Finn två fel...

Ta ta tam ta ta taaaaaa
Helena klarade ryggtexten - och Lotten klarade styckeindelningen! Klart att det skulle varit indrag vid nytt stycke. Tack för alla roliga förslag - om de nu vill ge ut del II vet jag ju vilka jag ska fråga om råd.
Jag ser att bilden inte kommer till sin rätt - jag har den bara som pdf-fil och därför fick jag fota den på skärmen.

För nån vecka sedan fick jag den här bilden på bokens omslag från förlaget. Det ena felet såg jag direkt och ville rätta till - men det fick jag inte. Det andra såg jag inte förrän dagen efter - hoppas verkligen att det är fixat, jag fick inget svar om de åtgärdat det. .

Är det nån som ser båda felen direkt? Det gäller inte själva bilden - och det går att se trots att bilden är liten. Som vanligt blir det bara en fanfar som förstapris.

Ovisshet...

Uppdatering:
Nu vet jag åtminstone vem det är. Men hur han mår? Ryktena går för fullt, enligt den äldre brodern är det ingen fara med honom, han har "bara" brutit lårbenet. Enligt ögonvittnen är han rejält skadad i ansiktet. En säger att han hade hjälm, en annan att han inte hade... Brorsan säger att det hände vid utfarten från en P-plats vid en cykelväg, ögonvittnet att det hände längre ut på gatan. Alltså törs jag inte tro på något och är fortfarande orolig - men något lugnad i alla fall.

Tyvärr tror väldigt många föräldrar att skolan sköter all trafikinformation och lär ut cykelregler, men det blir inte mycket av. Att sitta i ett klassrum med en fejkad situation - då vet precis alla hur man SKA göra. Sen ihop med tuffa kompisar ute i verkligheten... det är inte riktigt samma sak. Och att en lärare ska sticka iväg ut på stan med 25 ungar på cykel för att träna på riktigt - glöm det... Det är föräldrarnas ansvar att lära ut cykelregler.

*************************

En av mina elever har blivit påkörd av en bil i kväll (på cykel) och ligger svårt skallskadad på universitetssjukhuset... och - jag vet inte vilken av bröderna det är. Jag lider med mamman och familjen - men - det känns väldigt konstigt att inte veta vilken av brorsorna det är. Det sades "10 år-åringen" - men ingen är 10 - den yngste har inte fyllt än och den näst yngste har just fyllt 11... Och hur är det med vem det än är av dem??? Tidningen hade ändrat åldersuppgiften till 11 år nyligen... är det sant? Jag mår illa... Tankarna mal hela tiden och jag upprepar i minnet dagens lektioner med båda två.

Det är bara för mycket för den här familjen. Jag hoppas att den som berättade det här har fel - men då är den någon annan liten pojke i samma ålder som de skjutsat iväg med blåljusen på... ÅÅÅÅååå kan man inte spola filmen bakåt och ändra...? Eller åtminstone limma fast en cykelhjälm på varje unge. Och inget kan jag göra - mer än be aftonbön, då möjligen.

Sänkt pris + sänkt ålder

I maj i år fick jag (som nån kanske minns) spader när en tidning för seniorer 55+ låg i min brevlåda - obeställd förstås...

I dag kom ett nytt ex av SENIOR... "Nu sänkt pris" stod det i hörnet. Men det var inte bara priset som var sänkt, utan även åldern. Så nu - alla ni 50-plussare som hånflinade i våras, nu ligger ni illa till... hahahaha. (Eller som Mette skulle uttryckt det: hehehe... fast hon klarar sig, hon är på tok för ung.)

Eftersom jag är rätt snål har jag, enligt tesen: "gratis är gott" tjuvläst lite i den. Direkt hittade jag en helbild på AKTIV SEMESTER med två åldringar som låg och sov i en hotellsäng och en annons för att komma ihåg att skriva sitt testamente och en för vitaminer så man får en aktiv ålderdom...

Jag tänker inte prenumerera - i fall nån undrar...

Hemsida

Just nu sliter mina två herrar för fullt med min nya hemsida - jag kommer in hit lite då och då med glada tillrop och önskemål. Om det funkar som jag tänkt blir jag nöjd... annars? Hm...

Mord i kväll...

I dag ropade dom efter mig på bibblan: DIN BOK HAR KOMMIT... fast det var ju inte min, utan Annika Bryns...

Och bilden snodde jag direkt hos Elisabet... utan att fråga. Tack ska'ru ha i efterskott. Jag har i alla fall angett mästerfotografen.

Jag ska också avlämna en rapport om boken jag köpte när jag lyssnade på Aino Trosell (långt ner på sidan!) - men eftersom jag inte är odelat positiv känns det inte så kul att recensera.

