Mode för alla?

Ja, som jag förstod av svaret från "It will fit" (som jag gissar att deras namn betyder utan att skriva det i klartext) är det inte meningen att tjockisar ska vara moderiktiga - än. Nästa år när alla slutat ha leggings, då är det vår tur.

Jag lovar att inte hänfalla åt övrigt tonårsmode med bar mage och brösten på väg ut ur trådlikt linne, men för mig som är frusen om benen och inte vill börja med strumpor än, är det här modet perfekt. Döljer ådringar och bleka vader (ligga på mage och sola... det var länge sen...)

Här kommer en bild på hur himla tjusig jag blev - linningen klippte jag ett jack i och leggingsarna satt uppe ändå. Kändes skönt och bekvämt och lagom varmt. När jag tog fram kameran hade jag redan tagit av min vita tröja, därför blev det censur upptill.

F.ö. tänker jag pröva ett tag hur det känns att leva utan blogg... Kanske hakar jag på igen, och kanske smyger jag runt och tjuvtittar vad ni har för er... Jag har fått så många goda vänner genom bloggandet att det känns svårt att bara hoppa av, men jag måste satsa tiden på en del andra projekt.

Jag vet att man inte behöver redovisa sina pauser - men jag gör det så ingen behöver tro att det hänt nåt. Mailadressen har jag kvar och datorn är igång varje dag, så den som vill nåt behöver bara skicka ett mail till förnamn@efternamn.com oj - det ser ut som en adress... men det är det förstås inte...

Svar på min klagan...

Är det nån som minns mina leggingsproblem? Eller kanske brist-på-midjeproblem om man ska vara noga...

I enlighet med den metamorfos jag genomgår från snäll liten tant till arg kärring som tar (bok-)bladet från munnen, skriver jag förstås alltid och klagar, och idag fick jag svar. Det var snabbt - jag skrev till ett annat forum hos den firman först, men där svarade ingen, så då skrev jag till nästa för ett par dagar sen.

Man förstår ju tydligt av svaret att tjockisar inte ska vara trendiga - kanske har de min son som rådgivare, för igår när jag krängde in mig i kalasbyxorna med en fin kjol över och mannekängade, frågade han om jag verkligen hade tänkt mig se ut så.

Ja, det hade jag. (När jag klippt upp resåren lite.)

- Vet du om att du inte är någon tonåring längre?

Ja, det visste jag.

Frågade dock ej om han tänkt sig tält för min del... snörpte bara på munnen och svassade upp till maken som tyckte att jag var jättesnygg.

Hej

Tack för dina synpunkter. Förstår att det är frustrerande att inte kunna bära ett par leggings i din storlek 46. Det finns olika tekniker att använda då man jobbar med större storlekar, och dessa används hos oss på våra basstrumpor men inte för våra trendstrumpor. Jag har dock tagit till mig dina synpunkter och ska se vad vi kan göra inför höst 2008 som nu ska planeras.

Till våren 2009 kommer vi att ta in Capri leggings som går upp till storlek 52 och där storleksspannet är lite annorlunda : 46-48 istället för 44-46. Vi har också säsongsfärger på våra storsäljare Anytime och Daily Support. Dessa går också upp till storlek 52. Det är dock inte leggings utan strumpbyxor.

Detta hjälper dig inte i nuläget, och tyvärr kan vi inte erbjuda någon lösning just nu.

Hoppas att du fortsätter att köpa strumpor hos oss och att du har tålamodet att vänta till våren 2009…

Vänliga hälsningar, +namnet

Aktivt och passivt jobb

Snacka om fullmatad vecka... jobbigt att jobba mer än vanligt medan det pågår, speciellt att inte ha den invanda lediga dagen, men jag kommer inte att gnälla när jag får ett par dagar kompledigt senare i höst...

Ganska intressant hur olika det känns att jobba passivt och aktivt. Tre och en halv dag har jag "bara" varit med i en klass och översatt till en elev. Inte behövt vara särskilt aktiv, inget större ansvar. Och i dag har jag varit ensam med 23 pigga 8-åringar hela deras skoldag, från 8 till 12. Hållit igång som bara den med sång, svenska och lite lära-känna-lekar. Svarat på frågor, tröstat nån som slog sig, svarat på frågor igen...

