Simsalabim...

Nåja, några fler ord hinner jag nog säga innan de små fröna blir så praktfulla som plantorna var förra sommaren...

Jag misslyckades med skotten jag tog i höstas, men förra höstens skott blev jättefina, och de i sin tur kom ur ett enda bär för två år sen.

Den nedersta bilden har varit med en gång tidigare på bloggen, men tål att ses igen!

Jag citerar...

1. Först ett citat från tv4+ (om campingliv):

"Filma mig inte med diskbaljan! Jag är ju raggare!" (Och jag drar slutsatsen att sådan inte äter...)

2. Sedan ett citat från maken tidigare i kväll när jag ville se "Go'kväll" medan maten var i ugnen:

"Det är så tjatigt!" sa han och slog över till löpare som sprang runt, runt, runt, runt...

3. Och till sist ett citat ur ett mail från min svägerska som bor i skogen nära kusten:

".... När jag gick där i trädgårn i godan ro hörde jag "kly-kly-kly". Jo, det var havsörn, hörde det genast. Fyra flygglada havsörnar hade uppvisning ovanför vårt hus. De är stora och mäktiga. Vingbredd 240 cm!

Annat vårtecken för dagen är nässefjärilar. Blåsippor o tussilago blommar för fullt.

Sen har jag suttit på kökstrappan och lyssnat på bina i krokusen och allt fågelkvitter förstås.... jag behöver inte fara på retreat.... "

Och med det säger jag godnatt - ska jobba i morgon.... gillar inte.... öppet hus... tidig morgon....
(Men jag kommer att gilla den komplediga dagen sista april....)

Vatten på min kvarn...

Det var väl ingen som trodde att jag missade debatten i tv1 med Stina? Och jag fick en hel del vatten på min kvarn om osynliga medelålders kvinnor... Kanonbra att det tas upp på allvar! (Och jag drog ett strå (läs: en sida) till stacken häromdagen!) (Oj, vad många parenteser det blev.)

För tidig ankomst?

I dag såg jag första lärkan för året... den brukar komma första dagarna i april... Men det passade den här härliga vårdagen med lärkfladder mot den blå himlen.

Jag tänker inte ta efter och fladdra runt i cyberspace. Ledig dag för min del är inte bara ledig... mycket har blivit liggande under de hektiska sista veckorna innan den här äntligen är ute i alla brevlådor i stan. (Bilderna blir tyvärr oskarpa i pdf-format, de är riktigt fina på papperet.)

När jag hämtade mitt ex häromdagen, var den första kommentaren: Det fattas ett 't' här... Jag tackade förstås för upplysningen och påpekade (utan att vara syrlig i tonen!) att det finns några andra hundratal ord som är rättstavade... Det är nåt lurt med korrläsning: vi är 5 som korrläser - varav 2 är proffs, och ändå slinker alltid nåt igenom. Själv har jag läst det flera gånger och hjärnan har fyllt i det 't' som saknades i fruksallad alldeles av sig själv... men om nån annan skrivit det, hade jag förmodligen reagerat. Även här är det lättare att se grandet i grannens öga än bjälken ...etc.

Så - ni som är intresserade och klickar fram församlingsbladet: jag vet redan att det fattas ett 't'!

Mer sånt här, tack...

Ett rart litet brev i vårkylan... och jag hade inte en aning om varifrån det kunde komma. Numera kan man ju inte lita på poststämpeln, annars hade Uppsala domkyrka kunnat ge en ledtråd... Inbjudan till vigsel i en hästhage i försommartid.... wow! Och sen fest på något slätare och renare underlag. Jättekul! VI KOMMER! (Hörs det till Uppsalaslätten?) Fast själva Dagen blir på lite närmare håll.

Hm... vad ska jag ha på mig... Inte stilettklackar i alla fall... Och förhoppningsvis inte regnställ... har jag nåt... eller måste jag... Jo, det måste jag nog... :)

En lång dags färd mot natt...

Nej, ingen bokrecension blir det - bara en lördagsrecension. Före IKEA-besöket gjorde vi ett besök hos ett nyfött tillskott i släkten, ett sex veckor gammalt brorsbarnbarn. Så ljuvligt att hålla ett litet knyte som litar så fullständigt på att bli buren och omhändertagen. Ett under som blir mer och mer märkvärdigt med åren, tycker jag. När mina barn föddes fick alla omkring oss barn, och det var helt naturligt. Nu känns det som nåt mycket större.