Jag såg verkligen fram emot att läsa boken, hon berättade så himla bra och levande och höll oss fångna med stor karisma. Dessutom älskar jag kvinnohistorier- både nya och gamla - ur det riktiga livet. Historierna om Ainos anmödrar är verkligen värda att berätta, och hon gör det bra - fast jag stör mig på när hon flera gånger, just då jag är mitt inne i "filmen" påpekar att det kanske var så... skulle kunna ha varit så... då bleknar min film. Det är mest i de första kapitlen, sen hänger det ihop bättre.

Sen mot slutet när hon själv är med i historien, blandar hon jagform och tredje person vilket gör att man kommer både nära och långt ifrån. Det är oerhört svårt att berätta om sig själv i tredje person och få texten att leva, så även om jag gärna läste om hennes eget intressanta liv, kändes det som på håll och lite snabbt överstökat med snabba kast mellan episoderna.

Det är svårt att sammanfatta eftersom det var både rörigt och bra och intressant, men att jag läste boken varje kväll och hade svårt att lägga ifrån mig den och sova är ett ganska gott betyg.

Festkalas

Tack för alla komplimanger till gårdagens bild. Nästa gång får jag väl plocka fram lite ögonskugga och puder... Ordet festkalas kom hon på alldeles själv, det lades genast in i familjens ordlista, låter helt klart som en roligare tillställning.

Här är moderns frisyr på väg till bröllopsfest - fast utan något bröllop. Det hade kontrahenterna redan klarat av i iskyrkan i Jukkasjärvi innan den smälte ner i våras.

I tre timmar hade vi strömavbrott här idag - det är rätt nyttigt ibland att känna av sårbarheten. Abstinensen efter datorn var stor. Men matlagningen gick bra... vilken tur att det fanns rester att göra risotto på!

Repris...

Jag vet att jag har visat sånt här förr - men ...
Den lilla var hemskt arg för att mamma och pappa skulle på festkals alldeles "kälva" och att hon skulle vara "kälv" hos oss, så jag fick lova att vi skulle göra oss fina och ha eget festkalas... och den här gången fick hon (vad gör man inte när tårarna sprutar?) sminka mormor också...

En miljon tack!

För alla trevliga kommentarer vill jag bara säga:

(Och så ett tack till Maria i Götet som skickade länken!)

Nyttigt...

I dag köpte jag en dunk med ekologiskt rödvin. Kravmärkt. Då är det väl nästan att räkna som hälsokost? Gott var det i alla fall!

Engelska svengelska

Jag sitter här och planerar - i morgon ska jag ha första engelsklektionen med ett gäng nioåringar. Jag brukar ju skrävla med att jag inte är så mycket för planering, utan räknar mig som spontanpedagog*, men nu har jag faktiskt fått tänka lite i förväg. Det är.... låt se... 12 år sedan jag hade min senaste nybörjargrupp i engelska (då räknar jag inte grabbarna som började om varje termin), känner mig lite ringrostig - hur GÖÖÖÖR man?

* spontanpedagog= en som inte vet vad som ska hända förrän det hänt.
Stor skillnad mot tröskelpedagogen som planerar dagens lektion när h*n går över tröskeln.

Och när jag läser hos mammamia om reklamen för trosskydd med dubbla vingar på teve, minns jag en av mina nybörjargossar i nian som blev mörkröd i ansiktet och försökte komma undan mina snuskiga frågor. Fruktansvärt pinsam fröken som vill att en 15-åring ska svara TROSSKYDD högt så alla hör... När jag sen förklarade att de bara lånat ordet "alltid" höll han på att dö av skam en gång till...

Nytillskott

I går slog en alldeles ny liten människoblomma ut på släktträdet . Brorsans första barnbarn. En flicka. Välkommen i släkten!

Olockande

Jag såg att det stod "Robins" i tevetablån. Det tänkte jag inte se, rubriken lät inte ett dugg lockande. Och så såg jag det ändå - och skrattade åt vartenda dugg. Alla inslag. Det är nog första gången. Jag håller tummarna att Robin håller måttet även i fortsättningen.

(Synd bara att det som vanligt ((Ja, nu tjatar jag om det igen)) var väldigt låg procent på kvinnlig medverkan. Många många luras att tro att kvinnor inte är roliga eftersom de får så kort stund att de knappt hinner vara roliga.)

Nu ska jag gå till sängs med Aino Trosells maffig kvinnohistoria och en nektarin.

Fortsättningen...

