Firande

Hos familjen Bloggblad firas nyår inte särskilt våldsamt, och i år när sonen har en släng av magsjuka och vi är barnvakt, blir det ännu lugnare. Men - vi måste ju bara ner till torget och titta på marschallerna och lyssna på sång av ett par f.d. körkompisar och heja på gamla bekanta.
Vi brukar gå på nyårsbön först, men i år smög vi in mot slutet för att inte riskera att den unga damen skulle tröttna på skönsången där och ge hals med sin egen. Inte för att hon brukar skrika, men sjunga med brukar hon göra...
Här har limosinen kört fram - och dotterdottern väntar snällt för marschallen är "falig".

En tur till marschall- och granprydd kyrkogård och tända ljus på morfars föräldrars grav hann vi med också. I kväll såg hela stan ut som tagen direkt ur en Elsa Beskowsaga.



Här var det bäst att vara försiktig och sitta i vagnen. Extra poäng för att farmor och farfar också var där bland allt folk!


Sen var det gott med lite välling och snuttefilt och att krypa ner med dockan Emma i sängen. Efter att ha konstaterat att "mamma och pappa är på fest, kommer i morgon!"

Gott nytt bloggarår önskar jag till alla nyfunna vänner ute i rymden - och även en del "gamla" som smyger hit.

Årets sista dag

I morgon ska jag bli en bättre människa! Som jag alltid lovar, både till nyår och annars. Fast det blir nog bara för en dag. Det gäller det enda jag brukar lova: det där med att inte somna om i ett kör*. I vanliga fall har jag P4 på – för som jag berättat tidigare blir jag så fruktansvärt irriterad på tjafset att jag bara måste gå upp och stänga av eländet. Men lördagar är det svårare, Ring så spelar vi har lugn musik och de talar i en trevlig, omsomningsvänlig ton. För säkerhets skull har jag en annan ringklocka, men batterierna tog slut 9.15 så den pep bara lite försiktigt, väckte mig så pass att jag såg vad visarna stod på. Somnade om och vaknade några gånger, väldigt nöjd med att klockan bara var 9.15 hela tiden, alltså hade jag inte sovit… utan kunde blunda en stund till. Och en till… Och sen var det inte morgon längre… och Melodikrysset var nästan slut… och maken visste vad som väntar mig i morgon, så han lät mig vara.

Så när det gäller att gå upp på morgonen ska jag bli en bättre människa i morgon. För då ska jag sova nere i gästrummet hos Lillstintan och hon lär väcka mig klockan sex…

Nu är lunchen på gång, lite försenad, så recensionen blir också försenad. Men den kommer Anne-Maj!

Uppdaterat: * OBS! Jag somar bara om i ett kör - aldrig i en kör!

Musikal

Ska det nu äntligen bli av? Ingen snöstorm idag - solen har varit framme och det är supervackert med massor av snö. Det är tredje försöket att få se Guys & Dolls. Jag lyckades inte få biljetter i Norrköping, men det gjorde inget för just den kvällen vi hade tänkt oss blev det inställt p.g.a. sjukdom. Och biljetterna till i går ändrade jag snabbt när hotet om 2:a gradens naturkatastrof gick ut. Det är alltså dags för firmafest när VD (=jag) bjuder med "han som har hann ôm'et" på firmans bekostnad för utan nån som kan fixa alla siffrorna hade det inte blivit nåt. (Vanliga, lite enklare personalfester tar jag en capuccino på stan helt ensam!)

Dags att kamma håret och ta på finstassen - fast det blir inte den nya lilla svarta omklottgrejen - däremot den nya sjalen och nytt ansikte. För den uppmärksamme, som ser att klockan bara är lite mer än 14, och som tror att jag ska sminka mig i flera timmar, kan jag meddela av vi först åker på turné och fikar hos sonen i Norrköping (och lämnar av klapparna han inte kunde ta på bussen) och sen gör vi ett stopp hos barnbarnet i Linköping också.

I stormens öga

De sa på radio nyss att snöstormen var som värst här i trakten för nån timme sen, och det märkte vi... nu har det redan mojnat. Men alla spår efter mitt skottande idag är helt borta. Det är alltså jag som kämpar mig fram till brevlådan. Och så var det bara reklam...

