Vardagsspänning

När jag kom hem från "Bondens bokhylla" där jag lyssnat på Karin Wahlberg, den deckarskrivande läkaren, meddelade maken att jag haft besök... Jag trodde han skämtade, men min barndomskamrat från Malmö är här i stan. På riktigt.

Jag träffade henne inte när vi var på Malmösemester, men träffade en som kände henne och vi fick telefonkontakt.

Hon blev så inspirerad när jag skrev ett långt brev och påminde henne om en massa saker från 1959 att hon letat sig hit utan förvarning. I morgon ska hon komma hit och fika. Så spännande... jag har bara bilden av en mager rödlätt 9-åring framför mig... Kan det ha hänt nåt på 47 år månntro? Ja, med henne alltså, jag ser likadan ut...

Wer eine Reise tut...

...hat etwas zu erzählen. Så sa min gamle tysklärare i Vadstena och visst hade han rätt.

Jag har en kompis som är kocka och som flyttat ut till storskogen i Dalarna, tre mil norr om Luossastugan, och bara 500 meter från en stor dansloge där jag svängt om flera gånger förr när jag varje sommar var på Tallmogården. Hon har skickat dansprogram flera somrar i rad, men det har inte blivit någon resa av förrän nu. Maken är ingen dansfantast (det var en underdrift) men han älskar Maudes mat, så tanken på den lockade honom mest...

Den riktiga nostalgikänslan infann sig inte - de gamla mysiga dassen var borta (det finns ingen charm i en bajamaja!)... och den ålderstigne vakten med riktig gammeldags vaktmössa var också borta - han som "rikta' in tunnan" innan vi fick använda dassen...

Danslust hade jag och övertalade maken med både foxtrot och bugg - vi hann med två danser innan strömmen gick... den kom inte tillbaka förrän vid 3-snåret och då hade vi redan letat oss hem... min danskavaljer var mycket nöjd vad dansadet beträffar... undrar just... hm...

Kvällen blev mycket lyckad ändå, det blev allsång inne på puben. Trubaduren var en fegis, han stack iväg när gitarrströmmen ströps, och sågs inte till mer... men min kompis med sambo kände hela gänget på puben och det blev fart på sången utan trubadur.

Eftersom det åskar här i närheten nu lägger jag in reserapporten lite pö om pö. Risken för strömavbrott... och dessutom lägger min dator av lite nyckfullt den också - utan orsak. Äsch - nu vill inte blogspot lägga in foton - är det åskan?

Vilka är poeterna?

Hemma igen efter 3 härliga semesterdagar då bilen har rullat många mil och blivit smutsigare än den varit på länge. Det kommer snart lite mer rapporter och bilder, men som uppvärmning blir det gissningstävling (fast de som känner till skaldernas hem behöver ju inte gissa, de kan redan och borde inte få vara med i tävlingen). Pris? Som vanligt: äran.

Alltså - skalden som suttit där jag satt på första bilden, föddes tidigare och levde längre än den andre. Men båda fanns och var verksamma runt förra sekelskiftet.

Vilka skalder har jag besökt? Den förste köpte det här stället just för utsiktens skull - och den andre köpte skrivbordet för att markera för omgivningen att han verkligen var författare på allvar. Båda är män.
Uppdatering: Första bilden är klar. Det är Heidenstams Övralid med utsikt bort till höger över Vättern mot Olshammar där han föddes. (Än har det inte kommit upp någon minnestavla vid den lilla stugan strax nedanför Övralid (Nedralid) där poeten Bloggblad bodde hösten -60.)
Jag har lagt till en bild på stugan som poet #2 köpte 1914. Först flyttade han in själv, sedan kom familjen efter och vid den tiden arbetade hans far som skomakare. Jag säger inte vad han gjorde tidigare, då blir det för lätt.

Överraskning

När överraskningarna är av denna trevliga sort, har jag inget emot dem. Jag fick mail från min trubadurkompis Elisabeth Felling i Värmland, hon och hennes son har spelat in en skiva med 8 låtar varav jag skrivit texten till tre, och titeln på skivan kommer från en av dem. "Nu vaknar längtan" ska den heta. Säljes endast i samband med att hon uppträder, men 'en får va' gla' för dä lilla'. Lite STIM-pengar blir det väl...