De passiva dagarna gjorde mig ändå mycket mer trött än den här intensiva dagen med många barn och mycket ansvar. Konstigt egentligen. Eller inte... det är ju roligare när man är van att vara aktiv, och det ger en del energi att få jobba efter eget huvud (jodå, jag följer läroplanen också!). Att bara sitta passiv (att översätta hela tiden räknar jag knappt som jobb eftersom det var rätt enkelt) gjorde mig jätteseg och gäspig. I dag har jag inte haft en chans - eller orsak - att gäspa.

När min kollega/granne (vars klass jag ska ha på fredagar) kom och ringde på nyss, sov jag djupt... hoppsan... skulle ju bara ligga och läsa en stund...

Och nu känner jag på doften att kaffet är klart. Fredagseftermiddag... bästa stunden på veckan.

Smultant...

Simultantant, simulant, stimulant...

Ungefär så surrar orden i mitt huvud i dag efter att ha simultantolkat i nästan sex timmar i sträck (viskande för att inte störa de andra i klassen...) till en så blyg liten flicka att hon inte vågade svara... men hon nickade att hon förstod vad jag sa, och faktiskt vågade hon tala om vad suddgummi heter på tyska när jag inte kom ihåg det. För ringrostig är jag minst sagt, inte ett tyskt ord på 9 månader har jag sagt... och då pratade jag inte om suddgummin...

Det är otroligt häftig att få vara med när en alldeles nykommen elev ska börja skolan. Jag som flyttade och bytte skola ofta som barn, vet ju i alla fall hur det känns att vara ny. Jag kunde ju språ... näe, nu ljuger jag. Jag förstod inte mycket alls när vi kom från Uppsala och jag började i Västra skolan i Malmö... Men när vi sen kom till Östergötland efter det, kände jag igen det ädla tungomålet från mormors mun...

Den här tjejen hade ju lite tur också - för jag inte påstå att jag simultantolkat på arabiska eller amarinja eller persiska precis, när jag haft elever från andra länder... det har fått gå ändå...

Naturligtvis presenterade jag mig för övriga klassen - och eftersom deras fröken och jag är goda vänner sen 25 år tillbaka, skojade vi en del med varandra under lektionerna.... ändå kom det fram flera små svenska barn på rasten och frågade en efter en om jag kunde prata svenska... Jag undrar hur det lät i deras öron när deras fröken och jag pratade på klingande öschöttska...

Och så undrar jag, om den lilla 8-åriga tyskan som kom flyttandes hit i lördags drömmer på svenska i natt... eller jag på tyska? Müde sind wir jedenfalls beide...

Bara för Matilda...

... som långt där borta på andra sidan jordklotet inte varit på en kräftskiva på 20 år... Visst måste hon få höra slurpet och lite snapsvisa... Fast - det är förstås helt okej om nån annan slurp- och/eller sångsugen klickar på "play"...

Sångfågeln har åkt hem nu. Det är så tyst så tyst i huset... bara regnet som slår mot rutan hörs, och ett svagt mummel från någon OS-arena.

En sång till...

Kan inte låta bli... Fast jag måste erkänna att jag inte visste vad det var för en sång... förrän morbror kom ned och sjöng med - han sjunger endast IFK-sånger...

Inga kräftor utan hatt...

Jodå, de andra hade också hatt, men ville inte vara med på bild...
Barnbarnet framför en av många physalis som kommer starkt, men än är inga bär färdiga.

Kräftor med underhållning

Och så blev det lite sång förstås... eller ganska mycket egentligen... Jag har en filmsnutt där hon sjunger Rajdaridarirajdarirajdarirajdan... men den är bortcensurerad, tog med en engelskspråkig i stället...

Lite otydligt... kanske beroende på att munnen är ganska full av godis...

Första veckan...

Jobbat, sovit, stickat... är vad jag sysslat med i några dagar nu. Det har känts helt okej, men känslan att sommaren tog slut i tisdags, den kommer jag inte ifrån. Nu är det höst, och det firar jag med kollegorna på kräftskiva i kväll. Och med familjen och kräftskiva på lördag. Sen kanske jag får säga som biskopen: En sån här skiva till och jag får byta stift... (fast det var förstås bara roligt på vinylskivornas tid...) Min bästa avkoppling på kvällarna är att sticka framför teven, och helst till nåt där jag inte måste hålla isär tänkbara mördare och vem som gjorde vad. Men att titta på folk som tävlar i att sy kläder, banta eller sjunga går alldeles utmärkt. Då kan jag tänka på vad jag vill under tiden.