Och även farföräldrarna, min bror med fru, är hänförda... (Alla tre har godkänt att bli bloggade!)

Fast... när dessa mina barn var små, var jag nog ganska hänförd också... om jag tänker efter. Se vilken naturlig bild!

Den lilla har fått en ny klänning: Men du förstår, mormor, den kan man bara ha när man leker, inte när man går på IKEA.

F.ö. överlevde vi IKEA.... med knapp nöd. Det var knökfullt! Nykommen lön och regn... vilken oslagbar kombination! Fördel: skön promenad från P-platsen som vi hittade lååååångt bort.

Jag inser att min dotter borde ha svart bälte i shopping... där ligger jag i lä. Målmedvetet hittade hon allt hon tänkt sig (nästan, för att släpa på en trött morsa, och en farsa och brorsa som slet sig, kan inte vara det lättaste) och kom i mål utan att ens vara andfådd.

Men kära nån, då...

Henne känner ju jag... men vänta... är det inte .... jag?

Tio minuter i rampljuset en regnig lördag piggar upp... Jag erkänner att jag var ganska pirrig när jag hämtade in tidningen i morse... för jag gick faktiskt ut och hämtade in, jag låg inte i sovsäck bredvid brevlådan och väntade på tidningsbudet!

I går fick jag som hastigast läsa igenom artikeln, skulle kanske läst liiiite noggrannare, för Sven F blev Svante... men det får vi leva med. Annars gillar jag tonen i artikeln, lagom lättsam - kan ju lätt låta tungt att skriva om psalmskrivande. Nån som är nyfiken? Klicka här. Bilden blev bättre i papperstidningen än på nätet, där försvann ett öga...

I morgon

Nu laddas det för fullt i Bloggbladska salongerna! Minst lika mycket som en hel del skidåkare gör just nu. Fast här laddar vi för besök hos dotter och dotterdotter i IKEA-staden. Jag som gärna slår flera flugor i samma smäll, tyckte att vi gott kunde gå på varuhuset när vi ändå är i närheten.

Och nu är det så här: Maken avskyr det stället av hela sitt hjärta. Han har inte gått med frivilligt någonsin, och nu är det så länge sen att ingen minns när han motvilligt var där senast. Men eftersom han behöver några kvadratmeter nytt golv till rummet han renoverar, har han låtit sig övertalas. Och Biltema ligger ju i närheten... (vi var med när nyss nämnda bilvaruhus låg i en källare och grejerna hivades ur ett källarfönster... är vi urgamla, eller? Biltema har väl alltid funnits?)

Och - dottern, som älskar IKEA blev eld och lågor. Hon vill med. Liksom barnbarnet som vet att det finns en kul rutschkana...

Sonen - som följer med till Lkpg bara för att få träffa systerdottern - kom på att han nog behöver ett och annat från IKEA han också...

Fick ett telefonsamtal från dottern nyss... bra om vi tar med en verktygslåda... har vi månne några gardinstänger... pluggar...

Blir nog en heldag i morgon.... Bäst att grunda med lite blåbärssoppa!

Fredagsgissning

Eftersom det finns så otroligt mycket kunskap samlad bland bloggarna, vore det roligt att veta om nån av er känner till det här språket. Jag vet vad det står - det är mitt namn, men innan jag fick den här eleven för ett par veckor sen, hade jag inte hört talas om det språk som har så här fantastiska bokstäver. Grabben är osäker på hur många bokstäver det finns, men han påstår att det är över 200 tecken.

Den som inte vill gissa, kan ju bara njuta av de tjusiga tecknen! Eftersom han är så väluppfostrad och artig och trevlig är jag helt säker på att han inte lurat mig så att det står något annat roligt...

Vi får sluta träffas så här...

... i bloggens cybersfär....

Alltså, för er som inte har samma bloggfavoriter som jag, och inte hittat till Hakke snackar, kan jag inte undanhålla Hakkes och min senaste konversation i hans blogg. Redan innan nån hinner fråga - nej, det är inte så här jag jobbar med psalmtexter.... :)

(Hakkes inlägg är gröna!)