Här är hon och sonen Marcus under en spelning vid Skagens fyr på Hammarö. Hennes gitarr syns knappt, men den finns och hörs - nästan ända hit.
För ca 8 år sen togs fotot nedanför när hon hade sjungit en av våra låtar ihop med en jazzgrupp på torget i Karlstad. Det är Elisabeth i blått till höger. Då var det så nytt att något jag skrivit framfördes offentligt att jag grät mig igenom hela låten. Det har jag slutat med nu, eller... ja... nästan i alla fall...

P.s. Om någon kommenterar och det inte "blir" nåt, beror det inte på att jag inte godkänt den - utan på att jag kommer att vara borta över helgen.

Bilder från dagens SM

Nu vet jag - man får inte svart bälte i shopping - man får vit hatt! (79:-, det var dagens billigaste fynd!) Och här är äppelträdet jag alltid tjatar om att jag sitter under. Nyklippt. Det är den sortens äpplen som ruttnar innan de är mogna - det är skönt, då slipper jag ha dåligt samvete för att jag inte kokar mos numera.

Eftersom jag inte tänker posera framför kameran i alla nyinköpen blir det bara bilder på framslängda kläder - parvis - men den som är lite van ser direkt hur bra det går att kombinera på andra sätt. Uppe till vänster linnekjol (mörkt grön) och top. Till höger tröja (det orangea är egentligen illskärt, eller cerise, och långbyxa.
Nere till vänster, piratbyxor och tröja med glitter i dragkedjan - och så ett par alldeles vanliga svarta skor med sån där avancerad studsklack.

Behån och trosorna tänker jag dock inte visa. Då blir jag säkert överöst med fler frierier. I går friade en 19-årig irakier som hade läst min trevliga blogg (undrar varför han skrev på engelska om han förstår svenska?) och kunde hosta upp 25 000 $ för att få gifta sig med mig. Sen skulle han snällt gå med på skilsmässa bara han fått uppehållstillstånd... så några underkläder blir det inte... (Undrar om nån går på sånt?)

Däremot kommer en närbild på stickningen som jag redan hunnit en bit på. Och - det ska inte bli en afghanhund. Det ska bli... förresten, det får bli en klipphängare. (Jag ser i andanom hur ni kommer att rusa till datorn varje dag för att få se resultatet...)

SM i shopping

Finns det? För i så fall har jag garanterat tagit guldmedalj nu. Eller svart bälte kanske det heter när det gäller kläder? När jag gick på shopping(o-)tur på semestern, fick jag en lätt form av kläd- och kroppsneuros - inte ett enda plagg i min storlek - ändå var det i Skåne och jag såg måååååånga som ätit mycket goare och mer mat än jag... Var handlar de kläder? Haléns postorder? Jag frågade på ett par ställen om det inte fanns större - men nej... görs inte i större... och då är jag ändå inte jättedamen Ellen.

Nåväl - i dag fick jag min tes bevisad: jag ska hålla mig till mina tre favoritaffärer hemmavid. Bra service, normala storlekar och reorna gäller ordinarie plagg och inget inköpt reasladderskräp. Jag är väldigt nöjd och det gick fort också, jag blev färdig på 2 timmar och 57 minuter, 3 minuter innan P-tiden gick ut.

Eftersom min lön inte kommer förrän i morgon fick jag låna makens kreditkort - i reserv OM mina pengar tog slut... hm... Fast enligt mitt sätt att räkna har jag egentligen inte lånat något, för han trodde att han hade 2000 mindre än han hade och då kan han ju inte heller sakna något?

Visdomsord

Nu har jag lyssnat på mycket kloka ord om att bli gammal. Man ska inte vara rädd för det, det är naturligt. Och det gör inte ett dugg att kinderna hänger, hakan dallrar och att man blir rynkig. Vid 70 kommer det att vara ens minsta problem. Nej, lev på bara. De unga behöver kloka äldre som delar med sig av sina livserfarenheter...