För att få ihop 30 min sammanhängande motion och få sätta ett X på motionslistan på jobbet, tog jag en promenad efter skottandet. Det var jobbigt! Jag vadade till vaderna i lössnö, på vissa ställen upp till knäna, och med smarriga iskalla flingor som letade sig ner under kragen....
Jag stretade och slet och fick vila var hundrade meter så tungt och svettigt var det.

Gick och tänkte på att det nog ändå var rena semestervädret mot hur det var i januari 1850 när mormors mormors tredje karl frös ihjäl i en snödriva... (Om Britta-Cajsa har jag skrivit tidigare)100 personer omkom i Östergötland den dagen och med tanke på att folkmängden var en fjärdedel mot nu, måste det varit en rejäl naturkatastrof. För inte alls många år sen skrev nån till tidningen och frågade efter fakta om "Yrväderstisdagen" 1850 - en snöstorm som man alltså kom ihåg.
Så här stod det i NT den 30 januari 1850:
Förliden gårdag rasade härstädes ett ursinnigt yrväder, där snön föll i ofantliga mängder och vars häftighet sällan skådats. En mängd dödsfall har rapporterats på grund av förfrysningar. Bland annat har rapporterats att i Memmings härad har drängen Anders Sjölund funnits ihjälfrusen mellan sina oxar på vägen mellan Kullerstad och Kimstad. Även oxarna var ihjälfrusna.

Man kan försöka fantisera om vilket helvete Anders Sjölund genomled den där natten innan han slutligen, bara 31 år gammal, dukade under. Hemma i torpet, inte alls långt därifrån, satt hans hustru Britta-Cajsa och väntade förgäves på maken som aldrig skulle komma hem igen. Han hittades därför att ett oxhorn stack upp ur snödrivan. Någon månad tidigare hade ett av hennes "oäkta" barn dött, en liten Johanna på 3 år. (Året efter var B-C omgift)

Ibland är det bra att ha lite perspektiv på tillvaron - och njuta av det man kan. Så nu ska jag lägga mig på soffan och titta lite på granen och bara njuta. Ledig och mätt. Inte ont nånstans. Än . Blir väl annat i morgon när skottningsmusklerna visar att de finns och minns.

Gatlopp

Gatlopp i snöglopp och pengar i omlopp.
De har uppvärmda trottoarer i Norrköping så om fötterna var det mer regnig höst trots att snön yrde om huvudet.
Nu ska jag inte alls konkurrera med alla modebloggare - men jag är jättenöjd med min shoppingtur. Hade tur i flera affärer och hittade kvalitetsgrejer till halva priset - vilket innebär normalpris i mina ögon. Och bara för att jag är stamkund hos en av de unika butikerna fick jag bra procent på en ljuvligt läcker pashminasjal i tunn ull och silke. Färg? Lila förstås...
Den här omlottröjan med snörningar lite här och där olika längder kommer att bli en klar favorit. En sån som döljer och förvirrar lite lagom...

Syns visst knappt att det är knytning till höger? Nåt vitt blir det inte under, och riktigt så urringad blir den inte heller när den blir uppfylld av Bloggblad.

Nu vill jag gå på kalas!

Mellandag

Hade tänkt ta bilen till stan idag och shoppa loss. Men när jag tittade ut ändrade jag mig snabbt. Jag tar bussen - eller nästa... eller nästa... Så här ser det ut på vår gatstump - och det lär inte vara mycket bättre ute på stora vägen.


Kanske blir det att sitta inne och sticka istället... Jag påbörjade mitt projekt igår kväll - klippte till mönster av ett gammalt lakan och kollade att det funkar. Sen kör jag på gehör och vad jag minns från stickboomens glada dagar. Jag återkommer - än så länge är jag nöjd. Fick ett superenkelt och smart mönster från Desiree














UPPDATERING
På begäran: lakansmönstret.
Det ska bli en kort cape - eller poncho som är tillverkad av två långa stycken som fästs mot varandra så att de bildar en spets nedåt. Jag har lagt på det svarta för att få fram kontrasten - sen när det är monterat kommer det inte att slingra sig längre! Det ursprungliga mönstret var till en längre poncho, därför ville jag testa det enligt min tanke.