Storyn här nedanför har en fortsättning. Om du inte läst den, gör det först. Det är himla sällsynt att jag berättar om roligheter från elever, men det här är berättat med stor kärlek!

Eftersom jag skrattade åt killens översättning så att jag fick kramp, blev det inte mer sagt om den. Han fick aldrig veta vad jag egentligen menade med min bön. Det gick några dagar och när vi träffades igen undrade han om jag hade jobbat som nåt annat än lärare. Jag funderade på om jag skulle ta med mina sommarjobb som städerska, storköksbiträde och receptionist, men nej, det skulle bara förvilla. Mitt enda yrke är och har varit lärare, så jag sa nej. Hans medlidande visste inga gränser, han suckade: Men för faaaaaan, Marianne, då har du ju för helvete sumpat hela livet...

Sen frågade han hur långt jag hade kvar till pensionen. Jag räknade efter och kom fram till att det (då) var 16 år. Nu kan jag inte visa hans ansiktsuttryck, men tänk dig att du öppnar ett paket som visar sig innehålla ruttna rester från slaktavfall. Så såg han ut när han med avsmak och empati stönade: Å, fy faaaaaaan...

Den här killen var en av mina favoriter (jag vet att man inte får ha såna, men hemliga kan ingen hindra) och till min stora glädje har det gått jättebra för honom (vilket jag aldrig nånsin tvivlade på). Han har ett toppenjobb där han varken behöver läsa, skriva eller prata engelska. Och skolan lyckades inte ta död på hans livsglädje trots 12 års försök... Nej, 13 år var det, för han gick om ett år.

Ge mig tålamod!

Har just pratat med mitt förlag. För två veckor sen hette det att min bok skulle vara klar om två veckor... vilket jag tog med en viss skepsis. Och det gjorde jag rätt i. Den kommer i mitten av september, lagom till bokmässan i Göteborg... Jag fick i alla fall se det färdiga omslaget och tryckeriet stod och trampade och väntade på att få sätta igång, sa chefen. Ska jag våga tro på det den här gången? Jag har ju bara väntat sen mars... alltså när kontraktet blev klart. Det muntliga löftet är det snart ett år sen - och det första, halva löftet, är det ett och ett halvt år sen.
Inte helt osökt ploppar ett gammalt skolminne upp:

Jag hade engelska med en fem grabbar i årskurs 9 - på nivå "nybörjare varje år" och de fick alltid översätta de enkla fraser jag sa på den onödiga utrikiskan. Grabbarna var urgoa och mysiga, men tålamodskrävande... och så en gång när jag tappade tålamodet, knäppte händerna, tittade ut mot himlen och stönade: God, give me patience! översatte en av killarna blixtsnabbt till bredaste öschöttska:
Gode Gud, ge mä' panschjon!

Semesterminnen...

Jag har många gånger undrat hur mina libanesiska grabbar haft det på ”semestern” i Libanon. Nu vet jag. Det är stor skillnad att se hemskheterna på teve, mot att höra det direkt från någon som varit med mitt i kriget. Hela deras by blev utbombad och de har knappt haft någon mat. Alla släktingar lever, men de är kvar därnere, de flesta hemlösa, bara mamman kunde ta sig hem med grabbarna. Och hon har knappt fattat att de är här och att de faktiskt lever så många döda som de har sett. Några kläder fick de inte med sig.

Den inifrånskildring jag har fått idag är så hemsk och grym och mardrömslik att jag har svårt att skriva om det, det känns som om jag lämnar ut deras trauma. Så det blir inga detaljer.

Grabben som går i trean ritade bomber när de i klassen skulle rita något trevligt från sommaren…

Bensprattel

Eftersom jag är rätt seg idag blir det mycket sittande vid apparaten. Och jag kan inte låta bli att visa mågens bensprattel när han fick se sin fru med kameran. Han är nyopererad för trasiga korsband - titthålsoperation - se så spranter han är (spranter= gammalt öschötskt uttryck som min mormor var flitig användare av.) Men han tog visst i lite för mycket. Kaxighet kostar.

Slutpratat

Jag googlade och hittade detta och fick svar på min fråga:
http://hd.se/familj/2006/01/27/faerdigpratat_sommar_foer

Kräftor

Nu är det jag som är här igen - dom vuxna har haft kräftskiva och jag fick vara med tills jag tröttnade.

För tre år sedan var jag måttligt intresserad av de där röda konstiga djuren. För två år sen tyckte jag att de var lite mer intressanta: För ett år sen bestämde jag mig för att jag tyckte bättre om räkor. Då hade jag samma frisyr som jag har nu! I år var jag mer intresserad av att hjälpa till med matlagning och dukning. Men så mycket folk det blev i köket. Både pappa och min morbror ville lära sig hur man gör smördegspirog med ost och basilika. Jag fick nästan inte plats. Så jag hjälpte morfar att lägga upp kräftor i stället. Jag är jättebra på att hjälpa till.