Sagt av en 26-årig sommarpratare... på fullaste allvar. Jag tycker det är rätt gulligt. När det gäller det sista måste hon vara den första i universum som inte vill fixa till sina egna utan har tid att lyssna till andras... fast det lät på hennes visdomsord som om hon redan skaffat sig en hel del. Så gärna jag skulle vilja höra henne sommarprata om så där 25-30 år... när anletsdrag och annat drabbats av tyngdlagen... om det är lika käckt att bli gammal då...

Sommarmorgon

Taget i morse, någongång framåt 05.

För några månader sedan - fast då lite tidigare på natten - skaldade jag nedanstående. Jag gör som teve och kör en repris:

Jag har sett solen gå upp över grannens tak
bakom skorsten och teveantenn
Sen var det ingen självklar sak
att somna om igen

Spamdusch

Nu blir det kontroll av alla kommentarer innan de kommer in i bloggen. Jag har bara fått enda spam sedan jag tog bort de sjösjuka bokstäverna för flera månader sedan, men idag kom en spamdusch - 48 stycken i ett svep. Jag kan förstå de spam som har en länk att klicka på, även om jag inte gillar det. Men jag förstår inte de anonyma som bara skriver "nice site you've got" eller "Hey what a great site keep up the work its excellent." Och inget mer... 48 gånger...

F.ö. undrar jag vad alla gör idag. Inte en enda granne i området tycks vara hemma, annars är det alltid nån gräsklippare som smattrar - det hörs inte ens några bilar ute ifrån stora vägen - det brukar annars höras ett svagt men ständigt sus därifrån. Helt tyst och alldeles underbart är det. Är det nån match eller idrottstävling kanske? Strunt samma, jag passar på att njuta av tystnaden.

Bildbevis

Det här är vad jag såg från min plats i solen i dag...

Va? Vill ni se badbilder? Nakenchock? Okej då - fast bara badbilder... ingen chock. Och de är inte dagens skörd utan två veckor gamla och från Skåne. Men det är helt sant och visst fru Bloggblad som badar på tre olika ställen ( i mitten av bilderna). Dock ej på Ribban, där det var en massa alger och jag roade mig med sandbad i stället... Överallt hade jag först kollat in botten. Förstås.

Lägg särskilt märke till där jag kommer simmande från Öresundsbron...

Sol, vind och vatten... och lite fobi...

Sol vind och vatten... Synd att den frasen är tagen - annars kunde jag hittat på den idag... Det blev en dag på stranden... Tusan också, lika illa där...

Det finns en liten holme vid inloppet till Slätbaken dit inte några turister hittar. Jag visste inte heller att det gick att komma dit landvägen under mina första 15 år i trakten, man måste veta precis bakom vilka buskar det finns en brygga över till ön. Där har maken och jag solat och lyssnat på vågskvalp och tittat på båtar nästan hela dagen. Det brukar vara rätt mycket folk där, enbart infödingar, men idag var det nästan tomt, bara våra förra grannar dök upp på samma sida som vi mutat in.

Och det var bra för då fick jag bada ordentligt. Vadå "fick" kan man undra. Jag får väl bada? Jodå. Det får jag i och för sig. Och jag älskar att bada – länge och mycket och simma och plaska. Men jag har en fobi som jag lika gärna kan avslöja. Alltid kan det få någon att slå sig för bröstet i glädjen över att slippa ha en sån fjantig fobi.

Jag är inte rädd för själva vattnet – men – vem vet vad som döljer sig under ytan? Inte jag i alla fall… såvida det inte är klart vatten men det är det sällan numera om det är djupare än 20 cm. Tänk om det finns nåt slibbigt, läskigt, farligt som slingrar sig om benen och drar ner mig i djupet? Vad det skulle vara? Näcken? Ett gammal vrak som drivit in? Sjöodjur? Gammelgäddan? Ja, skratta ni som inte är drabbade – det bjuder jag på. Men ni vet inte heller säkert!

Det spelar ingen roll om det är 1 meter eller 10 meter djupt. Kallt eller varmt. Någon annan måste i först och undersöka om man bottnar och hur botten känns. Om det finns växter eller stenar eller nåt äckligt som jag kan fastna i. Spelar ingen roll om jag badat där förr. För det var d då, det! Nu är det nu.