Vinterpromenad

Vilken tur att jag vågade mig ut i snön! Det var läckert - kändes som att gå inne i ett moln - knappt ljust men ändå ljuvligt stilla och tyst. (Och extra bonuspoäng att svett och fett rinner av...) Eftersom jag alltid går samma promenadväg har jag plockat ihop lite bilder för jämförelse. Skogsstigen finns både vit och grön och likaså utsikten från det ställe där jag just passerat stora vägen och tystnaden breder ut sig.

Tyst

Så tyst det blev! Den yngste har åkt hem till sig, och lillstintan har åkt till farmor och farfar igen. (Medtagandes Mamselamsens sjungande julkort... hon ska visa det och sjunga Wschjmrkschms för de lyckliga lyssnarna som inte redan hört den 35948 gånger)

Här har pappa och lillan lagt in ett vedträ så inte mormor och morfar ska frysa i snöstormen. Skönt att han kom hit helskinnad från stora hala vägen.

Sen var det dags att kamma bort sovrufset, ta på fina julklänningen och posera framför granen.














Och nu har tystnaden lagt sig, bara den vinande stormen hörs. Och jag och maken njuter som bara den. Jätteroligt att ha alla hemma, men det gör mig inget att ha dem på håll bara de mår bra och har det bra. Och finns. I dag påminns vi om det extra mycket. Och jag tänt ljus och filosoferat över hur många olika saker ett tänt ljus symboliserar. Även om det är ett spexljus med polkagrisar från Gränna så brinner det väldigt vackert. (Tack Maria!)

Jag har sett minneshögtiden från Skansen, det var fint och stilfullt. Extra roligt att få se och höra okända duktiga sångare och inte .... nej, jag ska vara snäll i jul och inte tala om vilka jag är så trött på att jag stänger av teven för!

En annan dag...

Det får bli pulkaåkning en annan dag, för denna annandag går det inte. Vi har försökt. Full storm med isande vind och tjockt med lössnö.... Brrrr! Och vi som tittade ut och tänkte oss en skön dag i pulkabacken när lilla pulkaälskaren var feberfri. Pälsade på oss rejält...

Men det var för kallt med vinden som visst kom från alla håll - gick ju inte ens att hålla ögonen öppna... Så det får bli en soffdag vid brasan i stället!

Nu vet jag var tomten bor!

Han bor i skogen där pappas mormor bor! Jag såg honom komma från skogsbrynet i går kväll med en lampa i handen. Och massor av julklappar hade han. Jag blev inte rädd, för rösten lät bekant och snäll. Synd att inte pappa fick träffa honom!

Men sen åkte vi hem till mormor och sov där. Gissa vad vi tittar på här!

Morbror och jag har byggt upp hans gamla legotåg och han har köpt nya batterier. Det är jättekul! Jag har prövat att köra en massa saker i vagnarna.

Vi softar lite idag för jag är sscchhjuk. Har lite feber och snorar. Och jag har gått snabbkurs i sche-ljud för dom bara fnissar när jag säger på mitt sätt, med k i början.

Jag ska hälsa från mormor. Hon sover middag - hon sjöng sig trött framåt småtimmarna i natt... Nu ska jag hjälpa morfar med disken. Hej då!

Nu är det jul igen...

God jul på er alla bloggarkompisar!

Hos familjen Bloggblad är det alltid tidig jul så att unga familjen hinner med att åka ut till storskogen och fira en gång till med pappans mormor och föräldrar och syskon i mormor Irmas lilla röda stuga.

Vi började dagen i kyrkan med "Samling kring krubban" där min barnkör Små toner sjöng ihop med Änglakören. En praktiskt bild blev det, ingen tittar i kameran, då behöver jag inte sudda några ansikten. Det är jag som står till höger med barnbarnet framför mig och det vi glor på, som inte syns i bild, är alltså krubban som barnen är med och bygger upp.

Efter julbordet väntade en massa klappar under granen och den lilla tomtenissan hjälpte mormor att få paketen rätt. Det mesta gick visst till hjälpredan själv...

Har man en morbror som spelar trummor - då är det väl klart att man får ett minitrumset! Här hjälper den blivande trummisen pappa och morbror Calle (i mitten) att sätta ihop delarna.

Och nu - mot soffan. Möjligen lite svag julmusik med engelsk gosskör... mmm så ljuvligt. Ett glas glögg först... Väck mig inte förrän jag ska iväg och sjunga i midnattsmöss..... äsch, -mässan framåt nattkröken!

Tiotusen HALLELUJA!!!!