Garnet på bilden köpte jag i Tallinn. Färgen har nog setts förr i den här bloggen... men just de här schatteringarna har jag inte! Det fanns en helt underbar färdig poncho i den här färgställningen, men den var tätstickad och rätt klumpig och tung, så när expediten plockade fram en härva med garn i stället, tvekade jag inte en sekund. Det är sånt där härligt ullgarn som man blir mjuk om händerna av... spänstigt och gôtt. Blir nog en sjal att bo i.

Nej, nu ska jag sluta gäspa och ta mig en långpromenad så att jag kan festa om i kväll med gott samvete, orkar jag? Hm... annars får jag göra med dåligt...
Uppdatering ett par timmar senare: Det får bli fest med dåligt samvete... det blåser ju ute... ruggigt... byta om... näe...

Svårflörtad mormor?

Detta kom som kommentar nyss med hälsningar till de kära läsarna...

Min mamma vill med ha en sån fin almanacka med kort på mig :) Vill passa på att säga till mormor att jag med börjat på dagis igen. Jag flög ur sängen 6.00 i måndags. Lycka till på jobbet mormor. Obs! Jag hälsar till er alla som känner mig Kram Linnéa

Öppet svar (som det brukar heta på debattsidorna ((barnbarnet har ingen egen mailadress)):

Jomenvisst fixar mormor en sån! Fattas bara. Mormor själv flög väl inte direkt upp ur sängen i morse vid 6-snåret... men hasade sig iväg till jobbet och tyckte det var kul att lek... nej, jag menar: fika med arbetskamraterna... Och somnade på soffan sen...

Bortkastad möda?

Jag kan ju inte låta bli - trots att det förmodligen är bortkastad möda... Varenda gång jag frankerar bläddrar jag i min ärvda pärm för att hitta nåt som passar... Tåg eller bil? Mmm... Både motiven och åsikterna går isär... Men bara jag får igen pengarna är jag nöjd.

Skolstarten närmar sig ... "Och vad är det för märkvärdigt med det då?" tänker förstås den som haft tre eller fyra veckors semester. Jo, dels har kroppen hunnit gå ner i ständig halvdvala, dels är det inte bara sätta sig vid skrivbordet eller var man nu sitter/står, och fortsätta där man slutade. Som maken, i måndags tog han vid där han lämnade jobbet för 6 veckor sen.

Jag får några nya elever, nytt schema, delvis nya arbetsuppgifter och ska dra igång nya projekt som jag ännu inte vet särskilt mycket om och jobba som klasslärare en dag i veckan. Första veckan ska jag eventuellt göra nåt helt annorlunda: vara tolk åt en nykommen liten tysk elev på en skola utanför stan, så att hon har lättare att komma igång. Tror jag. Men först väntar en mängd möten och träffar och planering... och förhoppningsvis några fikapauser.

Jag klagar inte - bara förklarar bara varför jag måste ladda och stöna inför varje skolstart.

Ny almanacka med personlig framsida är fixad... inga fulltecknade blad - än.

Tvättkorgen är tom. Strykkorgen är tom. Nästan alla sommarröjprojekt är klara - det var bara ett jag inte mäktade med... Utvilad... nej - stopp! Vila? Det har jag glömt. Bäst att jag tar mig an det i morgon, då.... sista lediga dagen.

Förstagångstur?

Uppdaterat: Ojojoj... jag är alldeles överväldigad över alla kommentarer som droppat in medan jag var hos frissan. Tack så jättemycket allihop - kul att ni gillar min hatt! Svar på frågan: jag har ingen aning om vad garnet heter - köpte det på marknad - men tydligen kan man hitta sånt här "förgarn" på nätet. Jag körde dubbeltrådigt, det var svårt eftersom det gick av om jag så mycket som tittade för strängt på det... Det blev en del kvar, och det var 85 gr på varje nystan. Hur de ser ut, syns om man klickar på länken strax under bilden.
Tack även för varningen om att det är vanebildande att sticka sånt här... !
Vilken chansning! Jag har aldrig filtat något, men blev överförtjust i en modell jag såg i våras - köpte garn, läste beskrivningen och satte igång... Kan väl inte påstå att jag mött glada tillrop från maken som sett skeptisk ut hela tiden... mest igår förstås...