Det räcker att vem som helst badar, då kan jag leka turist och fråga så där i förbigående om det är djupt, hur botten är... Men idag fanns inga andra i vattnet och maken badar inte av diverse skäl. Så där gick jag och suktade på bryggan tills våra grannar kom. Perfekt. Gubbarna satt under ett träd och pratade medan vi damer simmade och plaskade och badade och njöt. Inte en algblomma i sikte. Och Näcken höll sig borta, jag skickade förstås i Ingalill först så hon skrämde bort honom… Hur botten var? Vet inte - jag har en ihoppnings- och simteknik där jag bara rör mig helt nära ytan.

Så du gagga – simma vidare bland dina näckrosor du. Aldrig att du finge i mig där!

Nähä! Blogspot vill inte ta emot bilder idag - och jag som hade en så fiiiiiin...

Utläst

Boken jag skrev om igår, Potensgivarna, är nu utläst. Jag kunde inte slita mig från den utan svepte resten i natt. Och jag rekommenderar den fortfarande varmt. På baksidan står det lite om vad den handlar om, så utan att avslöja för mycket kan jag tala om att det är två äldre damer som får en idé och börjar tillverka ett medel som höjer potensen. För funkar det på katter och hundar...

Det är så gulligt och mysigt berättat om de två damerna att jag blir både glad och rörd när jag läser om dem och deras bestyr. Den ovana blandningen av presens och imperfekt vande jag mig vid och de ganska få språkliga missarna gjorde inget eftersom de var få. Jag missar också ibland, även om det då inte rör sig om att blanda ihop före/innan eller hans/sin.

I dag är det badväder - och det ska utnyttjas!

Potensen

Jag tänker mycket på potens just nu. För nu har jag fått boken som försvann i posthanteringen för ett par veckor sedan. Jag fick en ny från förlaget som gav mig den i present, och just när jag börjat läsa kom den borttappade med posten - från posten. Innan de hann skicka skriftligt bevis på min reklamation ens. Så nu har jag två - och någon lycklig kommer att få den i present av mig.

Jag har svårt att lägga den ifrån mig om kvällarna - den är annorlunda och rolig och härlig som omväxling till deckare och andra maffiga saker jag läser. Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist. Rekommenderas varmt!

Jag har inte ens kommit halvvägs i storyn, men är helt förälskad i de små damerna som börjar tillverka en viss sorts medicin. Det finns bara en sak som stör mig och det är att anföringsverben står i presens, trots att resten är skrivet i imperfekt. Ett mycket konstigt sätt att skriva som jag aldrig sett...

Vuxenliv

Nu ska det bli vuxenliv här ett tag framöver. Sånt där trist med en massa saker som ska fixas... Barnet är lyckligen avlämnat, fast i sovande tillstånd, så hon vet det inte själv än.

När vi skulle åka iväg fick hon dygnets första och enda utbrott. Gallskrek. Tårarna sprutade. "Vill inte åka hem!" Jag lirkade och talade om hur mycket mamma och pappa längtat och hulkandet avtog så sakta. Så frågade jag om det var för att hon får bestämma allting här... och - ja, så var det... Men de är klart att man låter sig lindas runt fingrarna på nån som alltid är glad och hjälpsam och snäll...

...Slut från barnkammaren...

En annan sak. Jag har noterat en företeelse vid de promenader under sommaren som råkat passera diverse vattenhål (Jo, det är sant. Jag kan gå förbi utan att sätta mig!) När det sitter en ensam person vid ett bord, ligger det alltid en mobiltelefon bredvid glaset/koppen. Okej, kanske inte precis alltid, men så ofta att jag har noterat det många gånger. Och jag ser en imaginär skylt framför personen:
Jag är inte ensam. Jag har många vänner som kan ringa när som helst. Jag är inte ensam...
Eller - jag kanske är elak? Det är nog bara strålningsrisken... eller risken att inte höra...

Tid

Jag ska bara hälsa från min mormor. Hon har inte tid att blogga för jag är här och då har vi lite annat att göra. Hon fick sova till 7 i morse, så hon borde vara ganska pigg. Fast hon sov en stund medan morfar och jag klippte äppelträden.

