Taxfree...

... fanns inte på färjan som tog mig över havet och hemåt idag. Fast å andra sidan hade jag knappt hunnit ur bilen... Helt underbar dag ute vid havet med mina fredagstreor och ett gäng vuxna. Ingen sol, men ganska skönt och framför allt: inget regn! Är det kallt? Näedå! Hela 14 grader ...
En gök gol som besatt precis i närheten av stranden - och när jag svarade i samma tonart kom den flygande och gökade (hm...?) ett ko-ko precis över huvudet på mig. Förmodligen blev den besviken över att inte finna en liten söt gökhona... och for iväg ut över havsviken. Det var häftigt - men jag hann inte fram med kameran. Däremot hann jag när den nyblivna mamman seglande iväg med sina små... bort från skränande människobarn... Fyra stycken - säkert för små för att synas här, men på originalet är de knivskarpa. Om de fick napp? Jodå! En halv hink.

Fast om sanningen ska fram var det bara ett par tre stycken som nappade vid bryggan - resten togs upp över båtkant lite längre ut av de största fiskeentusiasterna. Och jag satt kvar på land...

Jag åkte hem innan stora grillkalaset med föräldrarna började - jag kan just undra hur käcka och alerta de små liven är i morgon bitti.... But - the show must go on...

Tangenter som tangenter...

Spelar (!) ingen roll vilken sort...

Det var ett himla pilljobb, så #2 blir annorlunda: vit med svarta noter... men det tar nog en stund eftersom en massa annat IRL kommer att ta tid ett par dagar framöver.

Slarv...

Tider brukar jag inte vara slarvig med - även om jag är det med en massa annat... Men i dag blev jag drabbad av mitt eget SLARV!

Hade tagit kompledigt, den sista av 5 dagar som jag jobbat ihop... såg fram emot en slapp förmiddag, stavpromenad och sen lite fixning... Därav blev intet. Jo, sovmorgon fick jag, men mitt i gröten ringde mina svenska-2-kollegor och undrade var jag var någonstans. Det är ibland ett dilemma att höra till två rektorsområden och två olika grupper... Så jag hade bara tagit ledigt från den grupp som skulle ha studiedag i skogen och missat att vi andra skulle träffas kl 09....
Hade inte läst förra protokollet särskilt noga.... suck.

Nåja. Jag cyklade dit efter gröt + kaffe... och lång lunchrast hade de planerat in, tur det, så hann jag hem och få ett trevligt telefonsamtal från en av mina kompositörer - som hade fått mail om vår låt som ligger i min länklista här till höger. Någon har mailat honom att det är en så underbar låt - och det läste han just som han planerade musiken till en släktings begravning. Så nu blir den spelad och sjungen där.... bara för att någon okänd (undrar just vem av det är....) hade läst-lyssnat på internet och påmint honom. Nej, han är inte gaggig alls, men har liiiiite större grejer för sig... :) Och så hann vi förstås prata och planera lite ev. fortsatt samarbete.

Grevens katter

Det var så många som undrade över grevens katter när jag skrev om "vår" gamle greve som farit hädan. Nu vet jag: katterna kommer att följa efter honom... men jag törs inte säga om de kommer till samma ställe.

De ca 30 katterna är halvt förvildade och flera av dem har svårt att äta pga diverse åkommor. Det har förstås (konstigt att det blir mer debatt om djur än om barn som far illa!) skrivits en del om det i dagspressen - men de flesta debattörer verkar nu eniga om att det inte går att ta in katter som levt helt fritt i skogen och har loppor och löss och mask m.m. enligt den vidtalade veterinären. Det fanns många fler katter för ett par år sen, men efter övertalning - och kattpest gick antalet ner...

Amen!

Till detta säger jag: amen! Men jag vill göra ett tillägg: Det hade hjälpt att vara invandrare och/eller lesbisk och bo i förorten också!

Tack Pale Green Woman för länken!

Paragrafryttare...