Och så kunde vi äntligen börja äta. Ser ni mig?

Vill ni höra en hemlis? Kom närmare så ska jag viska: Dom vuxna är jättetrötta idag, det var ingen som ville leka med mig när jag vaknade klockan 7.

Var är han?

Vart tog Ulvenstam vägen???? Eftersom hemresan från bloggarträffen sammanföll med sommar, tänkte jag avnjuta Ulvenstam här vid datorn och strykbrädan (jag har nyttighetskomplex vissa dagar, jag vet!) och så finns han inte med på listan!!!! Que? Jag vill höra Ulvenstam avsluta sommaren. Ingen annan.

Suck. Då blir det ingen strykning. Då lägger jag mig på soffan och inväntar anstormningen av kräftsugna familjemedlemmar...

Släkthistoria

Lotten har hittat på en egen släktutmaning - den antog jag. Kopiera släktingarna och svara - den som har lust.

1. Min mamma … är död. Annars hade hon varit 95 år. Hon var den djupast troende människa jag vet. Stark i anden, jättesnäll, barnkär och kakbaspecialist. Hade ett rätt långt och ovanligt liv innan hon fick familj.

2. Min mormor … föddes 1882. Äldst av mååånga syskon. Såg barn som ett straff. Hon ansåg att barn inte skulle höras eller synas. Helst inte finnas. Jag tyckte aldrig om min mormor. Hon dog 92 år gammal när jag var 23. Nu efteråt vet jag att hon inte hade det så lätt som ung ogift mor…

3. Min morfar … var snäll, sägs det. Dog långt innan jag föddes. Han var en av dem som Moa Martinsson skrev om när han stoppade hästar som skenade på en marknad. Han var ridande polis vid den tiden.

4. Min pappa … dog under en cykeltur. Hans (och mammas) otroliga liv behöver 244 A4-sidor… och jag har skrivit dem.

5. Min farmor … hade långt svart hår och satt i en gungstol och var stum. Mitt enda minne av henne. Hon dog när jag var 5 av något som gjorde henne stum och förlamad. En klok och vis kvinna med konstnärliga anlag. Hade dock inte mer än papperspåsar (sällsynta!) att teckna på medan hon kunde.

6. Min farfar … ”Oäkta” son som därför blev dräng på den gård han skulle ägt - fast som vuxen var han lantarbetare och bodde i ett torp han fick till skänks. Underbart mysig gammal man med stor mustasch. Han kan kännetecknas som ”förnöjd”. Jag var 14 när han dog. Han kunde allt om Sveriges historia och sin egen släkt bakåt i många generationer.

7.Jag ... gör så gott jag kan.

De gustibus non est disputandum

Fast jag fortsätter på svenska, för det här om att man inte ska diskutera smak är en av två futtiga fraser jag kan på latin.

Jag kommer från en helt otroligt fin sommarkonsert med tre damer (som jag lyssnade på och skrev om tidigare i sommar). De sjöng i stämmor med klara rena röster, och en gitarrist, som lät som en hel orkester, kompade. Jag njöt varenda sekund. De sjöng psalmer, folkvisor, Ulf Lundell, Ted Gärdestad och Kent.

Men som sagt: smaken är olika och en äldre pensionerad kantor som kommer på alla konserter har för säkerhets skull alltid en bok i väskan att ägna sig åt om musiken inte faller på läppen. I kväll satt hon böjd över sin bok under hela konserten. Och fnös efteråt åt de fjantiga sångerna.

Och jag satt och fladdrade stillsamt med öronen för att suga in vartenda ord och varenda ton...

Jobb

I dag började jobbet på riktigt - kaffe och tårta - gemensam lunch på lokal - sen kaffe och resterna av tårta... och alldeles strax ska vi samåka ut till Vikbolandets östra spets för att begå kräftskiva med kollegorna... Det blir ju för sjutton lika mycket sitta-äta-prata som på bloggarträff...

Tur att jag inte börjar förrän kl 13 i morgon. Det är tur att det är idag pianostämmaren klinkar för fullt, och inte i morgon förmiddag... :)

Bilderna...

Det var ju synd att inte mitt egenpåhittade sätt att lägga in bilder funkade... det verkade så smidigt...

Men här kommer ett nytt försök - i ett nytt inlägg så jag inte trasslar till det ytterligare. De ligger i rätt ordning till texten i det förra... ungefär... Dagen-efter-bilderna kommer separat...