I går naglade vi fötterna, då måste man sitta still och vänta tills det torkar. Och sen käkade vi glass och tittade på båtar nere vid kanalen.

Och nu är visst vattnet i bassängen precis lagom, så nu hoppar vi i, mormor och jag... hej då!

Snabbvisit

Nu är jag varit på snabbvisit hos mormor och morfar. Dom vill alltid att vi ska titta in när vi åker till andra som bor här i stan. Och pianot kan jag inte låta bli. Titta på mig nu! Jag bestämmer vilken vi ska sjunga - är ni med nu? Vi tar den här: Vi ä laddade vi ä... Äsch, den kan jag inte. Pappa får sjunga sina fotbollssånger "kälv". Vi tar den här i stället, titta på mig allihop nu. Spreta med fingrarna, vifta med armarna... eller hur det nu var mormor visade... hängde ni med?
Slut för denna gång - men jag kommer tillbaka! Jag ska vara alldeles "kälv" hos dom då! Jag undrar vad mormor menade med att hon ska ladda först... ska hon spela fotboll?

Kliande fundering

Ungefär som irriterande klåda kommer varje sommar samma fundering när jag är ute och går. I år har den inte kliat så mycket som förr om åren - och det var just därför den kom i dag. Det har tidigare kryllat av fjärilar av arten påfågelsöga utmed min stig. Och hur uttrycker man det lite mindre krångligt?
Jag har sett ett påfågelsöga (... som ramlat ur en påfågel som flög förbi...)
Jag har sett en påfågelsöga (... och genast låter jag som en av mina invandrarelever...)
Jag har sett en fjäril av arten påfågelsöga (... och jag låter som den gamla skolfröken jag är)
Jag har sett en påfågelsögefjäril (...och tungar vrickar loss)
Jag har sett på fågels öga (...särskrivningsvarianten blir ju faktiskt rolig men kommer rätt långt från sanningen)

Sen kommer nästa undring. Vad säger jag när jag har sett många (eller som i år, inga) fjärilar av arten påfågelsöga?
Smaka på det: inga påfågelsögon... inga påfågelsöga... inga på fågels öga (nu retas jag med alla särskrivare, f'låt)

Det är betydligt lättare att berätta att det bor en korpfamilj i en dunge intill gamla järvägsspåret. I dag var en av dem tjurig och flög iväg med ett jäkla krp-ande. Hoppas det inte var en olycksvariant av arten korp...

Rojalist - javisst

Klart att jag ser Victorias födelsedagsfest - och klart att jag blir gôrglad när Peter J-back sjunger en låt av min favvokompositör... Sången .m .ss.... Jag har en hel del låtar ihop med den kompositören och ju fler gånger han sjungs i teve desto bättre är det för barnmusikalen "Jorden runt på 30 minuter" och för de andra låtarna som vi har ihop. *sträcker på mig och skålar en gång extra*

Fasadklättrare

Jag läste en löpsedel nere på stan i dag: "Fasadklättrare föll flera våningar". Och skyndade mig hem så jag åtminstone finns i närheten OM...
Men han hängde kvar däruppe, 7 meter över fast mark... Med min röda keps på sig, den fick han ta av ögonaböj. Det räcker med att jag ser lagom galen ut när jag är ute och går utan att vara gulvitfläckig också!

I lugn och ro vid datorn lite senare hör jag honom ropa... full fart ut, låg fasadklättraren sönderbruten på marken? Men jag kunde andas ut igen, han hängde kvar. Konverserade bara en granne...

En liten olycka har dock hänt. Hinken med färg råkade fara iväg och ett antal liter hann ut innan målaren hann ner, så nu har jag en gul rabatt... Det är dock enklare att skaffa ny färg än ny karl... och en som kan klättra och måla samtidigt...

Uppdatering:

Så kan det gå...