... är det inte stor risk att jag blir. För nu har Verksamhetsutskottet beslutat föreslå Arbetsutskottet att inte implementera fler interpellationer, ety energiexpenserna inte balanseras av styrdokumenten... eller hur det var...

Två långa sammanträden är minst ett för mycket att bevista under loppet av en dag. Dessutom samma dag som det är deadline för församlingsbladet och det ena av träden ska dokumenteras...

Så i morgon får jag lita på att min spontanpedagogik funkar... För den som inte är insatt i skolvärlden, är "tröskelpedagogik" ett känt begrepp. Dvs man planerar på tröskeln in i klassrummet... Detta har jag vidareutvecklat ytterligare ett steg; jag vet inte vad jag gör förrän.... näe, förresten. Inte värt att jag berättar om mina trix. Glöm att jag sa nåt! Jag plockar fram nåt ur mina lektionsförråd i stället. Såna där bra och nyttiga OCH roliga grejer som alla ungar gillar och som jag sparar till såna dagar... Bara för att jag har musik och jobbar på ackord kan jag ju inte ta kompledigt hur som helst...

Inte alltid "nej tack"

Nu har jag studsat runt i glädjedans en lång stund och tjoat för mig själv, lite hest men ändå, i min ensamhet...

Jag är väldigt van vid "Vi tackar för att vi fått läsa..... men nej tack!" Förra veckan deppade jag i 2 dagar för att jag inte vann med manuset jag slet som ett djur med före jul.

Men.... jag får inte alltid nej. För ett par månader sedan kom en inbjudan (jag trodde först att det gällde en riktig inbjudan och fick hög puls ända tills jag såg att det var till) att söka till en psalmskola som stiftelsen (där jag tidigare fått stipendium) anordnar med 3 helger per år under 3 år. Alla som fått stipendier de senaste 10 åren har fått samma inbjudan, men endast 13 skulle bli utvalda. Alltså skickade jag in på vinst och förlust med ett frejdigare följebrev än jag annars skulle våga, chansen såg jag som minimal....

Och idag kom det! Jag är utvald! YEEESSSS!!!! "Vi stannade för dig med utgångspunkt både från dina texter och dina beskrivningar av din målsättning...."

Jag hör förstås att några av er suckar och undrar hur kul en psalmskola är på skalan, då... men jag har varit med på ett seminarium i ämnet för 8 år sedan. Tre dagar hos nunnorna i Vadstena med inbjudna Stora Namn i ämnet och det var bland det mest givande och fantastiska jag varit på. Resulterade bl a i den här kontakten och texten: Jag får vara en stund...

Att några namn på listan redan är etablerade artister och författare gör inte det hela tråkigare precis... :)

De kommande träffarna sker också i klostermiljö, den första i Djursholm i oktober. Flera namnkunniga proffs kommer att hjälpa till och inspirera och "dissekera" texter. Så för det jag sysslar med är det här i klass med... ja? Guldbagge?

Gissningsvis kommer jag att vara fullständigt odrägligt glad i flera dagar.... YIPPPPPEEEEEE!!!!

Uppdatering: Tack snälla rara för alla glada tillrop! Jätteroligt att få dela den här hispiga glädjen som bara bubblar över.

Ännu gladare är jag nu efter vårkonsertsavslutning med flickkören och barnkören = absolut sista gången med tack och adjö till barn och föräldrar - där flickkören och deras ledare i smyg hade förberett ett potpurri med låtar jag skrivit texten till... Vilken överraskning! Flera av de tjejerna har sjungit hos mig som små, och en del låtar hade jag sånär glömt - näsduken var framme flera gånger... Nu är jag välkramad!!! Vilken dag... den ska jag spara!

Kristin har hittat (tack ska du ha!) den här länken där samme Peter som sjunger "Himlen kommer så nära" sjunger i "Så ska det låta". (Men där har jag inte varit med och textat!)

Ingenting...