Många bloggare blev det...

Bestämt hette krogen Akkurat...

Två stycken Mamselamsor...

Bloggträff BLOGGTRÄFF B L O G G T R Ä F F

Nu skulle jag kunna göra det lätt för mig och säga som herrarna i min familj när de reserapporterar: Först åkte jag dit, sen var jag där och sen åkte jag hem.

Men jag vet att åtskilliga ”absent friends” är jättenyfikna. De som kan urskiljas på bild har gett sitt medgivande, de övriga är inte riktigt lika flummiga som de verkar, bara nästan…
Mamselamsen hade lyckats boka in sig själv på ett flottare hotell än det hon bokade in oss andra tre på (i andra änden av stan) men hon hade ett halvt dygn på sig att fixa det – och det blev det som låg i andra änden. Ilva, Alex och Cornelia som skulle träffas på stationen och sen gå till hotellet, letade efter oss där vi inte bodde… men tack vare Telia och Taxi så träffades vi ändå. Och tog en fika innan det var dags för Stora Bloggarträffen på Mosebacke.

Det var inte svårt att förstå vilka som var bloggare däruppe på Mosebacke. Så roligt det var att få en person till varje kodnamn! Det blev värsta torsk-på-Tallin-cirkulationen innan alla pratat med alla. En eloge till Anne-Majs tolkar som slet hårt med att klara alla simultana samtal.

Det blåste friskt från Östersjön och efter ett par blåsiga timmar, när alla eftersläntrarna kommit, drog vi iväg till en dragfri krog och fortsatte ett antal timmar till. Pratade, skrattade, pratade, skrattade... Och cirkulerade. Och åt musslor och annat gott medan skymningen sänkte sig över Hornsgatan och bilarna körde allt vildare och nattfolket började vakna.

Snacka om jubel när Mamselamsen mötte sin framtid (som i tevereklamen) i en 20 år äldre dam i samma klädsel och frisyr! Tiden gick fort och allteftersom droppade den ena efter den andra av och och det blev läggdags – i alla fall uppfattade vi det som så, vi fem som på olika sätt (hm… vissa veklingar…inga namn…taxi…. Hm… säger inget mer… ) tog oss tillbaka till hotellet och sen blev utkörda från puben på hotellet när de ville stänga. Före midnatt!

Dessa var med träffen: Anne-Maj, Lyckliga grodan, Morgondimma, Batbut, Gammelmamman, Humlan, Mamselamsen, Gagga, Ilva, Maleandro, Cornelia, PGW, atiR, Rexxie, Akuttvekan, Kimmi, Londongirl, Ulrika och Bloggblad. Har jag glömt någon? Alla satt ju inte stilla hela tiden så att jag kunde räkna.

Och så kom då Dagen Efter…

Nå, lyckades ni para ihop rätt sak med rätt person?

Hemma

Det kommer naturligtvis en bildrapport - med icke integritetskränkande bilder för alla som vill vara anonyma - ni kan alltså sluta darra! Men innan jag tar mig samman med det kommer som vanligt en gissningstävling. Strax innan tåg/buss skulle avgå var vi tre stycken som tillbringade väntetid på stationen. Frågan är: vad hör till vem?
Vems är muffinsen? (eller muffinet eller muffen eller vad ni kallar detta bakverk i bestämd form singularis)
Vems är cigaretterna?
Vems är böckerna?

Pris - gäller bara träffdeltagarna - jag mailar ett kort där du finns med!

Resultatet

Kanske någon minns att jag hade gissningstävling på min för två veckor sedan påbörjade stickning?
Jag lovade att visa resultatet, och här är det. För den som blir sugen att pröva kan jag tala om att det var otroligt svårstickat. Det kändes som att sticka i luft, garnet kändes knappt, men flöt omkring och grejade hela tiden.

Och alla som gissade fick rätt:
Någon gissade på skatbo. Jodå.

Någon gissade på katt. Och, jodå:

Någon gissade på bikini - det var inte helt rätt, men en baddräkt - jodå:

Men mest rätt hade den som gissade på bolero och poncho - för den här går att forma även till det, och det blir så den kommer att användas.


Men nu måste jag sätta fart med packningen... inte sitta här och leka.

Slut på sommarlovet

För min del är det slut på sommarlovet idag. Men jag måste erkänna att det var det mjukaste start jag varit med om... Mina svenska2- och hemspråkskollegor och jag ägnade oss åt personalvård timmarna efter den inledande stunden mellan 9-10. Jodå, vi tittade lite i kataloger och pratade jobb en stund... men sen hade vi rätt trevligt. Var ute och åt... råkade passera en och annan affär nere vid kanalen...