Säg inte att man inte blir glad av pengar! För det blev jag när jag öppnade dagens post! TJOHOHOHOHOJ!!!! Jag både skrek och hoppade! Tiotusen kronor i författarstipendium.... WOW!!! Jag trodde möjligen att jag skulle kunna få ett par tre tusenlappar ur kopieringsfonden eftersom det ingår en del kopieringsvänliga noter i det jag gjort, men SÅ mycket hade jag inte trott alls.
Vilken julklapp! Tack snälla alla ni som kopierar fast ni inte får det... Fast så får jag kanske inte säga förresten, jag är ju emot att man kopierar i stället för att köpa... men...

Och så fick jag ett gott skratt av Mamselamsens julkort! Det var verkligen kul! Tack snälla.

Spam

Jag undrade länge när spamproducenter skulle inse att vi som inte dagligen får mail från amerikaner kanske luras att öppna fler spam om de använde svenska avsändarnamn. Nu har de kommit på det. Fast jag öppnar inte, men stannar upp i deleteprocessen och tittar på ämnet - som inte är på svenska. Än.

Jag har också undrat när tyskar, ryssar, kineser och spanjorer ska dränka mig med spam. Und - ausgepufft och abgelatscht! I går kom första tyska spammet! Och likaså det första helsvenska.

Suck. Här har testats diverse spamtvättare, utesluta-ord-metoden m.m. men inget funkar. Cirka 150 spam per dag rensar jag bort klick för klick. Jag har två adresser som går till samma inbox - och båda får...

Det finns bara ett enda spam som jag verkligen blivit riktigt nyfiken på. Det hade ingen avsändare och inget ämne. Och det stod inget alls i det. Vad säljer man då? Någon som lurar mig att öppna och sen vräker över mig förlängda penisar, kristna brevvänner, förmånliga lån och villiga små hemmafruar? Santa himself har en mängd erbjudanden till mig dagligen....

Är det nån som vet hur jag ska få bort eländet utan att byta adress?

Dagens gapskratt...

I dag fick jag en utskrift att korrekturläsa - och det var kul! Jag skrattade högt. Det handlar om mig själv, men jag kände inte igen mig precis. "Entusiasmerande kreativt energiknippe...." Moi? Hon som skrev det har inte sett mig till vardags...

Men varför inte? Alltid lurar det nån. Det lär väl inte komma någon inspektör och se mig på sofflocket... Och mitt fackförbund är inte så stort så den villfarelse som reportaget sprider ut blir inte särskilt spridd. "Bloggblad sprudlar..." jo, jag tackar...

Dagens tidning

Tänk att det blev precis som jag ville! En stor bild (mycket större och tydligare i papperstidningen) på barn- och flickkören. Den senare är inte min, men några är "pensionärer" från barnkören, och någon är min elev. Och tänk att tidningen orkade sig ut en mörk och kall söndag - det är inte alltid! Läs här.

Vad var det jag sa...?

Jag visste det. Har bara fått fyra julkort än så länge, men just de fyra har inte jag skickat till i år... Typiskt. Blir till att döva samvetet snabbt!

Ingen bild i tidningen idag, men reportern ringde på fm och ville kolla upp vem som hörde ihop med vad av barn- och flickkören, så jag hoppas på en snygg bild på dom i morgon.

Dubbelhalleluja

Nu är julen ordentligt insjungen. I två omgångar med övning före och fika både före och mellan. Som en 6 timmars arbetsdag… Så skönt det är när det är gjort, dubbelhalleluja i dubbel bemärkelse. Varenda ton satt som den skulle både i Halleluja och Helga natt och alla vida portar och allting annat. Och det är inte varje gång det hänt… Ingen bild, men om tidningsnissen tar in rätt bild i tidningen, då lägger jag in en länk.

Första konserten, när kyrkan var sprängfylld med drygt 600 besökare, for jag som en flaxande nunna i min blå kåpa mellan kyrkokör och barnkör. Ingen risk att jag hann koppla av och njuta. Som barnvakt medan jag hallelujade (nej, ungarna busar inte, men det är svårt att sitta tyst och stilla så länge) hade jag utsett ett par mammor som på köpet fick sitta på första parkett, men jag undrar om de hann märka det…

I dag var det extra spännande när det blev barnens tur, orkestern spelade ett tjusigt arrangemang till vår låt och det var roligare att stå bakvänd och titta på orkestern… det lät inte alls som när jag kompar till vardags, så jag fick ta fram stränga ögat och hålla fast alla de 18 små tindrande med det så de inte glömde sjunga och ha ansiktena åt rätt håll. Vi har övat mycket på att inte knörvla upp klänningarna under sången, så det var ingen som gjorde det i år.