Ur reklamen för ljudböcker citerar jag:
".... på fyra år har hon gått från ingenting till att bli en bästsäljande författare med en bra bit över en miljon sålda böcker..."

Att vara civilekonom och mamma till två barn är alltså... ingenting... Ja, där ser man vad som räknas här i livet...
*suckar*

Apropå sista bilden i mitt förra inlägg fick jag en våldsam reaktion från sonen (som f.ö. låtsas att han inte alls läser morsans blogg....) Ta för (och så ett fult ord som jag inte citerar) bort bilden, du ser ju full ut! Ser ut som om tungan hänger långt ner på hakan.... ööööhhhh, morsan!
Men jag vet ju att jag var "både nykter och klok..."

Lite mer seriöst

Det var inte bara spex och glam på körresan, utan en hel del seriösa inslag såsom vinprovning i mataffären...

Shopping... gråmulen fredag, perfekt för shopping!

Mat ute... solig lördag, perfekt för fiskehamnsuteservering! Mat inne... med makalöst god kolja och en massa tjusiga tillbehör. Besök på Grenen... i sol med varma och rejäla vindar!
Och så sång i Sjömanskyrkan - så pass oskarp och dålig bild att jag törs lägga ut även dem som inte är tillfrågade. Bilden är tagen vid uppvärmningen, sen låg inte jackorna och skräpade förstås. Oj, nu ser jag att våra sex herrar inte ens syns... men de hördes rätt bra! Det är jag som gapar längst till vänster på bilden."Det var inte bara jag..." användbar fras när jag skulle förklara hattköpet för maken i går kväll... Vi bodde på ett tjusigt hotell "Color" (och jag undrade förstås över stavningen...) med barpianist som både underhöll och kompade oss om kvällarna. Vi passade också på att åka och lyssna på en annan kyrkokör från Gävletrakten som sjöng i Sjömanskyrkan kvällen efter oss. Vädret var mer än perfekt både lördag och söndag och vad är bättre än en plats i solen med lagom trötta körsångare i bussen? Inte mycket! Men min hals är inte precis med på noterna i dag...

Men vad är nu detta?

Hm...
Njae, det är inte alls som det ser ut. Jag var bara lite trött och det var skönt i solen. Och det är inte min öl... Det gungade inte på båten, men efter 11 timmars resande gungar det i kroppen - hoppas min säng står still för nu tänker jag gå ombord på den! Alltså.... 4 dagar och 3 nätter på körresa... tur att jag tagit ledigt både i morgon och på tisdag!

Det bästa...

...med att sjunga i kör är att åka på körresa. Och som vanligt sticker vi iväg över Kristi himmelfärdshelgen. Den här gången åker vi till Skagen och blir borta hela tre nätter. Det jobbiga är att vi åker redan 5.15 på torsdag morgon... Inget för mig. Knappt nån idé att jag går och lägger mig.

Jag tänker inte titta åt någon dator på hotellet, inte heller ta med stickningen... bara en bok och öronproppar, och så gitarren förstås... Vår körledare har ledigt i bussen, då har vi en annan körledare vid ratten (ååååj, så vitsigt) och så är jag körledare för bussång. (Kan uttalas med två eller tre s...:)

Förresten blir nog resten av vårterminens bloggande naggat i kanten av Skrivprojektet som består i att jag kommer att ta över redaktörskapet för församlingsbladet. Jag har i ett par år hjälpt till (läs=gnällt över stavning och meningsbyggnad m m och därför åkt på att skriva allt fler artiklar själv*) och nu är det snart deadline för sommarens nummer där jag har bevakat en mängd arrangemang, och sen till hösten tar jag över helt. Faktiskt är det ganska svårt att gå balansgång mellan bloggstilens småprat och högtravande kyrkofloskler... Näerå, såna ska jag akta mig för, men jag får skärpa mig för att få en lagom ton. Förresten - jag ska väl tillägga att jag inte kommer att skriva precis allt själv, men ska se till att allt kommer med och i tid... Sen finns det ett par proffs i bakgrunden som har lovat stötta mig med korrläsning och goda råd.
*)Nej, det blir inte hittelön för slarvfelet som slank igenom trots att 4 personer korrekturläste...