Det var så mycket man ville
i smått såväl som i stort,
om man bara förvaltat sitt snille
så borde det gått som smort.
Men någonting kom emellan,
det händer inte så sällan.
Det var så mycket man ville
som aldrig riktigt blev gjort.


1. Det gäller bara att ge fanken
i allt som inte gäller tanken
för den är stundom ganska kort
och faller ofta bort
även om den först känns genial
kan saknaden av den va’ en signal
att åldern tar ut sin rätt
på detta lömska sätt
(Vilket poetteam vi skulle bli du och jag! )

Comment by Bloggblad — 22 Feb 2008 @ 23:04

2. Poetteam, vilket fint ord. Och vilket fint team vi skulle bli, stimmiga och rimmiga skulle vi stå på en trottoar och framföra finfin gatupoesi med hela vår rimmade repertoar. Sedär en tanke som jag snart har glömt om jag inte snabbt fäster den på minnets kylskåpsdörr.
Comment by hakke — 23 Feb 2008 @ 14:09

3. “På minnets kylskåpsdörr”
Den har jag aldrig hört förr
Jag kan se oss två på en trottoar
deklamerandes det bästa vi har
Åh, kära nån, vilket par!

Comment by Bloggblad — 25 Feb 2008 @ 22:17

4. Det hördes på sta’n nu idag
två rimmande smeder i lag;
den ene yster och tokglad,
den andra klok som ett bokblad;
det var du, Marianne,
och det var jag!
Comment by hakke — 26 Feb 2008 @ 15:14

5. När jag denna hälsning fått
kommer jag att sova gott
och drömma om ekon av skratten
och alla pengarna vi fick i hatten

Comment by Bloggblad — 26 Feb 2008 @ 21:34

Tips för att lyckas i köket...

I magasinet Villaägaren hittade jag en sida om bra köksverktyg... och så en liten ruta med 3 tips för att lyckas i köket... Yes! Äntligen skulle jag få veta.... Men besvikelsen blev stor...

... det gick åt skogen redan på första punkten...

Jag har bloggat tidigare om hur dåligt jag trivs där - har försökt övertyga maken att om vi renoverar, flyttar diskbänken till fönstret... så blir det nog roligare... men han går inte på det.

Tro nu bara inte att jag inte kan laga mat. För det kan jag. Den goda smaken har visat sig både i garderoben och på vågen... Men roligt är det inte att stå och pillra med nåt i flera timmar som sen slinker ner på ett par minuter. Och sen röja köket i en timme efteråt...

Veckan som gick...

Uppdaterad med bilder! (Oemotståndliga, men inte så skarpa.)
...jo, tack, jag gick en del jag också. Och det ljuvliga lovet går mot sitt slut. Hann jag det jag skulle? Näe, jag har alltid högtflygande planer om hur mycket jag ska göra, men det har jag vant mig vid, så jag är ganska nöjd ändå.

Veckans motionsinsatser (de lata soffinsatserna kan man lägga till som bonus efter varje moment):

• Stavpromenad tre dagar i rad. Om det inte stormar i helgen hinner jag få in två till.


• Lilla varuhusloppet igår - skulle blivit Stora - men dels träffade jag flera bekanta, bl.a. Musikanta... och så mitt i ett varuhus hörde jag en bekant röst rakt framifrån: Här kommer min syster... Det tog minst 2 sekunder innan jag kände igen min bror och hans fru. Kanske inte så konstigt, de bor mitt i skogen flera mil söderut och springer inte i varuhusen så ofta. Och sen åt jag lunch med en bekant jag inte träffat på länge. Shoppade egentligen ingenting, strosade mest omkring och njöt av att vara ledig.

Musikanta på kafé... Behöver inte ta till kopptricket...

Bloggblad med Cappucino. Behöver ta till kopptricket... Fast idag har jag varit hos frissan, så jag ser inte längre ut som igår. Och jag lovar, jag är inte så blå i ansiktet som det verkar.

• I dag vågade jag inte ut i stormen, det blev i stället ett svettigt uthållighetspass med dammsugare och golvmopp. Jag vann första pris: ETT RENT HEM!