Till andra konserten gick mina körbarn hem och då hann jag njuta av den julefriden som uppstod när alla tjoande småsyskon var utom hörhåll. Kände mig nästan passiv som enbart körsångare. Första året jag hade barnkören var de med på båda konserterna. Då fick jag dra fram sovande ungar som slocknat under bänkarna och jaga fram lite sångglädje. Ingen höjdare kan jag erkänna.

Efter den sista konserten fick alla vi som gjort nåt extra en tjusig blombukett. Kändes lite fånigt att få applåder av fel publik – de visste inte vad jag fick blommor för. Men jag höll masken. Den uppmärksamme hade kanske läst programmet och räknat ut hur det låg till. Efter första konserten hinns inga tackningar, då är det först till kaffet som gäller… och ny publik rusar in för att slippa sitta bakom pelare. Den som inte hinner kan t o m få två tjocka pelare mellan sig och kören/orkestern så det gäller att tränga sig fram.

Och nu trodde ni att julefriden lägrat sig hos fru Bloggblad. Icke! Efter två julspelningar i skolan återstår sång vid krubban på julaftonen…

Flås i luren

Aldrig trodde jag väl att jag skulle bli lycklig över att någon flåsar i luren när jag svarar! Men det blir jag numera. Barnbarnet börjar alla telefonsamtal med att flåsa av upphetsning över att nån svarar, vilket det inte gör i hennes leksakstelefon. I går ringde hon och sjöng för mig. Och idag ringde hon och berättade att hon suttit i knät på Bamse i affären - fast jag har svårt att förstå utan tolk i bakgrunden.

Antijulkortsblogg

Nu har jag dövat mitt julkortssamvete. Som alltid är dåligt. Jag är inget bra på det där med julkort för jag tycker inte om det. Alltid alltid alltid får jag varje år kort från nån jag inte skrivit till… och får dåligt samvete. Och lika alltid har jag skrivit till nån jag inte får ifrån, som säkert går omkring med lika dåligt samvete. Så onödigt! Och varför ska man skriva julkort till folk man träffar ofta? Det går ju lika bra att säga ”God jul” live! Eller skicka ett mail som dessutom blir längre och mer informativt. Mina fingrar får kramp direkt när de ser en penna och med alla konsonantstaplar i vårt namn...hemskt.

Till dem som jag inte träffar ofta känns det mer befogat med julkort, men att då bara skriva ”God jul önskar familjen Bloggblad!” Onödigt! Jag blir nästan sur när jag får såna från gamla vänner jag inte träffat på 20 år. God jul önskar familjen X-son eller Y-gren. Jodå, visst, dom lever. Det är ju bra. Tack tack! Men nog vill jag veta lite mer. När ändå pennan är igång…

Därför tänkte jag bojkotta julkortsgrejen i år. Bara skriva några längre privata brev till dem jag inte träffat på länge, men sen fegade jag ur… och har postat 20 julkort och 4 längre brev. Personliga.

Det finns bara ett julkort som jag har riktigt roligt när jag framställer, höll på att skriva ”skriver” men det är det minsta jag gör med det. (Och nu är risken stor att jag kommer att få önskemål på fler såna!) Jag har en väninna som är både pysslig och ordentlig, alltså inte alls lik mig. Och till henne skickar jag varje år ett anti-pysselkort. Jag anstränger mig maximalt för att få det så fult som möjligt, ändå säger hon varje år att det är mitt kort hon väntar mest på… just för att det är så gräsligt fult. Jag har lånat ut kameran till dottern, så tyvärr blir det ingen bild. Men tro mig: nåt osmakligare än årets får man leta efter.

Det mest (miss)lyckade är nog ändå när jag tog lite gamla krulliga julpaketssnören, tjofsade ihop dom och kletade bokplast över… eller förresten – var det när jag smetade klister över kortet och kletade paljetter på…? Jag vet inte, men årets ihopplock av klistermärken går inte av för hackor heller… Men, nix! Inga beställningar, det skulle jag inte hinna.