Glad himmelsfärd på er, alla ni som liksom jag ska ut och resa. Fast... jag hoppas att vi håller oss på jord och hav...

Jobbarsöndag del II

Att jag vilade under dagen idag var inte bara av slöhet, utan också för att ladda upp inför mitt sista framträdande med barnkören i kyrkan. Jag har under 10 års tid haft ca 150 barn - som stannat från 1 termin och ända upp till 5 år.... Varje måndag som skolan haft öppet och var fjärde söndag.

Det har varit kul och lärorikt och härligt med mycket änglasång och en massa kramar och skratt, men också efterhängset, inte lätt att hitta vikarier precis... och inte ringer man återbud till drygt 20 ungar i sista stund. Jag har hållit mig frisk oftast som väl är, men det har hänt att jag har släpat mig till övningarna fullproppad med Treo och då har det blivit gung i låtarna minsann....

Bilden är så pass liten och suddig att jag törs lägga ut mina små blåa änglar, 16 stycken av 23, ganska skapligt.

Och nu är det slut. Jag har planerat att sluta i ett helt år, blev övertalad förra gången jag tänkte göra det, men nu är det ingen återvändo hur söta de än är. Ingen efterträdare har hittats ännu, men jag hoppas det dyker upp någon hågad spekulant. Jag klarade mig från tårar när jag blev avtackad med blommor i kyrkan, men sen när två förtvivlade barn kramade mig och undrade om jag inte kommer på övningen i morgon.... då var det nära... för vi har en lite mer världslig avslutning med glass och lek kvar nästa vecka, så visst tänker jag komma i morgon.

Jobbarsöndag

När pappa jobbar i Linköping hela helgen och mamma har planeringsdag med sitt jobb - om hon nu kom upp ur sängen, jag har hört ryktas att det blev sent på festen igår... ja, då måste jag ju vara någonstans. Och det blev mormor och morfar som fick leka med mig. Men, om sanningen ska fram är det mest jag som leker med dom, en i taget... medan den andre vilar sig. Fast jag måste erkänna att jag är lite trött efter att ha hållit i gång sen klockan sex i morse...

Här visar jag morfar att jag ätit upp alla grönsakerna - fast säg inte nåt till nån att jag åt med handen direkt ur skålen! Och hittade jag "koklan" som mormor och jag köpte när vi var och handlade.
Den var jättesvår att öppna, så morfar fick hjälpa mig.
Fast han behövde inte hjälpa mig att dela upp den - och inte att äta den heller...

Jag blev jättesömnig när de satt och drack kaffe på altanen sen - då var min "kokla" slut för länge sen... Jag har hjälpt mormor att peta ner en massa små frön i landet - och bäddat åt dom med svart fin jord och lagt ett täcke över.

Nu kommer nog min pappa snart och hämtar mig. Jag ser att dom tittar på klockan i ett kör och har börjat plocka ihop mina saker.

Inte så länge sen...

Det känns som igår, när jag en gång i månaden ungefär vinkade av två pudelburrhåriga, axelvaddiga små damer som skulle på skoldisco... Just på den här bilden är det inte discodags, bara uppvisning av sköldpaddorna, men det är samma damer som idag har fnissat och laddat för klassfest 20 år senare. 15-årsjubileum från nian. Det har hörts namn som Henka, Jansson, Steffe ... inga flicknamn har nämnts...
Det är väl inte så stor skillnad på bilderna? Skulle vara att min dotter växt lite mer...

Det lilla barnbarnet då? undrar förstås den trogne läsare... Jodå, hon har just ätit mormors potatismos och ska sova alldeles "kälv" här i natt. Och mormor hoppas att hinna minst 2 muddar under kvällens schlagerevenemang.