Vi jobbar halvtid, så vi ansträngde oss bara till hälften... (skvallra inte för min chef!)

Men - jag märker nu när jag slagit på datorn, att jag inte har en chans att hinna med att läsa mina vanliga bloggar - och inte kommer jag att ha tid med min egen heller, för så här lättsamma dagar blir det minsann inte när eleverna kommer! Och nu måste jag packa inför resan till Kgl Hufvudstaden. Vad ska jag ha på mig???

På tal om kläder så fick jag en mysig komplimang häromdagen av en utländsk kollega. "Du är alltid så.... hm... beklädd!" sa hon efter att ha letat efter lämpligt ord. Det tyckte jag lät jättetjusigt, och viftade lite extra med min rosa schal.

Dagens och nattens skörd

Celebert besök på förmiddagen (om nån tror att dottern gift om sig sen förra bilden kan jag meddela att det är lillebror som tittar så ömt på systerdottern) - med uppvisning av nattens fångst:

I dagens brevskörd (ganska tunn skörd...) låg så äntligen slutkorrekturet på barnboken! Yes! Nu blir det läsning med skolfrökenögonen och pennan i högsta hugg. Har hittat ett fel hittills med en saknad bokstav...
Lena B. frågade om förlaget har korrekturläsare, och det har de. Mitt problem är jag inte litar på alla korrläsare... I förra boken hade fler saker slunkit igenom - men jag hittade dem innan det gick i tryck. Det känns himla kul att läsa sidorna som de kommer att se ut och nu är det så länge sen jag lämnade ifrån mig manuset att jag nästan hunnit glömma en del.

Nej, nu hinner jag inte sitta här och skräpa!

Bokfrågor

Yes!!!! Tack snälla Pladdertanten - den här gången fattade jag alldeles precis rätt! Titta!!! Nu kan jag lägga in koder från Flickr...

Och så kommer svaren på de frågor som skickats vidare till mig - jag svarar inte på alla massfrågor - men en del... och när det gäller böcker gör jag det gärna. (100 saker om mig finns inte - i alla fall inte som nån skulle vilja veta, så det hoppar jag över)

Jag har inte lagt ner all min tankemöda - kanske hade jag då kommit på andra svar.

En bok som förändrat mitt liv: ”The Artist’s Way” av Julia Cameron. Den satte sprätt på mig att börja skriva – och strax efteråt hade jag sålt första manuset. Jag måste ta med ”Ordet är ditt” av Patricia Tudor Sandahl också. Den gav mig många knuffar och tankar.

En bok jag läser mer än en gång: Förr läste jag gärna om bra böcker – och hittade nytt i dem, men nu hinner jag inte. En bok har jag dock läst 4 gånger, tre ggr på svenska och en gång på tyska. Det är Heinrich Bölls ”En clowns åsikter” (Ansichten eines Clowns) Den törs jag inte läsa om – tänk om den inte är så bra som jag tyckte då?! Jag såg filmen två gånger också…

En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö: Det blir nog Bbibeln, för den sover jag gott av. Har försökt läsa från pärm till pärm, men jag somnar ideligen. Trots att jag är intresserad.

En bok som fick mig att skratta: Jag skrattade så jag vrålade och höll på att bli utkörd ur sovrummet flera kvällar när jag läste ”Wilt” av Tom Sharpe. Sen såg jag filmen och bara gäspade.

En bok som fick mig att gråta: ”Laila” – minns inte författaren. En barnbok var det, jag var 8 år och grät i 3 dygn. Efter det censurerades mina böcker. Som vuxen med bihåleinflammation fick jag andnöd av Törnfåglarna – var ju redan igensvullen när jag började läsgråta. Flämtade efter luft en hel midsommarhelg medan tårarna rann.

En bok jag önskar hade skrivits: ”Så löser du dina problem”

En bok som inte borde skrivits: --- pass

En bok jag just nu läser: ”Svarta lådan” av Inger Edelfeldt

En bok jag tänkt läsa: Bibeln – från pärm till pärm. Nån gång.

Och så har jag lagt till lite...

En bok jag vill att alla ska köpa och läsa: Den som jag får utgiven under hösten…och som just nu är på väg hit med posten som slutkorrektur. "Killar, bollar & kör"

Nästa bok jag ska läsa (Bortsett från korrekturet då förstås): "En gränslös kärlekshistoria" som jag köpte igår och fick signerad av författaren. Se bilden.

Den som känner lust att svara på samma frågor tycker jag ska göra det.