Oj, tänk om jag inga får i år... så ledsen jag skulle bli. Äsch, hör ni, jag tar tillbaka allt jag skrev i början!

Plus och minus

Dagens plus:
* Det var härligt solsken när jag var tvungen att gå hem från jobbet, 4 km. Det regnade i morse och jag fick lifta med grannen.

* Bilen var lagad när jag kom hem.

* Jag hann leta rätt på min goaste fleece-cape ur vaktmästarens förråd innan de skickade iväg herrelösa plagg till Lettland (jag var ledig igår och hann inte försvara den). Att jag fick utstå spott och spe och fniss och flams för att jag rotade i de lådorna kan jag bjuda på.

* Ett av mina bagarbarn bjöd på wienerbröd sista lektionen.

* Att avräkningen från STIM kom idag.

Dagens minus:
* Att någon har räknat fel i en tidigare omgång så att jag fick minus 2.679,71 i STIM-ersättning. Fast jag behöver inte betala in, det dras från nästa. (Och det får jag väl lägga till pluspoängen.)

Titta! Fler plus än minus. Det var väl det jag kände på mig att det var en bra dag idag.

Väldigt stökigt

Det blev väldigt stökigt efter både bullbak och middagsmat, men det tar morfar och jag hand om hur lätt som helst medan mormor sitter vid datorn.

Jag blev pigg efter en långpromenad med mamma och min morbror som kom lagom till maten. Men dom båda ligger i var sin soffa nu, det är ingen fart i dom.

Fast jag fattar inte riktigt varför mormor och morfar svarar när Calle säger mamma och pappa...

Jag är inte sämre...

... än att jag kan ändra mig. I går i kön till kassan stod en f.d. kollega bakom mig och jag berättade att jag skulle baka lussekatter med barnbarnet. "Det trodde jag aldrig om dig!" sa hon med eftertryck. Och det trodde inte jag heller - men vi har haft såååå trevligt. Lillstumpan är läraktig. Nu sover både katter och bullar under var sin snuttefilt...

Fint till nobelfesten

Jag festar för fullt i kväll med nobelgästerna, och dagen till ära har jag böjt mig för önskemålet om julgardiner i köket. Blev rätt snyggt till amaryllisen som just slagit ut.

Oj, vad jag njutit av körsången i Blå hallen! Cecilia Rydinger-Ahlin är en av de bästa dirigenter vi har i Sverige - och kören går inte av för hackor den heller (sorry, kyrkokören, där ligger vi i lä hur kul vi än har!).

Nej, nu måste jag nog gå ner och ta fram desserten och ha en liten fruktstund också. (För den oinvigde: Fruktstund = päronkonjak.) Och vänta på mer körsång!

Gissa vem som ligger och sover i gästrummet! Rätt! Lillstintan kom hit tidigare i kväll, så i morgon lär jag bli väckt rätt tidigt... Får nog skippa dansen i Gyllene salen.

nya försök

Jag prövade med ett foto taget i dag - just hemkommen från frissan.... men gillade inte resultatet: Robin Williams och Whoopi Goldberg...
Mycket roligare med ett 31 år gammalt där Face recognition säger att jag är lik Jennifer Lopez - och (fortfarande) Sophia Loren - men det är nog bara glasögonen.

Och tänk att jag är gift med en som är lik både Gary Cooper och Meryl Streep, det har jag inte sett på så himla många år. Vilket par!

Här känner jag att min blogg äntligen börjar handla om Viktiga Saker i Livet!

likhet...

Jag ser väldigt ofta likheter hos andra - och tycker det är kul. Men avskydde det när jag var barn och mamma gjorde det. (Och med henne upptäcker jag allt fler likheter med åren...)

Men vem jag själv är lik? Det är svårare - på kort ser jag att dottern och jag är mycket lika, men vi är det inte IRL. Tycker jag alltså, inte andra, som ständigt tjatar om vår likhet.

Nu vet jag dock vem jag är lik. Jag körde ett rätt nytaget kort här. Och fick på några sekunder fram att jag är lik: Sophia Loren, Marianne Faithful, Hilary Swank (vem det nu är) Liv Ullman och så några karlar jag aldrig har hört talas om.

Det där med Sophia Loren stämmer nog rätt bra, tycker jag :) Ska gå förbi spegeln strax och kolla...