F.ö. ska jag hälsa från Mattias Ekström Koij, han tackar för alla besök och berömmande ord från läsarna här!

Äpple till fröken...

...tog jag inte med i dag på sista sånglektionen för terminen, men väl ett par musikaliska muddar. Eftersom hon inte stickar själv var det extra kul att göra ett helt eget mönster som ingen annan har - mer än jag förstås som har gjort ett par till mig med andra pärlor. Mönstret syns bättre på riktigt än på bilden, för den som inte ser mönstret är det F-klav för vänsterhanden och G-klav för högern.

Gårdagens fest känns i musklerna... tur att jag var ledig idag, för segare har jag sällan varit. Fick mail från dottern med följande historia som piggade upp:

"Vi satt på VC och väntade på doktorn i väntrummet.
- Titta där är mormor! sa L och pekade på tidningen M där Amelia var på framsidan.
- Det är inte mormor, men det ser ut som mormor, sa jag.
- Jaaaaa sa L och tittade flera gånger på tidningen. "

Inte för att jag tycker vi är särskilt lika, speciellt inte vad gäller min vanliga klädsel, men jag måste nog medge att vi har ungefär samma grimas på bild - som dottern kallade det för när hon var liten och jag kom hem med skolkorten och frågade vad hon tyckte. "Samma grimas som vanligt..."

Eller också ser barnbarnet illa.... hm... När dottern var i hennes ålder började jag ana att det var nåt fel när hon när hon pekade på ljushåriga män med glasögon och sa: Titta, där är pappa! Ganska pinsamt ibland när den utpekade hörde kommentaren och log generat. När hon väl fick glasögon slutade hon peka ut pappor på stan.

Let's dance

Himla kul festkoncept med Let's dance... Så mycket har jag inte dansat på länge - och jag har aldrig dansat kavaljer tidigare heller. Fick ju bli det när min danspartner visade sig vara iklädd en enorm tyllkjol. Karlarna räckte inte till alla, men---- oj, höll på att fråga vad vi skulle med karlar till... kanske inte värt...
Vårt ekipage vann inte... nåja, det fick ju 50-åringen göra... men vi fick minuspoäng för att vi var ekivoka när jag la handen på tyllbaken...

Jag hade så dåligt batteri i kameran efter dagens tidigare fotosessioner, så den hängde inte med i svängarna, men just därför går det att lägga ut lite bilder.
Här stajlas festföremålet och blir blond... hon i kjolen blev min dam.

Travolta kom i alla fall på festen...

Det var fart på't... och juryn slet hårt med rättvisan - mot fjäsk och mutor...
Här är vinnarnumret med kavaljer à la Brand*eby... som fick sitt straff när hon valde Travolta. Åh, vad roligt det var! känns att det var ett tag sen jag var på fest... Men nu ska jag ta itu med att få bort allt smink... och mina gröna slingor...

Rundtur i garderoben....

Ska det inte blir.... men nästan... Sitter här färdigsminkad (ovanligt!) och stylad med gröna prickar i håret och väntar på att sjuglasvagnen ska köra fram... Ska på personalfest för att fira en nybliven 50-årig kollega som älskar dans och det ska hon få. Inte många kavaljerer har vi, men vi ska snajda upp oss rejält. Hon vet bara ATT hon ska på fest, hon blir stajlad på plats...

Jag har ju inte glömt att det hänger några riktigt blanka och stiliga saker i min garderob... men något gnagde i bakhuvudet... nåt som inte stämmer... Malätna? Njäe... Gammalmodiga? Njäe... jag brukar köra ganska tidlös stil (läs= jag är rätt snål) Nåväl - jag tog fram grejerna:

Millenniestassen i thaisiden: (fodrad - jag måtte ha haft gott om tid julen -99...)

Hm... har hängt och krympt. Synd. Fukt i garderoben???

Nästa: Från ett finare bröllop sommaren -94....

Oj, vad den hade krympt! Minst ett kilo om året... *slår ner blicken och skäms lite* Den får bli utklädningsmaterial...