I går kväll blev skapelsen färdig att slängas i tvättmaskinen... och i morse tryckte jag igång maskinen...

Ut kom detta:

Som efter lite dragningar hit och dit fick precis den passform jag tänkt mig. Jag måste ha lite kant för att inte se ut som ett ägg... Och om jag får lust blir det en liten blomma på sidan...

Så nöjd jag är - nu hoppas jag förstås att det blir några kalla dagar i vinter så att jag får värma öronen i den. Just nu står den och torkar på en blomkruka.

SJ, SJ, gamle vän...

Tre och en halv timme av mitt liv tog SJ från mig i söndags... Men det blev en dyr dag för det lokfelet, alla lär vi få tillbaka våra utgifter...

Två och en halv timme på stationen i Katrineholm...! Tålamodet fick sig en omgång, kan jag lova!
Sen när X2000 äntligen kröp in - och sakta började krypa åt fel håll... tillbaka mot Norrköping -som jag lämnade några timmar tidigare, och jag redan skulle varit hos kompisen vid Vänern för länge sen, då var allt tålamod bortblåst och jag skrek rakt ut. Nej, nu ljuger jag. En liten snäll tant gör inte så. Men jag drog en suck av lättnad när de äntligen baxat och donat och vänt hela tågsättet och gett oss ett nytt lok utan fel.

Språngmarschen i Skövde mot bussen som skulle gå om 2 minuter, (den rätta hade jag missat med flera timmar) den vill jag helst glömma... jag vrålade och hojtade åt ett ungt lejon som pinnade iväg i en helt annan löpstil, att han skulle hålla bussen... medan jag höll ögonen på honom för att se åt vilket håll jag skulle pinna efter.

Det gick. Och jag fick liksom en liten guidad tur runt varenda mjölkpall i trakten. Ganska intressant i skönt släpljus från den nedgående solen. När hjärtat lagt sig tillrätta och lungorna börjat fungera igen. För se, ytterligare en timmes väntan i Skövde.. näe, där gick min gräns. Jag kom fram 20.45 i stället för 17.18... Tur att SJ har resegaranti och att jag inte skulle på bröllop eller nåt sånt.

Nåt rännande ute om kvällarna blev det inte i regnstorm och oväder, ganska skönt att kura inomhus. Speciellt som kompisen bjöd på en behandling av ansiktszonterapi. Det var nåt alldeles extra det! Gudomligt...

Hemresan gick precis som den skulle, med tjoande ungdomar, skrikande småbarn, telefonhojtande, musikskrammel från mobiltelefoner... Hänsyn till andras ljudrum? Finns det nåt sånt? Hur mycket får man låta? Det hann jag fundera på rätt mycket.

Nu börjar det dra ihop sig... skolstart snart... ojoj. Det kommer så plötsligt varje år...

Flexibilitet...

... är ett av mina nyckelord. Eller nyckfullhet kanske... För inte satt jag så många timmar med texterna, snodde undan kvickt som bara den, tryckte på "Skicka" och stack iväg på bloggträff...

Häng med ut till kusten, vettja!

Det är Musikanta som solar... och jag då?

Jo, själv ligger jag därute bakom trappstegen och guppar... det är mina sandaler som väntar... fast vi var i ett bra tag båda två...

Sjön suger, som bekant. Så behändigt då att det finns en fin restaurang bara en liten promenad bort...

Och när magen är mätt passar det med lite kultur... fast jag var inte i hatten då, utan överlät huvudbonadsraffinemanget till de fyra damerna som heter och sjunger "I hatten". Härligt blandad sommarrepertoar. Det är inte klokt - eller, jo förresten, det är mycket klokt att det finns så enormt mycket konserter runt om i kyrkor på somrarna. Gratis... fast lite kollekt brukar man ge, det ligger inte precis inom ramen för kyrkoskatten med dessa evenemang.

Och till sist, innan jag sjunker ner framför Berlinerpopplarna och njuter: Vad är dettahäringa? Det kom i reklam för en bokklubb, och jag kan inte för mitt liv lista ut vad man ska ha det till. Någon som vet? Alltså den vänstra mojängen. Pennan vet jag vad man gör med...