Författarkväll på Bondens bokhylla

Vilken utomordentligt trevlig kväll med Aino Trosell jag varit med om! Ljummet ute - alla fönster öppna uppe på Bondens magasin - och fullsatt. Som vanligt var männen underrepresenterade. Det tolkar jag på mitt eget sätt, helt ovetenskapligt. Jag har bara varit och lyssnat på 3 kvinnliga författare, kanske var det fler män när de två manliga var där?

Kvinnor
1) är mer intresserade av kvinnor (obs! Att lyssna på dem!)
2) att kvinnor hellre läser kvinnliga författare (förra veckan var det deckarförfattare - lika få män då.)
3) att kvinnor hellre går på den här typen av snäll kulturell underhållning

Att män läser mindre tror jag däremot inte. Min man läser mängder men inget i världen skulle få honom att gå och lyssna på en författare... "Vad skulle h*n säga som jag vill höra?"

Aino berättade mest om bakgrunden till sin stora kvinnoroman - som jag också köpte och fick signerad - och hon gjorde det intressant och chosefritt och hade mycket bra publikkontakt. Suverän föreläsning utan manus.
Maj Wechselman filmade hela tiden, hon syns svagt och suddigt till höger under en lampa, kameran syns mest. (Och jag kunde inte hålla mig utan viftade stort med min rosa sjal när hon svepte förbi mig med kameran ett par gånger... Kolla K-special framåt hösten får ni se!) MW fick stänga av kameran mitt i alltihop och gå ner och be någon få tyst på en skrikande unge som vrålade i över 5 minuter med en makalös volym! Sen knäppte hon på kameran igen.

Den undre bilden lyckades jag få in från Flickr... efter mycket möda och stort besvär, men båda bilderna blev lite oskarpa när jag smygfotade.

Teve...

I kväll ska jag vara med på en teveinspelning. Men - det är förstås inte jag som är själva meningen med den. Det är Aino Trosell som har författarkväll på Bondens bokhylla nere vid kanalen och teve kommer dit för att göra ett reportage om henne för K-special till hösten. Det ska bli extra roligt - dels gillar jag det jag sett/läst om och av henne, dels är det kul att få vara med och se det som jag sen kommer att sittra klistrad vid teven för att se och säga: Ja, just så var det... jag var där...

Jag lovar att inte hoppa fram och vinka eller göra V-tecken bakom huvudet på nån som blir filmad. Lovar! Jag ska göra mitt bästa för att flyta ihop med träbjälkarna i väggen... Och se så här lagom blasé ut... (kortet är smygtaget vid Bondens, fast vi kommer att sitta uppe i magasinet ikväll)

Man får passa sig när man sitter där... detta paparazzikort togs en skön sommarkväll vid Bondens nere vid Göta Kanal... Två bloggare har fångats.... hm..

bildgalen...bindgalen...

Det kommer nog inte att bli nån lunch idag - jag har fastnat. Fast inte uppe på berget utan vid datorn.

Den här kommer från Flickr... men jag fuskade och körde genom "upload image"-knappen med flickradressen - det gick i alla fall fortare.

Mer försök

Nu fick jag mail från den eldsläckande Anna - och jag prövar hennes alldeles utmärkta förklaring ihop med nya tips från Ilva. Jag håller tummarna!

Nix. Nu har jag skrivit adressen i edit Html.... efter era instruktioner... vore kul att slippa fråga datorn jag är gift med...

Går det att öppna bildlänken du när jag avprivatiserat?

Trial and error

Jag hittade en liten knapp med "post a blogg" men inte kände Flickr till blogspot.com... Typiskt.

Men - här kommer det som inte blev skrivet om dalaresan - och den som vill se pizzabakandet får helt enkelt klicka sig dit.

Min kompis kockan (som vi var hos i Dalarna, hon med goa gröten) blev med bagarstuga i och med att hon hittade sambon i skogen. Jo, det är sant. De träffades mitt i skogen av en slump när de sökte regnskydd. Fast då var de ju inte sambor än förstås…

Bagarstugan har en riktig vedeldad stenugn och där bakas det för fullt och säljs bröd och pizza och annat. Det finns plats för 4 personer vid jättebakbordet. Som om pizzafester vore själva meningen med stället… Var och en bakar sin egen pizza och lägger på vad man vill – sen häver man själv in den i ugnen och äter så mycket man orkar… dvs ungefär en halv… resten får man med sig hem.

Förra lördagen roade vi oss med detta.

Maken orkade hela sin – liksom jag hade han aldrig ätit godare pizza. Det var inte bara en burk tomater vi slängde på…som det blir hemma hos mig… Min pizzaskapelse var något i stil med 4 årstider, fast lutade mer åt 12 månader… och jag orkade knappt hälften. Den resterande halvan var suverän som lunch på hemvägen.