Men klänningen från dotterns bröllop då....? Det är inte såååå många år (eller kilo) sen...

Njäe... den ser lite slanig ut på bilden, men den är rätt fin, jag vill inte kosta på den en kemtvätt om jag lägger dressingen i knäet...

Det får bli tältet som bara är tre år gammalt. Går att tvätta i maskin! Ni som var med på bloggträffen i somras kanske minns den blivande brudgummen som sålde smink? Jag köpte en dosa puder.... har inte använt den förrän idag, men det funkade! Jag är BRUUUUUN! Ojojojoj...

Nu gnäggar visst hästarna utanför!

Sommartecken

Nu har det varit en del vårtecken i bloggarna, och här kommer mitt första sommartecken! Kall gröt på helt bovete, russin, äpple, banan och kanel. Absolut världens godaste gröt, receptet är påhittat av Maude i en av urskogarna i Dalarna. Jag berättade om gröten förra sommaren, men lite tjat gör nog inget. (Jag är f.ö. en mästare på det senare efter 30 års övning som morsa och 33 som lärare...) Dessutom har ju en del läsare bytts ut under året...

Receptet ser kanske krångligt ut - men tro mig! Om det varit krångligt skulle jag inte komma på idén att göra det. (om det blir för liten text får jag väl omaka mig och skriva ner den)

Som stöd kommer några bilder. Den blir godast när den får stå och safta till sig ett tag. Den klarar sig flera dagar i kylen, såvida inte sonen kommer hem.... då säger det slurp och den är slut direkt.

Hur den smakar? Tänk dig en äppelkaka med kanel och lite tuggmotstånd... jag använder inte mjölk (var jättelycklig när jag blev stor nog att bestämma själv över mjölkdrickandet) så jag tar havremjölk eller gör sesammjölk till.

Nästan klart....

Några minuter senare.... Klart! Jag ska på kalas ikväll, men kunde inte låta bli att provsmaka liiiiiite. HJÄÄÄÄÄÄLP !!! Vad ska jag ha på mig??? Tema: Let's dance.... ojojoj - full fart...

Uppdatering: (Medan jag väntar på sjuglasvagnen som ska hämta mig till Baaaaaalen...)

Alltså:
3 dl helt bovete
1 dl solroskärnor
1 dl russin (gärna stora ljusa)
Detta lägges i blöt över natt (eller dag) var för sig - skölj bovetet noga efteråt, det blir lite slimmigt spad av det.
Blanda detta sen med:
3 bananer i småbitar
3 rivna äpplen
2-3 msk pressad citron
½ dl outspädd äppeljuice
2-3 msk malen kanel

Ät och njut!

Musiktips...

Jag skrev för några månader sen om att en av mina texter finns insjungen på en cd-skiva. Och av en slump, när jag slirade runt på myspace.com snubblade jag över den... Den heter "Jag får vara en stund" och står först av de fyra låtar som ligger där. Sångerskan är en av mina absoluta favoriter, jag har hört henne både live och i teve, så jag är himla stolt att det är hon som sjunger.
Lyssna och njut...om du har lust. Än har jag inte hajat riktigt hur man lägger ut låtar där, men jag jobbar på det...

Uppdatering: Nu har jag slitit en stund med att fixa till en egen sida på myspace - Det var många röda varningstrianglar om att lägga ut musik, men jag har tonsättarens löfte om att göra vad jag vill med låten, och halva copyrighten har jag ju redan... Här hittar man musiktips #2 Jag har inte hittat in till stället där jag kan skriva in tonsättare och sångare, men det kommer.