Att göra...

Nej, jag ska inte klaga, jag är ju nästan färdig... Ska bara rätta efter att ha fått en del saker påpekade av min superduperbraiga korrläsare som ger mig tips och ser allt med sina proffsögon.

Sen ska allt iväg med rätt bilder (det är det jobbiga!) till tryckeriet så att jag hinner få ett korrex av församlingsbladet - sen ska det rättas och fixas... sen tar det ytterligare ett par veckor innan det ligger i brevlådorna, så det blir inte dagsfärska nyheter precis.

Men det är inte bara jobb som håller mig borta från blogglivet... jag har spenderat mycket tid nere vid kanalen... hur och vad och varför vet ju den som brukar läsa här. En fin konsert var det häromkvällen med denna sångerska http://www.annchristinhallgren.se/ som det går att lyssna lite hos, det var jazzvisor av hög kvalitet. Sommarens höjdare för min del.

Och i kväll blir det konsert ute vid kusten med fyra damer som är i hatten... ja, de kallar sig så, det är inte vad jag tror de är. Men nu - full fart mot deadline! (Men usch, så ödesmättat det lät...)

Härmapa...

I går när jag masat mig upp ur vilstolen och kom iväg på kalas med god mat, blev jag så himla inspirerad att själv pröva den supergoda gurksoppan att jag härmade och körde repris idag. Tog en jättefin bild av den läckra skapelsen med mobilen, men... maken har glömt hur man överför bilderna via bluetooth... och själv har jag aldrig ens försökt lära mig. Jag hör hur det ploppar i bakgrunden, han ger sig inte... vi får se!

I alla fall. Ingredienser fanns hemma och jag härmade precis... fast jag prövade versionen med vitlök... Jag skulle nog ha nöjt mig med bara en gnutta... Det spottades och frästes en del, och sonen som har sett Elake Kocken visste ju hur man säger: "You could fuc*king kill your fuc*king family with this fuc*king appetizer..." Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång...

I dag hävde jag mig ur samma vilstol för att åka ut till kusten... åååååå vad härligt det var att bada... bli lagom avkyld...

Jag hör att det blippar och piper från makens dator.... och ja! Nu finns de att hämta. Ett ögonaböj!

Så där! Var så god och sköj. Kall gurksoppa med rostade krutonger... mmmmm..... Extra läckert med läckra glas!

Till Christina: Jag fick höra ett antal gånger att soppan igår var mycket bättre....

Uppdaterad: Recept på gurksoppa - på ett ungefär:

En rejäl bit gurka, 1 hg har jag för mig att det stod, men jag tog nog mer.

2 dl turkisk youghurt

vitlök (1½ klyfta var på tok för mycket... :)

salt

peppar

Mixas till en fluffig trögflytande soppa. Skär sönder gurkan först.

Serveras med några rostade krutonger (jag har färdigköpt på påse...) och några droppar avokadolja eller olivolja (jag tog inte nån alls i dag och det gick bra) och sen nåt grönt på som dekoration och piff.

Pressfotograf...

... blir man väl inte av en enda bild i tidningen, men ändå... Vår lokaltidning har, liksom många andra sommartid, en sommarbildstävling (utan vinst) varje dag, och idag "vann" jag. Kul. Jag skickade in barnbarnsvattningsbilden för ett par veckor sen, men upptäckte att ungefär varannan inskickad bild hade ett liknande motiv, (alla bilder finns på nätet) så då tog jag nåt mindre gulligt. Jag är inte så mycket för andra tävlingar än korsord och frågesport, men jag säger väl som alla som ringer "Det var kul att komma fram"... Bilden föreställer fyren på Häradskär.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

I bloggvärlden får man resa både inom och utom landet. Så vassego och häng med till ett av mina sommarmåsten: Vättern och Vadstena. (Har visst kommit lite smolk på lillkamerans lins, ser jag... synd)

Som vanligt blir det inga avslöjande badbilder (oj, så många som googlar sig hit på det ordet nu och blir besvikna...) men jag lovar att jag badade flera gånger och länge, länge i varmt och grunt och klart vatten med långgrund sandstrand.

