Värst vad Bloggblad kommit igång igen, tänker kanske någon. Men faktum är att jag börjar bli lite trött på facebook, det är alltför mycket reklam som slinker igenom och ser ut som om det vore ett inlägg... och alltför många tävlingar där vänner klickat och gillat och delat - allt för att göra reklam för firman där man kan vinna något om man gör så. Dessutom blir jag lite less på alla youtubeklipp och alla fantastiska små hundar och katter och kaniner som gör saker och som delas stup i ett av ganska många.
På bloggen får jag vara lite mer ifred - jag klickar och läser där jag vill - och inga filmsnuttar drar igång utan att jag bett om det. Numera har jag ganska få läsare, men det struntar jag i. Jag har faktiskt planerat att utnyttja en firma där man kan få sin egen blogg i bokform. Alltså, inte för att sälja, utan för att spara för framtiden till barn och barnbarn. Ett ex... eller möjligen två så att de får var sin.
Det bästa i veckan, kan man tävla med hos Elisabet i Halland, och redan när jag gick i den nyanlagda parken intill Strömmen i Norrköping igår, efter att ha hämtat ut biljett till kvällens begivenhet, kände jag att det här - det är (var) veckans bästa. Tätt följt av andra trevligheter dagarna före.
Jag har inga problem med att göra saker ensam, men just att gå på konsert med mingel i pausen, och att hitta p-plats... oftast långt in i det gamla tomma industrilandskapet på en mörk rivningstomt... näe... det tar emot. Men jag hade nog en parkeringsängel med mig igår, för jag hittade en precis nära, där det normalt alltid är fullt. Naturligtvis hittade en hel del bekanta att småprata med i pausen också.
17 kommentarer:
Vi är nog inte så många kvar som bloggar ..., jag tror att bloggeriet är borta inom några år och så blir det kanske .., ingen har ork eller lust att läsa några längre rader.
Facebook tycker jag om och Instagram också, ja, jag far och flänger lite hit och dit ,-)
Men nu har jag läst ditt inlägg.
Tack som berättade!
Jag trivs också bäst med bloggen, men responsen på facebook är ofta bättre...
Instagram har jag fortfarande inte hittat till.
Maken sade häromdagen att hela samhället börjar bli lite som facebook. Människor frågar hur saker (till exempel resan/föreläsningen/dagen) har varit och vill ha korta snabba svar. Få har tålamod att sitta och lyssna på en längre utläggning och i diskussioner ska replikskiften gärna ske med högst ett par meningar åt gången/person. Det ligger någonting i det...
Elisabet: Nej, av våra gemensamma är det många som har lagt av. Och jag skaffar mig inte aktivt nya bloggvänner, för jag har ju så mycket att göra nu när jag inte jobbar...
Mossfolk: Instagram har jag inte heller hittat till. Inte twitter heller.
Jag håller helt med om det där att allt ska vara snuttifierat, får det inte plats inom en mening... så orkar ingen lyssna.
Det var en bra liknelse, att samtal IRL färgas av facebook, det har jag inte tänkt på. Bara att samtal är korthuggna (tänker mest på jobbet där).
Jag håller med dig lite om Facebook. Jag börjar också bli trött på alla matbilder, husdjur och tävlingar m.m.
Däremot bloggar jag lite mer sällan nu har jag märkt, men jag gillar lite längre texter och som är lite mer personliga.
Jag försöker använda Fb till marknadsföringen av STORARTAT! och har faktiskt funderat på att pausa Fb så länge. Jag blir lite IT-trött med jämna mellanrum. Läser mer än jag deltar.
Din kväll låter mycket mysig och jag som du tycker också mest om sopraner.
Glad Midsommar!
Ruta Ett: Tycker du att det ger nåt med marknadsföringen där? När jag skriver om det jag håller på med, tycker jag mig bara höra en enda lång gäspning: Näeeee inte mer nu..!
Men när jag skriver om nåt jag sett i trädgården eller en fågel eller mat, då får jag mängder med respons.
Normalt tycker jag att det är jättekul att ha lite koll på vad andra gör, men de senaste månaderna blir jag oftast besviken över all reklam och allt jag ska gilla och dela om jag älskar min mamma/syster/dotter/moster och vill utrota cancer och sånt.
Jag skriver mest för att jag gillar att skriva och jag tror det håller de små grå något så när levande. Sen har man ju en anledning att fotografera också. Hade ingen aning om att jag skulle bli så biten den gången du invigde mig i bloggandets mysterier.