Halleluja...

Jag har huvudet fullt av Händels Halleluja efter en lång körövning i kväll. Försök att sudda det, den som kan! Nu har vi dessutom lyckats få alla att säga just Halleluja och inte Hallelulia... Åja, skratta lagom! Jag har en skiva där en känd artist sjunger hallelulia konsekvent överallt, alltså inget slarv där, inte. Men jag ska vara snäll och inte tala om vem det är! Så när våra körgossar (njae, ok, körfarbröder, då) gör det, är de i gott sällskap.

Och så ett "halleluja" till. Jag har tackat nej till en grej, kan jag meddela alla mina manaschrar! Var hur stolt som helst att jag lyckades avstå från att vara snäll och spela på en skolavslutning. Min skola spelar jag förstås på, i tjänsten, men det är inte värt ett par hundra att öva och ladda upp och vara pigg och fräsch och kompa ungar som jag inte känner. Då ska det till mer än två hundralappar.

Och - apropå det första hallelujat - jag har noggrant instruerat mina körbarn att knipa käft och inte sjunga med när vi gör vårt paradnummer på Stora Julkonserten! Ett år satt ungarna och vrålade med - och i generalpausen hördes ett antal tjoande halleluliande så alla 600 i publiken skrattade hejdlöst i stället för att andäktigt avnjuta sista takterna.

Inte tid

Jag ska bara hälsa från mormor. Hon har inte tid att blogga, för jag är här idag medan mamma och pappa handlar. Och då vill jag leka och vara med hela tiden. Vi har byggt med lego och klätt på dockorna och lagat mat.

Docksängen är jättegammal. Jag har sett på kort att min mamma hade den, och så säger mormor att hon hade den när hon var liten, men hon har väl aldrig varit liten?

Jag fick skölja tomaterna, göra potatismoset och duka. När jag såg det här kortet blev jag lite snopen för det såg ut som mamma, men hon är ju inte här...
Det är jättekul att hjälpa till.



















Nu ska jag ta med mormor ner till pianot för vi ska sjunga Pippi Långstrump.... får hitta på nåt annat, för dom gick inte på mitt lilla knep - jag brukar försöka med "Jag är lite trött!" för om jag sover får jag ha min tuttis, och ibland vill jag ha den ändå och nån gång går det att lura dom med att jag är trött. Den börjar bli sliten.... men pappa hade den före mig så den är välknycklad. Det är hål i kanterna, farmor har lagat den flera gånger, men nu går den inte att laga längre. Här visar jag den för morfar.

Bloggblads bak - del II

Pepparkakor har jag gett upp att ge mig på. På den tiden när jag var en ung och ambitiös husmor (jodå, det fanns en sån tid!) bakade jag förstås pepparkakor medan barnen tindrade med ögonen och sniffade i sig doften.

Så köpte jag en "Allt om Mat" och där fanns ett schema över tänkbara fel på misslyckade pepparkakor - med pilar och förklaringar. Jag tog fram en av mina, och BINGO! Jag hade alla rätt. Eller rättare sagt: alla fel.

Efter det gav jag upp. Köpte en korv med färdig deg nästa år, men då blev det råa pepparkakor... Numera gynnar jag kung Oscar och Mor Anna.

P.s. Man kan smula sönder en kaka och köra ner näsan om man vill åt doften!

Bloggblads bak

Om mamselamsen kan visa upp sin gamla mat från flera månader tillbaka kan väl jag skryta med förra årets finfina bullar... Dom blev jättegoda. Tur att jag minns hur de smakade, för i år blir det antagligen inga.

Bilen

Visst är det konstigt - om jag sitter bakom ratten när något går sönder, då är det jag som har sönder bilen. Men om maken sitter bakom ratten när...etc då är det bilen som går sönder.

Det där har jag fått tillfälle att fundera på nu när jag traskat och gått rätt många uppförskilometrar ett par dagar. Jodå, det är uppför åt båda hållen eftersom jag måste ner i en dalgång och upp på andra sidan, nerförsbitarna känns faktiskt också när det är halt och jag måste trippa.

Solen har lyst på snön varje gå-dag och det är ganska skönt att känna hur det tär på fläsket... nu ska jag sova middag med gott motionssamvete. Fast jag sover lika bra med dåligt...