Nog har jag producerat en och annan torr sockerkaka genom åren, men så totalt misslyckad som idag - det har jag aldrig lyckats med förr...
Och jag som skulle göra mig till och bjuda på nåt typiskt svenskt när min syriska kollega kom på besök. Tur att jag hade några Findusbullar i frysen...
Är det kanske ett tecken från ovan att jag ska hålla mig borta från köket? Håller tummarna för det...
Det gick att slafsa i sig den döbakta smeten med sked... smaken? Njae...

Hemma

En liten kort rapport från två bloggträffar under semestern. Det var jätteroligt att träffa Elisabet i Ystad. Vi konstaterade snabbt att vi gott kunde varit systrar. Hon fick ännu en vänsterhand att föreviga - hon var dock mycket snopen att herr Bloggblad såg ut som han gör och inte som hon tänkt sig... men här är han och hans hand.

Det blev inget bad under snabbvisiten i Ystad, men lite fottvätt. Och nog ser man hur lika vi är?

Sent på lördagskvällen väntade en ölträff med Mette i Malmö, vi kan inte tas för systrar utseendemässigt, men väl själsligt. Det var en mycket trevlig dag och kväll... Suddigt blev det när servitrisen knäppte... fast jag ser att de andra bilderna ser suddiga ut också - vilket de inte alls är. Och vi var förstås inte heller suddiga i verkligheten... ?

Kanske kommer det några mer bad- och matbilder... jag blev snabbt van vid att gå till dukat bord så nu känns det besvärligt att behöva leta i kylskåpet själv.

Hur det gick...

Efter alla glada tillrop och lyckönskningar kan jag meddela att bröllopet blev väldigt lyckat. Brudparet sa JA och strålade ikapp med solen.

Trots de hala plasttangenterna på orgeln och 30 graders värme i kapellet och trots flugan som gillade mig, gick spelningen också bra. När prästen (som jag träffade för många måga år sen) frågade om jag inte hade mer jobb än att vara kantor, då blev jag glad... hon borde ju ha hört en och annan "riktig" kantor på mer än 30 år som präst...

Jag blev faktiskt riktigt tårögd när de icke längre så unga tu lovade varandra trohet och kärlek livet ut. Det är liksom lättare att tro på det när man vet att de gått igenom ett och annat och träffats vid mogen ålder.

Barnbarnet meddelade efter att ha sett videon (maken var med som materialförvaltare och filmare) där mormor sjunger och spelar: "Jag ska också sjunga i sjungkan när jag blir stor!" (Där har vi nån som vet hur man smörjer mormödrar!)

Nu blir det semester ett par dagar, från både vardag och blogg. Huset, datorerna och alla blommor överlämnas till den yngre generationen för tillsyn och vattning, och nog för att datorerna kommer att gå varma, men nån blogg lär det inte bli.

Juli, juli, strålande juli...

Jag håller på som bäst att finputsa alla ackord och sånger till bröllopet i morgon. För att peppa mig lyssnar jag på de bästa av gamla inspelade lektioner hos sångfröken. Jag hittade en riktigt lyckad "Jul, jul, strålande jul"-inspelning och den funkade utmärkt som råg i ryggen en sån här strålande dag. (Jag kan flyga, jag kan flyga....)

Jag har ställt in synthen så den låter riktigt plågsamt "amerikansk begravning" som det åbäket som står i slottskapellet. (Jag kan flyga, jag kan flyga...)

Och lånat mågens gitarr så jag har en i reserv - jag har varit med när en sträng brustit... och jag kan lova - det är inte "bättre med en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge" som gäller i en sån situation!

Bruden själv ringde mitt i övandet - nästan pinsamt. "Hej, det är Monica!"... Hur många Monicor jag känner har jag inte koll på, men dom är måååååånga, och från en mobiltelefon med lite taskigt ljud kunde jag inte urskilja någon som helst personlighet i rösten, utan lät mycket frågande... "Vilken Monica...?" Stackarn, hon trodde att jag glömt alltihop... Vilket jag inte har.

mo mo mo mo mo mo mo .... mi mi mi mi mi mi mi mi mi ... bi bop bi bop bi bop vi vo vi vo vi vo vi....

Nervös? Jag? Jag citera vad min dotter svarade när mågen frågade: "Det skulle hon aldrig visa i så fall..."