Det var som synes fler som badade... och bytte om i sin mammas badtält från 70-talet. Det byter jag också alltid om i, har funderat på att göra ett nytt modernt, men jag minns att jag bara älskade de här färgerna då, vill inte svika gamla ideal, så det får nog hänga med så länge det håller ihop.

Och så en tur på strandpromenaden... känns som om det var vääääääääldigt länge sen jag svärmade där i mitten av 60-talet. I kväll skulle de ha nostalgiafton i stan... så gärna jag skulle varit där och nynnat på gamla låtar som jag nynnade på då...Numera får man bada inne i stan, jag undrar varför det var förbjudet på 60-talet? Utsläpp rakt ut? Näe... det var ju inte medeltid då... Fast vi badade bara vid badet, känns som lite mindre glasrisk där. (Titta, man kan nästan ana att jorden är rund på bilden!)

Näe, nu måste jag nog gå och smörja in mitt lysande röda och varma ansikte...

Äntligen!

Det har inte varit nån riktigt varm tisdagskväll förut i sommar, men i kväll!!! Fast... de senaste två somrarna kryllar det inte riktigt så mycket av folk som det gjorde tidigare... Kanske Allsång på Skansen lockar mer än livemusik och dans vid kanalen? Jag vill minnas att det var svårt att få "fönsterbord" för några år sen, och nu är det inga problem som man kan se bakom mig. Men en och annan bekant fanns förstås att heja på för ett äkta leende... Först var jag på sedvanlig sommarkvällskonsert - och den här gången fick vi komma fram och pröva instrumenten efteråt, det har aldrig hänt förr. Marimba och Xylofon och en del slagverk som jag varken sett eller hört tidigare. Det lät urhäftigt! Synd att många av de trogna åhörarna drog sig för att lyssna på slagverk... det var knappt hälften mot andra konserter. Och Marimban lät gudomligt vacker. Även när jag spelade Blinka lilla stjärna efteråt... fast det är inte jag på bilden. Killen till vänster var en av musikerna.

Och sen sakta strosande mot cyklarna. I solnedgången vid hav... nåja, Baltzars dike... Hemåt, mot morden i Midsomer... som jag tyckte kändes nästan krystat tillkrånglat idag.

Det är nästan så att det här får bli nästa sommars omslagsbild på förs.bladet...

Oj, jag glömde ju matbilder.... det var så gott så!

Avlyssnat idag....

Avlyssnat del I
... Mest har jag avlyssnat ett par gräsklippare och en trimmer... I dag som varje annan dag då det inte vräker ner regn. Sommarplåga! Jag som vill ha det tyst och lugnt omkring mig, drabbas hårt av detta villaområdes- och kommunala gångstigsgissel. Dessutom har vi en jättestor gräsplan åt ena hållet som tar timmar att klippa av ovana semestervikarier. Suck.

Avlyssnat del II
... I mataffären passerade jag idag flera gånger en yngre man, som handlade med direktiv rakt i örat. Lilla nallen i ena handen, korgen och plockarm snyggt samordnade, fast det såg krångligt ut. Undrar om det var mamma eller sambo som styrde... "Ska det vara en halvliter? Nehe, ja, här har vi mindre... Och vad hette brödet... Och vad var det mer... " Och så liknande frågor vid ett par andra diskar. Det lilla livet... ute på egen hand i stora mataffären... nästan lite rörande. Ålder? Vid pass 35...

Men sen öppnar jag bloggen och ser att Odiskat skickat iväg maken med kamera för att kunna SE vad han handlar... Fast i det fallet har jag full förståelse. Inte i mjölk- och brödfallet.

Nu över till något helt annat:
Snäll och glad igen med nyopererad dator... käre maken (oj, han fick visst ett kärt epitet t.o.m...:) har hittat felet och allt är frid och fröjd. Jag kan åter höra radio* och hitta in till min favvolista... Ett datumfel som förde min dator 6000 år framåt i tiden... klart att den inte vet vilka favoriter jag har då! Eller hur lyssna-igen-funktionen funkar då.

Och nu har alla störande maskiner tystnat - lagom till första åsksmällen... jag som hade tänkt åka ner och simma några längder. Blir väl en sväng till soffan med ny bok igen i stället... Kanske slumrar jag till... igen...

*Här är det förstås ingen som vet att jag travesterar en dikt som jag tvingades deklamera som barn... mot många mutor...möjligen känner brorsan igen den.