Från en annan tid

Konstigt sammanträffande att jag skrev om greven på Herrborum strax efter att han avlidit (fast det visste jag inte då förstås). Jag kände honom inte personligen, det var inte många som kom så nära, men jag har följt hans liv och leverne i dagspressen och i teve och stött på honom i ett par sammanhang. Nej, inte stött på honom...
Det har också gått många historier om honom här i bygden... Jag har träffat två damer som arbetat hos honom - den ena som köksa och den andra som sällskapsdam, hon läste högt för honom och konverserade närhelst på dygnet lusten föll på att ha sällskap.
Förrförra sommaren var jag där på konsert en ljuvlig sommarkväll, greven bjöd in till diverse konserter i sina stora och slitna salonger flera gånger varje sommar. Jag minns inte så mycket av musiken, för jag var fullt upptagen att titta på allt annat. Alla gäster fick gå runt fritt på nedervåningen och se sig om, de privata dörrarna var noggrant märkta.
Faktiskt, mina nothögar ligger i lä... Tavlan på väggen är hans stamtavla.
Det känns sorgligt ändå, trots att det inte var oväntat att han skulle gå bort när som helst. "Vår" greve var en märklig kvarleva från ett fjärran århundrade. Ingen vet ännu vad som ska hända med hans Herrborum, där inget levande fick dödas. Stanken från alla katter... hu, jag ryser vid minnet, de var så många att det kändes som en makaber film att gå genom "kattskogen" ner till sjön. Han fick flera anmälningar för att han inte höll antalet nere till det han fått tillåtelse till, då lär han ha frågat om han ska räkna myrorna i skogen. "...för de är också rätt många..."
Så länge hans mor levde, blomstrade godset och framför huset fanns grusgångar och tuktade buskar och rabatter. Nu växer det sly ur skorstenar och takpannor... men godset ligger sagolikt vackert nere vid en havsvik.
Jag hoppas att greven blir rätt titulerad när han kommer till himlen... för det var viktigt!

Nya artister?

Skolans aktiviteter (alltså såna där som ideligen avbryter den vanliga verksamheten) influeras ofta av det som händer i teve. Så därför har ”Småst*järnorna” bytts ut mot ”Talan*g 2007”.

Hela förmiddagen idag ägnades åt att avnjuta diverse modiga kandidater som anmält sig till tävlingen. Namnbytet var bra, för tidigare gällde endast att mima och dansa till färdiga låtar, nu hade det puffats extra för att uppträda själv, och några få vågade det.

Det senare gillar jag mest, jag kan väl tycka att det är bra när mimarna lyckas röra sig i takt osv, men det är många strån vassare att sjunga live, trolla fram blå stenar ur en ficka, rocka med rockring, berätta ”världens sämsta* vitsar”… eller som den makalöst modiga lilla 8-åringen som impade mest: tänk att stå inför hela skolan, i strålkastarljus, med rökmaskinen puffandes bakom sig… och jojja (så konstigt det ordet kändes, säger man så?) rakt upp och ner, inga finesser. Helt supercool körde hon enklaste upp-och-ner-varianten med jojon. Sen rullade hon upp den – utan stress – när den slutade snurra. Hon kunde ha stått där hur länge som helst med sin enda konst om inte en lärare smugit fram till stereon, dragit ner volymen och börjat applådera.

Tre flickor ur min fredagstredjeklass mimade och dansade väldigt fint till ”Åh, när ni tar saken i egna händer”, utan att ha en aning om vad de egentligen sjöng om. Jag smygtittade på de äldre eleverna, vilket även mina kollegor hade gjort, visade det sig, men ingen av oss såg en enda min hos någon att de skulle ha fattat innehållet. Jag tyckte nästan lite synd om de gulliga små väluppfostrade flickorna, så generade de skulle ha varit om de visste… Jag hörde upphovsmannen säga i teve att det var det han ville; att småungar skulle mima till den utan att förstå…

*Nån som vill höra ett exempel ? Bra.
Det var två tegelstenar som var ute och flög.
- Vad fort du flyger, sa den ena.
- Ja, sa den andra.

Kanske inte ett dugg spännande...

... för nån annan än mig, egentligen... Men, nu är jag hemma, allt gick bra och jag är nöjd.

