Jag ne parle pas franska!

Om någon frågat mig för en vecka sen om jag pratar franska, hade svaret blivit helt klart nej, för jag har glömt all den franska jag lärde mig för sisådär 40 år sen. Fast då var jag faktiskt väldigt flitig och hade högsta betyg. Lärde mig läxorna utantill.... (hade hon inget annat att göra, stackars tonåring, hör jag någon tänka. Men det var så att vi flyttade i den vevan, och innan jag kände några lämpliga gossar att jaga - eller om det var tvärtom - så pluggade jag som besatt.)

Nåväl, vad gör man då när det kommer en mamma som varit ett år i Sverige (och i Värmland till råga på allt.... (oj, nu får jag visst ducka!)) med sina gossar utan att ha snappat upp annat än tack-så-mycket-goddag-hejdå? Och som har franska som sitt andra språk? Det första är lingala, så det går bort direkt, jag hör bara att det måste vara lite släkt med franska. Och där gossarna kan på tok för lite för den minsta språkservice? (och det är bra, man ska inte frestas att använda barn som tolk.) Ringa efter tolk för ett vid-dörren-samtal gör man inte heller i dessa besparingstider.

Jo, man dammar av de gamla väl undanstoppade verben, tar en böjningsform ur högen, sätter ihop dem med ett pronomen, och chansar till resten. Detta har jag sysslat med i nån timmes tid varje dag. Och tänk! Mamman säger hela tiden: "Je comprends!" Gulliga människa.

En dag letade jag efter ordet "nu"... och strax dök en melodi upp "Et maintenant... que vä schö färö" (min stavning ligger nånstans där, f'låt Yves Montand eller vem det var som sjöng den.) Maintenant hette det alltså... En annan dag letade jag efter ordet "vet" - och plötsligt började Francoise (kan inte göra några hakar här) Sagan sjunga i bakhuvudet: "Tous les garcons et les filles de mon age, save bien keskösä kötrörö...." save-nånting alltså. "Le coq et mort"(Vår tupp är död, på svenska) har jag inte behövt använda än...

Fast... det visade sig att vissa saker hade hon inte alls förstått... hon kom ett par timmar för sent en dag och väntade på mig på fel ställe.... i badkaret nyss kom jag på att jag nog sagt "nionde" i stället för "ny"... och klockslag... hm... är au demain i morgon eller är det nästa vecka?

Vad mer tokigheter månde jag ha sagt....??? Förresten.... tänk om det är på grund av min halvgalna franska som hon alltid ler med hela ansiktet när hon ser mig?

Nu är jag inte alls ute med håven, tro inte det, jag är bara så otroligt förvånad hur jag som är så glömsk kan komma ihåg hela fraser som jag inte nyttjat på 40 år. Jag har hittat ett översättningsprogram så jag har kollat en del uttryck, men jag har inte dator tillgänglig i mitt tillfälliga rum i skolan. Så fort jag kommer hem och det är tyst, börjar jag översätta det jag tänker i stället för att sova middag. Är det konstigt att jag är trött? Mitt tillfälliga rum.... visar redan tydliga likheter med mitt skrivbord hemma..

Arabiska har dock inte ramlat fram ur något gammalt ordförråd... tyvärr. Men jag har armar och grimaser och penna och papper. Och mina streckgubbar går inte av för hackor.

Så exkysä moi om jag inte har tid med la bloggeri, je panse å frånsä! Bien venu.

p.s. Sa jag förresten att jag bara älskar det här jobbet?