Och innan jag kreerar fredagens femrätterssupé, ska jag öva spelläxan på pianot. Visst blev det fint när jag städade?

Berlinerpopplarna

I natt läste jag ut en av de allra bästa böcker jag läst på länge. En sån som kommer att stanna kvar i minnet... och jag ska genast ställa mig i kö för uppföljaren.

Anne B Ragde heter författaren - och när jag googlar på boken ser jag att den kommer att bli tv-serie i Norge. Måtte SVT köpa in den!

Välskriven och engagerande till tusen. Jag som brukar tröttna på långa beskrivningar om sånt jag inte kan nåt om, blev plötsligt jätteintresserad av hur olika avelssuggor är mot sina kultingar...

Gestaltningen är exemplarisk. Inte någonstans känns det som: "Javisst, ja, jag måste gestalta, som dom sa på kursen...."och så några påklistrade klyschor med vankande över golvet, eller giriga bloss på en cigg... Här läser man mellan raderna och vet precis vad personerna känner och tänker utan att det står ett ord om det.

Det är minsann inte alltid jag känner mig personligt bekant med personer i böcker, men det gjorde jag med alla i boken - eller... gör, för jag är kvar i den ännu ett tag.

Däremot retar det mig att det står "... feelgood-roman..." på framsidan, och så jämförs andan i boken med "Änglagård". Varför? För mig är en "feelgood-bok" en lättköpt story i klass med kioskböcker. Och att jämföra med Änglagård för att det finns en gård och ett arv och relationer mellan folk av olika klasser? Dumt. Den här gav mig mycket mer än någonsin filmerna om Änglagård. Måste man stoppa in allt i fack? En så här bra bok säljer ändå!

Jag var lite rädd för Happy End på slutet - men författaren var smartare än så. Bra!

Nej, jag får inte provision för att jag ropar LÄS DEN om du inte redan gjort det!

Uppdatering: Eremitkräftorna är beställd på bibblan - köplats 1... :)

Tiggarbrev...

Så skönt! Jag slipper tiggarbrev.... de tre trisslotterna kom idag...

Visst är det käckt när man kan se saker och ting från den ljusa sidan?!

Mjuk i örat...

...är jag nu efter en timmes telefongenomgång med tryckeriet. Första korret kan jag förhoppningsvis slänga till pappersinsamlingen - och så får jag ett nytt med alla rättningar införda och alla vita fläckar fyllda med pålysningar som kom till slut - och bilder rättplacerade i snygg layout. Det är mängder med småsaker som lätt kommer bort i hanteringen, så jag måste skärpa till mig... jag som kan slarva bort ett papper medan jag håller i det... I morgon får jag nästa korrektur - och sen blir det förhoppningsvis ett kortare justeringssamtal på torsdag.

Nyss upptäckte jag att jag slarvat bort en omskriven artikel - personerna som jag skriver om (obs! Det var inte medvetet att det blev tvetydigt och dubbelbottnat med "omskriven" och "skriver om") får ju läsa och ha synpunkter - och kanske hamnade den i nån tillfällig fil, eller också slarvade jag med sparaknappen. Gggrrrrr....! Jag har i alla fall ingen annan än mig själv att skylla på...

(Till Emelie som läser här ibland: Det var inte ditt! Och bakgrunden på din bild blir beskuren så att bara du kommer med!)

Bortsett från mitt arga utbrott, tycker jag att det här är jätteroligt! Och killen på tryckeriet är proffs och fixar och flyttar och beskär så det bara visslar om det.

"Vinst"

"Veckan börjar bra!" sa han som skulle hängas på måndagen... Och jag håller med - om att det har börjat bra, alltså. Sitter nästan och hoppar på stolen i ren glädjeyra... Om jag vann på triss? Näe, det vet jag inte än, för de har inte kommit, men det finns andra sorters vinster...

Fick nyss ett mail med det roligaste jag vet... och vad är det då? Jo, förstås att jag får låtar utgivna.... Och den här gången blir det hela fem stycken i ett svep. Två av dem har jag tonsatt själv, och en är helt nytonsatt av förläggaren själv... och den blev så fiiiiiiiiin. Jag klarade att spela den, trots att det var fem b-tecken... en helt underbar melodislinga. Jag har hoppats länge att han skulle vilja tonsätta nåt, för han är en av mina favoriter inom kör- och psalmvärlden.