Badflicka

"Det var surt!" sa barnet om smultronet... Det är vilda smultron som letat sig in i trädgården och gjorts tama - med skiftande resultat. Säkert är gaggas värmländska sötare...

Så var det dags för lite barnbarn igen. Föräldrarna skulle handla och sen gå på friluftsteater med god mat efteråt... Klart att mormor och morfar ställer upp. Det är så kul, men inte en enda sak är barnsäkrad här så det är 100% koll som gäller. Och 150% aktivitet...

Jag måste erkänna att jag hann titta på klockan några gånger... det tog tid innan hon blev läggdags! Nu sover det lilla livet med magen vällingfylld och Eva och Emil och nallen och tigern bredvid sig i sängen.

Vilken tur att jag hann upp ur bassängen innan kameran kom fram, va? Och därmed blev bloggarvärlden blåst på ett foto av maffig badmormor i liten bassäng... "Bäbisbassängen" lockade, men var lite väl liten...

Innehållslös present...

I dag fick jag paket med posten. Ett tomt... men följebrevet satt fastklistrat i den remsa som skulle tejpat igen det vadderade kuvertet. Så jag förstod att jag skulle fått en bok i sommarpresent från det ena förlaget jag jobbar åt.

Och då undrar jag:

Vad var det för bok,
var den tjock eller tunn,
var den väl eller illa skriven?
Tänk efter nu, förrn jag slänger dig bort
du tomma kuvert som blev givet

(F'låt, Nisse! men jag kunde inte låta bli)

Kalas

Det är MIN tårta!

För tre år sen

Den här dagen för tre år sen blev, från att ha varit en vanlig regnig sommarlovsdag, en av de mest dramatiska i familjens liv.

Dottern vankade omkring med stor mage, kände sig lite tröttare än vanligt och var på rutinkontroll just den här dagen – och alla värden hade gått i taket, eller om det var i golvet… Stor brådska, fler undersökningar… med ännu sämre resultat…

Det ringdes runt till det sjukhus där det fanns lediga kuvöser. Universitetssjukhuset i Linköping hade inga lediga. Skövde, Eskilstuna, Jönköping… och där - i Jönköping fanns en ledig kuvös. Om bäbisen skulle må dåligt... Det var egentligen tre veckor var kvar av graviditeten.

Den blivande mamman mådde redan sämre än hon och vi förstod… Diagnos: havandeskapsförgiftning av värsta sorten… Det blev ilfart med tjutande sirener i ambulans med medföljande barnmorska och en något skakig blivande pappa.

Vilken kväll, och vilken natt för oss som gick hemma och undrade! Det enda vi visste var ovanstående, och det var inte precis läge att hålla på och ringa och informera. Allvaret förstod vi, och satt mest tysta och tittade på varandra och telefonen.

På Ryhov var det förberett för kejsarsnitt, men eftersom värkarna satte igång slapp de den extra påfrestningen. Det blev inte ens någon bedövning eftersom modern var för sjuk och det kunde ha förvärrat. Den som följt den här bloggen ett tag vet att det blev ett alldeles friskt litet flickebarn, som inte hade en aning om vilken dramatik hon orsakat. Pigg och frisk och alert, knappt 3 kg tung och helt ljuvlig.

Modern behövde dock lång tid att återhämta sig, inte förrän ca 4 månader senare var alla värden i lever och njurar okej igen.

Den där natten glömmer jag inte i första taget, alla syner som passerade hjärnan… telefonen tyst… timme efter timme… Vid fyrasnåret föddes hon, men dottern vill inte ”ringa och väcka mig då”… som om jag skulle sovit?!?! Så inte förrän vid sexsnåret kunde vi andas ut. Båda levde! Hade det här hänt för ca 100 år sen hade nog utgången blivit en annan…

Dagens i-landsproblem

Ena teven har pajat...
och den andra kör fotboll hela tiden...
Och just nu har jag inte lust att göra nåt annat än att slappa vid teven.
Så jag har problem...

Långt i fjärran hör jag käcka tips om hur jag kan fördriva en ljuvlig sommarlördagskväll...
Vill inte.
Vill se på nåt annat än fotboll.
Och är rätt nöjd när mina problem håller sig på den nivån.