På tomten, nere mot en å, har de en ”slogbod” (ser ut som ett vindskydd) och framåt nattkröken efter pizzafesten gick alla gäster dit. Brasan brann för fullt och andra av deras vänner och grannar satt redan och glammade runt elden. Stämningen blev inte precis sämre när en av gästerna stämde upp med ”Omkring tiggarn från Luossa…”

Lite skillnad mot att sitta här hemma vid datorn som jag ofta gör andra lördagskvällar. Tills jag fått in rätt knycken - klicka här om du vill se:
http://www.flickr.com/photos/59727140@N00/

Flickr

Nu har jag äntligen tagit mig samman och prövat att få till det med flickr. Jag har fått in några försöksbilder där, men vet inte hur jag ska få hit dem. I brist på lust att ta mig samman med sånt jag borde så här i sommarlovets sista skälvande dagar, leker jag här... http://www.flickr.com/photos/59727140@N00/208893971/ Fast det här är nog fel - inte ska man behöva klicka för att titta... jag prövar vidare. Nähä. Det blev också fel...

Familjefotografering

Inte så lätt att få alla att se normala ut samtidigt... speciellt inte som både den unga familjen och fotografmormor legat i blöt i en liten skogssjö i ett par timmar och är helt urlakade av sol och vatten och knappt hänger ihop längre. Medan den unga familjen stärker sig med en glass vid kanalen återhämtar sig den äldre generationen i var sin soffa...

Någon badbild av mormor blev det inte denna gången...

Mer gissning

På min altan har jag prövat att så ett pyttelitet frö (tips fick jag av en kompis) av en liten frukt som normalt inte växer i Sverige men som finns att köpa i de flesta livsmedelsaffärer. Nu blommar den för fullt och jag väntar ivrigt på första skörden. Jag har fyra stora plantor som kommer från var sitt pyttelitet frö. Min skörd av alldeles vanliga grönsaker har misslyckats i år (bortsett från persiljan) men den här verkar funka - jag håller tummarna.

Är det nån som kan gissa? (Den som har prövat och redan vet behöver ju inte avslöja direkt!)

Ljud

Är det någon som vet hur jag kan lägga in en låt i mp3-format här?

Det kommer mer...

Det blir lite pö om pö med skåpmat från helgens dalaresa. I dag blir det skåpmat i ordets rätta bemärkelse, för jag har en hel pyts i kylen. Min kompis i Lindesnäs har skrivit en kokbok och här kommer ett favoritrecept. Men jag inser att gröten gör sig betydligt bättre i munnen än på bild... Hoppas det går att läsa receptet, bilden är klickbar. Och det är rågröten det gäller. Helvetesgröten är iofs också god... och rätt rolig att prata om. Blogspot är så himla segt med bilder, det är synd. Jag har dåligt tålamod... men väldigt många fina bilder.

Bilden som kom bort

Häromdagen var det omöjligt att lägga in bilder - så här kommer logen där jag skulle dansat hela kvällen om inte strömmen gått... kanske är det nån bloggare som varit där? Mitt inne i storskogen mellan Ludvika och Nås.

Kameran på plats

I dag var kameran laddad och klar - och två gånger ville hon bli "fin" idag - och jag kan förstås inte undanhålla det för er. Ingen risk att föräldrarna ser, de har inte kopplat in internet sen de flyttade i maj... (alltså???) Nu är barnet avlämnat och friden har lagt sig - och här kommer både förmiddagens och eftermiddagens sminkning.

Inte bara...

Nu är det bäst att ta första sömntåget... jag har inte bara umgåtts med barndomskamraten idag, jag har varit mormor och barnvakt också... hållit igång med världens mysigaste "titta på mig mormor - vad gör du nu mormor - jag vill också...."- kompis sedan klockan ½ 8 i morse. Jag önskar att jag hade hälften av hennes energi - men faktiskt tror jag ändå att alla kramar och pussar ger en hel del tillskott annars skulle jag inte orka den takten.

Hon hittade ett lypsyl och visade glädjestrålande upp det: "Ska vi sminka oss, mormor?" Så det gjorde vi. Och mormor blev så himla till sig att hon hämtade ett illrött "läppe" att ha kul med... Barnet har lovat att inte skvallra för mamma, detta är mormorsprivilegier... Synd att jag inte hade kameran framme när hon trutade med munnen för att bli sminkad, det var en häftig syn.

Då och nu

Mellan då och nu har det helt klart hänt en del... Vilken bild som är 47 år gammal - nej, det säger jag inte!