Meeeen - jag har underkänt en ändring i texten som han gjort för att få variation... jag går inte med på att skriva "han" om Gud... inte "hon" heller... (vilket skulle vara mer som provokation). Han får snällt upprepa ordet Gud!

Nu måste jag gå ner till pianot och spela den nya igen, så jag kan gnola på den medan jag går ut och stavar mig fram i solen.

Uppdatering: Det var inte 5 låtar.... det var 6. Ännu bättre, alltså... Jag skickade ett häfte med bortåt 40 barnvisor i för flera år sen, det finns alltså gott om visor att plocka av. Utgåvan är ett slags prenumeration, man får blad att fylla på i en fin pärm.

Det finns smakprov att lyssna på om man har "Scorch" i sin dator - bara att klicka för att ladda ner annars på (ta bort * mellan bokstäverna) www.t*o*n*i*k*a.nu och sen letar man under "Meny" och"Barnkör". Fast de nya 6 ligger förstås inte ute än - och man ser inte på sidan vilka jag gjort. Och med den här krångliga instruktionen är det nog ingen som orkar dit....

Bytet

Fast... att använda ordet "byte" om garn funkar inte. Då låter det som om jag sprungit och bytt i affärerna, och det har jag inte. Inte heller "nedlagt byte"... då låter det som om jag tröttnat på att byta..

Så jag struntar i safaritermerna och visar mina inköp! Den stora röda härvan är mer åt det ceriseröda hållet än det ser ut på bilden, det ska bli en gles avlång sjal i stickor nr 15 (som jag också köpte)
Det mörklila uppe till höger är ett Rowangarn, jag har ett par nystan till och det ska bli en trekantssjal.
Det lilaspräckliga längst fram är ett japanskt silkegarn som ska bli muddar (blir mer och mer grönt längre in kan jag se.... De övriga till vänster ska också bli muddar.

Jag var i fem garnaffärer, namnen har jag redan glömt och är för lat för att kolla... lite olika service... intressant när man märker skillnaden så markant i hjälpen och intresset från expediterna!

Men - Anntorps garn i Gamla stan minns jag, där var en annan kund, en man i min ålder, som påminde om designer-Simon i tv (fast kortklippt). Han drog in mig i garnsamtal (näe, jag föll inte för att skriva "nystade in mig"!!!) och var mycket initierad och hjälpte mig välja och såg vilka färger som skulle passa mig bäst. Det fanns många frestelser i den affären... Affärsinnehavaren där var verkligen engagerad! Full poäng!

Nu måste jag jobba vidare med församlingsbladet som snart ska gå till tryckeriet. Fick en liten stund över eftersom jag väntar på mer info att peta in.... och vänta är något jag lärt mig.
Solen skiner - och jag är ledig en hel vecka. Tjoho!

JJJJJJAAAAAAAAaaaaa

Hemkommen från Storstadsdjungeln, mätt och trött, lade jag mig på soffan för att läsa gårdagens tidning som hunnit bli kall ute i brevlådan.... och vad får jag se????

Rätt gissat! Tre trisslotter vann jag på korsordet jag bloggade om häromdagen. Yiiiiipppppeeeee! Nu gäller det bara att det är rätt lotter som kommer på posten...

Nu blev jag så uppåt att jag kanske inte slocknar på soffan som jag hade tänkt...

Tänk om... Nej - jag har nog haft min tur nu. Hade lite tur också att maken kom på att jag snart fyller i en av klädaffärerna som han var med i.... så nu är presentandet klart.

Hade ju lite tur på garnsafarin också, men det kommer inte bild förrän det blir bra dagsljus. Försökte fota, men färgerna blev helt galna.

Nu säger jag bara: "Hem ljuva hem - lov ljuva sportlov"

redovisning

Nej, jag vet. Man måste inte tala om när man inte tänker blogga på ett tag, men jag vet att jag får mail med frågor om det hänt nåt... och det hoppas jag att det inte kommer att göra.

Men jag kommer inte att blogga på ett par dagar ety maken och jag ska ta ett par dagars dataledigt. Inget spännande resmål - bara till min födelsestad... som jag älskar. Stockholm i mitt hjärta.... etc.