På FB tar jag bort alla reklaminslag som kommer upp permanent - men det kommer ju ständigt nya.
Tycker fortfarande att det är roligt att blogga - har ju fått vänner för livet irl genom bloggen. FB är f.ö. ett utmärkt sätt att komma i kontakt med de präster som ska officiera på de gudstjänster jag ska spela på. Meddelande om psalmer t.ex. kommer ju upp direkt eftersom jag sitter så mycket vid datorn...
Jättefina bilder! Och bloggar, det gör man för att man har lust. Inte för att man måste!
Trevlig midsommar!
Musikanta: Jag har också fått goda vänner genom bloggen, det är några okända som velat bli vän med mig på fb för att vi har någon gemensam bekant, men genom fb lär i alla fall jag inte känna någon på samma sätt som genom bloggen. Det är så väldigt kortfattat.
K-häxan: Tack, när man fotar med mobilen i skarpt ljus går det ju inte ens att se vad som fastnar och hur det blev, så det är en chansning.
Jag har ibland känt att jag måste läsa och kommentera överallt där jag läser, men nu är det så få som är igång av de gamla, så det blir inte så betungande.
Jag har ju fått mer irl-krav så det blir inte så mycket att blogga om. Dels tar irl-kraven tid, dels är de obloggbara.Och det gör ju att garntiden blir mindre. Eller ja, det är enklare att sitta och tomglo här eller på fopollsveem (Lottenstavning) än att göra något med garn.
Undrar om det blir nån ordning på mig nästa månad eller under augustisemestern. Jag har jobbat på som en gnu sista veckorna.
Cecilia N: jag förstår ju att du har fått ett lite - mycket- annorlunda liv under våren. Det har ju jag med, fast på ett helt annat sätt. Men titta på veem...never. Jag hör ljudet, det räcker. Blir ju nästan lite av fotbollsänka.
Jag är en 100% egoist och är hur glad som helst så länge du bloggar.
Jag tycker om personliga berättande texter som inte blir som stackato p g a begränsat utrymme. Eller begränsade ordförråd?
Kulsprutan
Jag håller med till punkt och pricka. Ang. FB alltså. För det mesta blir det bara "gilla" för mig men om någon släkting eller bekant skrivit något/lagt ut en bild eller dyl. så tittar jag nog efter litet mer noga.
Bloggen försöker jag hålla liv i. Har inte så många besökare och det beror väl på mig själv.
Nu väntar vi på sommarvärmen. Tycker det är så kallt att ibland åker spisen på och ugnsluckan upp. Litet värme i köket i alla fall.
Ha det gott min vän.
Kram från
Eleonora
Bloggen är så mkt bättre än FB! Det har jag alltid tyckt.
Fb är bra för på vissa plan, men mkt, mkt, mkt, mkt tristare än bloggar.
Tror inte bloggar kommer att dö ut.
Tycker inte responsen är bättre på FB än på bloggen. Faktiskt tvärtom av ngn underlig anledning.
Instagram gillar jag verkligen. SÅ trevligt!!
Lätt och kul!
Twitter har jag inte hittat till.
K-häxan: jag gillar mittemellanversionen, inte snuttifierat och inte heller alltför ordrika bloggar. Jag försöker hålla mig däremellan.
Eleonora: det jag gillar med fb är att det är snabbt och kortfattat, man kan klicka gilla för att visa att man sett. Hos många bloggare är det krångligt att ta sig in till kommentarerna, knepiga wv-kombinationer som jag knappt kan läsa.
Vi har haft värmepumpen på ett par timmar varje dag...
Annika: du har ju en enormt stor läsekrets och svarar på alla kommentarer så trevligt. Det måste ta flera timmar varje dag. Förmodligen är det värt besväret, jag skulle nog också blogga mycket mer om jag bodde utomlands.
Vilken sorglig tillbakablink från din barndom och din mormor :( annars var det himla vackert det mesta därifrån!
Var lite för snabb på avtryckaren... :)
Jo. Det där med FB har jag känt sååå många gånger. Men ändå stannar jag kvar. Det finns fler fördelar än nackdelar just nu, men bloggen är ändå den jag uppskattar mest! Där finns mina riktiga vänner och bekanter och där kan och vågar jag bre ut mig såsom det behagar!
Ang det där med boken, så himla spännande! Är det ett stort projekt du tänkt dig?
Krams!
Skicka en kommentar