Lite bilder blir det i alla fall. Att bilden är något dimmig beror mer på dålig fönstertvätt än på naturen eller kameran.

Vägen gick genom ett skirt vårligt landskap - över åkrar och genom små skogsdungar. Om jag säger att klockan var 12.00 när jag tog bilden (ingen trafik och krypfart just här) ser den uppmärksamme att jag är på väg österut. Jag passerade skyltar med Össby, Bråta, Trärum och Herrborum. Just det - Herrborum är känt från teve, men - jag skulle inte till den excentriske greven, utan ett par kilometer till ut mot kusten.

Några hundra meter från havet ligger denna idyll. Det finns fyra gula hus utmed vägen - varav ett har en stor skylt: "Gula huset". (Det är humor i mina ögon... )Det var alltså det första officiella bokpratarframträdandet. Kan ju inte påstå att det är första gången jag står och pratar inför elever, och inte första gången jag pratar om att skriva - men första gången jag enbart är kallad att göra det i 2x60 minuter. Jag hade planerat att hinna göra lite kreativa övningar också - men av det hann jag inte nåt. Ungarna var mer nyfikna och intresserade än jag hade vågat hoppas, och jag tyckte det var hur roligt som helst med frågor och kommentarer.

Det satt inte helt fel med ett äpple nere vid Östersjön efteråt...

Men något bad blev det inte. Lite sugen på att gå i med fötterna blev jag, men jag blötte bara handen... (Psssst, Elisabet, en vänsterhand... )

Det där med siffror...

är svårt ibland...

Jag brukar inte ha så noggrann koll på besökarantalet här, men jag kikar minst en gång i veckan. Och ungefär lika ofta tittar jag efter hur jojoåkandet på nyligens 50-lista går. Då har jag sett att den senaste månaden har besökarna ökat i snabbare takt än jag glider neråt på topplistan... och i går var det "all time high" i besöksstatisken...Kul! Det är naturligtvis roligare med såna som läser här är att kanske ligga tyst och obesökt i en favvolista. Som dessutom går att manipulera har jag upptäckt. Det är fritt fram att göra egna nya favvolistor... Jag har haft # 17,12,22,16... och nu är jag nere på 26. Fritt fall... men sen jag upptäckte att man kan styra det själv bryr jag mig inte alls om den statistiken.

Men - jag blir så nyfiken på vilka som läser här och varför det skett en så markant ökning. Jag vet om en handfull tysta läsare som skriver mail i st för att kommentera, och sen "känner" jag ju det 20-tal som ofta kommenterar, men det vore så himla kul med bara ett litet "hej" från alla de över hundra tysta anonyma som smyger omkring här dagligen. Hamnat här av misstag?

Nu måste jag duscha och samla ihop mig inför dagens UPPDRAG. Pirrar det lite? Njaeoo.... liiiiiite. (tänkt att fungera som klipphängare... :)

Nu vet jag!

Tack snälla okända Sanna för svar på min fråga här nedanför! Nu fattar jag hur det kinesiska tangentbordet är uppbyggt - i alla fall i princip, asså...
Och så en bild. Nu kan jag koppla av!
Jag försökte inte ens googla själv, trodde inte det skulle funka...

Är det nån som vet?

I dag när jag körde hårt i gymmet i skolans källare (åååå, så skönt, nu fick jag tillfälle att berätta det!) funderade jag över en sak - och i bloggvärlden finns så mycket kunskap, alltså vänder jag mig mot cyberspace och undrar hur ett kinesiskt tangentbord ser ut. De har väl flera tusen tecken... Några hundra tangenter med flerdubbla funktioner... ???

Nu ska jag unna mig en stund i horisontalläge och fundera vidare, och om tanken på det kinesiska tangentbordet går att tränga bort, ska jag planera morgondagen ...Vad jag ska göra då? Nänä, det avslöjar jag inte, men det ska bli roligt hoppas jag. Lite spännande - för mig alltså - men inte nervöst. Jag återkommer i morgon. Kanske med bildbevis...