Jag har lovat honom, att medan jag gör Yarn Safari* kan han stanna på hotellrummet med ett sudoko... Knit-Marie har gett länkar och jag har markerat "The Big Five" på min karta...

I övrigt inget uppgjort program utom ett evenemang på lördagskvällen. Så skönt. Ska kolla nu på nätet om det finns några körkonserter på fredagen... eller nåt annat trevligt.

*Detta är utrikiska och betyder "garnsafari" :)

Vem är vem?

Jätteroligt att så många svarade! Tack allihop för alla intressanta och stödjande synpunkter. För naturligtvis var det jag som förespråkade att man ska berika barns språk genom att skriva böcker så att barnen utan pekpinnar och konstigheter dras in en berättelse och tar in nya ord av bara farten. Den smarte författaren ser till att starten är lättläst och intressant - och sen släpper inte läsaren boken när språket blir rikare med ett och annat nytt ord. Jag minns väldigt många böcker från barndomen där jag snubblade på ord ända tills jag träffade på dem igen och igen ...

Lärarstudenten höll faktiskt med mig - hon var tyst länge, och jag blev nästan lite snopen när hon sa emot sin handledare, att barn måste få tillgång till nytt språk, och att böcker är ett bra sätt att berika ordförrådet, att det blir torftigt om vi förenklar vartenda ord och bara skriver går i ställer för linkar, strosar, släntrar, vandrar, skuttar.... etc. Det ger ju bilder i skallen... vilket inte "går" gör.

Jag blev rätt besviken på kollegan, för hon var verkligen helt emot att man skriver ord som inte barn förstår och kan ta till sig direkt. Hon var allvarlig när hon tyckte att man skulle skrota både tambur och grensle. Just "grensle" kom upp i höstas, och då kollade hon med klassen. "Inte ens duktiga hästtjejen visste hur man gör när man sitter grensle. Bort med såna ord!"

För två veckor sen fick en av mina sv2-elever sluta hos mig. Ett par gånger sa han: "Vänta, jag kanske förstår ordet om jag läser ett par meningar till..." när jag frågade om ett ord, och har man kommit så långt, då klarar man sig. Den här killen gissade alltid rätt på ord han aldrig hört.

Och en annan kille i en parallellklass klarade ett sv2-test alldeles galant i dag. 33 av 34 ord kunde han, fast hans lärare (A - det var så diskussionen började) påstod att det var på tok för svåra ord för honom, och att de svenska barnen säkert inte kunde dem heller... Tji fick hon!

När jag berömde honom och sa att det säkert beror mycket på att han läser mer och bättre än då vi började, då sa han att han har börjat tänka på vad han läser nu. "Det gjorde jag inte förut." Vilket bevisar för mig hur viktigt det är att hitta rätt bok, rätt nivå och att läsa ofta och mycket.

Naturligtvis - riktar mig mot Ingela - menar jag inte att man ska traggla in ord på företeelser som inte finns längre, när jag läst högt ur gamla böcker har jag sanerat bort en hel del - men en del har jag berättat om. Som "bryggarhäst" - hittade ordet i "Pelle Svanslös" (modell ä.) häromdagen... att det fanns hästskjutsar mitt inne i stan är ju lite exotiskt att veta. Men snart minns ingen skrivmaskin, brevlåda eller fast telefon.... och... ja, ab - jag har också berättat om vår radiogrammofon där jag satt framför högtalaren - under skivan man fällde ut... Kanske är det ändå svårt att läsa om sånt som inte finns nu, om ingen läser högt och förklarar?

Och vem vet, hon äger - det suger, de kanske stannar... precis som vajjert och alla tajders stannade kvar... Nej, nu skämtar jag. Jag slutade säga dessa uttryck redan när 60-talet kom.

Lästips: Janne, min vän av Peter Pohl. En stor läsupplevelse på en stockholmska som förmodligen inte talas av nån idag, och knappt förstås heller.... men vilken bok!!! Man fattar alla uttryck ändå. Den passar alla åldrar - utom barn som inte kan läsa mellan raderna ännu. Det är en av de ungdomsböcker som jag minns bäst av alla hundratals jag läst.