oljegrejer som står framme just här.)

Helt underbart njutbart att inte ha några förväntningar - inga prestationskrav - jag kan ju ändå inte, så det kan liksom inte misslyckas då... Och ingen behöver känna sig nödgad att kommentera och vara snäll med att den blev bra - jag struntar totalt i att det är lägsta amatörklass, jag är jättelycklig över min fina tavla och älskar den redan!

Så kul det var - jag var bortom tid och rum i flera timmar! Motivet hade jag i huvudet, delvis i alla fall, sen blev det mer åskväder än jag tänkt... Fast det råkade visst druttla till sig i havet när jag råkade doppa i fel färg... bäst att ta en kaffepaus...

Jag ville ha ljus himmel - men det gick ju inte - havet skulle ha varit ljust då... så jag krämade på med åskmoln - men jag ville absolut ha lite symboliskt ljus borta vid horisonten - och nåt rart i förgrunden... lite som livet... Stort, mörkt farligt med stora stenar, hotande moln - och så lite hopp och lite gulligt... Det var himla svårt att få fram djup och havsyta... men det var så kul att jag naturligtvis kommer att pröva fler gånger. Har du nåt mer du vill ha hjälp med, Gunilla???

Acryl torkar så snabbt att den redan fått en hedersplats - full utsikt från min älsklingsplats...

Grattis på 4-årsdagen!

Flaggan är hissad - men tårtan väntar vi med tills vi ses - vi har i alla fall ringt och sjungit för barnbarnet som blev helt förstummad... vi trodde hon la på.

- Har du fått någon present?

-Ja, en docka. Vänta så ska jag visa... (springer och hämtar)

-Men mormor kan inte se i telefonen... (vad det nu är som får mig att prata om mig själv i 3:e person just med henne...)

-Nähä.

- Vad heter dockan, då?

- Skrållan. Hej då!

Ingen långpratare som sin mor alltså...

Sen kom brorsan förbi och lämnade av lite hemkört.... tung hink... massor av bär! Så gôtt! Nu vet jag vad jag gör i eftermiddag (och så slapp jag plocka saker ....) Salladshuvudena jag fick, skulle få mina små fjuttiga enstaka blad att bli gröna av avund... för det är knappt att de är det nu.

Vad 4-åringens tårta kommer att vara fylld med på söndag, vet jag nu...

Uppdatering: Det blev 4 burkar sylt (jag som aldrig mer skulle koka sylt...) och 5 pytsar nedfruset till sen - och en stor burk skuren och sockrad till frukost i morgon. Och en och annan gubbe direkt i munnen...

Bevis....

Jag prövade barnbarnets metod att sjunga under arbetet... smäktande skönsång med glid på tonerna och allt... och det gick i ett nafs. Nu ska det torka i 4 timmar innan vi med förenade krafter ger oss på det igen.

Har redan fått en blåsa i tumgreppet...Nej, det är inte fel färg - den blir matt när den torkat.