I morgon

Nu laddas det för fullt i Bloggbladska salongerna! Minst lika mycket som en hel del skidåkare gör just nu. Fast här laddar vi för besök hos dotter och dotterdotter i IKEA-staden. Jag som gärna slår flera flugor i samma smäll, tyckte att vi gott kunde gå på varuhuset när vi ändå är i närheten.

Och nu är det så här: Maken avskyr det stället av hela sitt hjärta. Han har inte gått med frivilligt någonsin, och nu är det så länge sen att ingen minns när han motvilligt var där senast. Men eftersom han behöver några kvadratmeter nytt golv till rummet han renoverar, har han låtit sig övertalas. Och Biltema ligger ju i närheten... (vi var med när nyss nämnda bilvaruhus låg i en källare och grejerna hivades ur ett källarfönster... är vi urgamla, eller? Biltema har väl alltid funnits?)

Och - dottern, som älskar IKEA blev eld och lågor. Hon vill med. Liksom barnbarnet som vet att det finns en kul rutschkana...

Sonen - som följer med till Lkpg bara för att få träffa systerdottern - kom på att han nog behöver ett och annat från IKEA han också...

Fick ett telefonsamtal från dottern nyss... bra om vi tar med en verktygslåda... har vi månne några gardinstänger... pluggar...

Blir nog en heldag i morgon.... Bäst att grunda med lite blåbärssoppa!

Fredagsgissning

Eftersom det finns så otroligt mycket kunskap samlad bland bloggarna, vore det roligt att veta om nån av er känner till det här språket. Jag vet vad det står - det är mitt namn, men innan jag fick den här eleven för ett par veckor sen, hade jag inte hört talas om det språk som har så här fantastiska bokstäver. Grabben är osäker på hur många bokstäver det finns, men han påstår att det är över 200 tecken.

Den som inte vill gissa, kan ju bara njuta av de tjusiga tecknen! Eftersom han är så väluppfostrad och artig och trevlig är jag helt säker på att han inte lurat mig så att det står något annat roligt...

Vi får sluta träffas så här...

... i bloggens cybersfär....

Alltså, för er som inte har samma bloggfavoriter som jag, och inte hittat till Hakke snackar, kan jag inte undanhålla Hakkes och min senaste konversation i hans blogg. Redan innan nån hinner fråga - nej, det är inte så här jag jobbar med psalmtexter.... :)

(Hakkes inlägg är gröna!)

Det var så mycket man ville
i smått såväl som i stort,
om man bara förvaltat sitt snille
så borde det gått som smort.
Men någonting kom emellan,
det händer inte så sällan.
Det var så mycket man ville
som aldrig riktigt blev gjort.


1. Det gäller bara att ge fanken
i allt som inte gäller tanken
för den är stundom ganska kort
och faller ofta bort
även om den först känns genial
kan saknaden av den va’ en signal
att åldern tar ut sin rätt
på detta lömska sätt
(Vilket poetteam vi skulle bli du och jag! )

Comment by Bloggblad — 22 Feb 2008 @ 23:04

2. Poetteam, vilket fint ord. Och vilket fint team vi skulle bli, stimmiga och rimmiga skulle vi stå på en trottoar och framföra finfin gatupoesi med hela vår rimmade repertoar. Sedär en tanke som jag snart har glömt om jag inte snabbt fäster den på minnets kylskåpsdörr.
Comment by hakke — 23 Feb 2008 @ 14:09

3. “På minnets kylskåpsdörr”
Den har jag aldrig hört förr
Jag kan se oss två på en trottoar
deklamerandes det bästa vi har
Åh, kära nån, vilket par!

Comment by Bloggblad — 25 Feb 2008 @ 22:17

4. Det hördes på sta’n nu idag
två rimmande smeder i lag;
den ene yster och tokglad,
den andra klok som ett bokblad;
det var du, Marianne,
och det var jag!
Comment by hakke — 26 Feb 2008 @ 15:14

5. När jag denna hälsning fått
kommer jag att sova gott
och drömma om ekon av skratten
och alla pengarna vi fick i hatten

Comment by Bloggblad — 26 Feb 2008 @ 21:34

Tips för att lyckas i köket...

I magasinet Villaägaren hittade jag en sida om bra köksverktyg... och så en liten ruta med 3 tips för att lyckas i köket... Yes! Äntligen skulle jag få veta.... Men besvikelsen blev stor...

... det gick åt skogen redan på första punkten...

Jag har bloggat tidigare om hur dåligt jag trivs där - har försökt övertyga maken att om vi renoverar, flyttar diskbänken till fönstret... så blir det nog roligare... men han går inte på det.

Tro nu bara inte att jag inte kan laga mat. För det kan jag. Den goda smaken har visat sig både i garderoben och på vågen... Men roligt är det inte att stå och pillra med nåt i flera timmar som sen slinker ner på ett par minuter. Och sen röja köket i en timme efteråt...

Veckan som gick...

Uppdaterad med bilder! (Oemotståndliga, men inte så skarpa.)
...jo, tack, jag gick en del jag också. Och det ljuvliga lovet går mot sitt slut. Hann jag det jag skulle? Näe, jag har alltid högtflygande planer om hur mycket jag ska göra, men det har jag vant mig vid, så jag är ganska nöjd ändå.

Veckans motionsinsatser (de lata soffinsatserna kan man lägga till som bonus efter varje moment):

• Stavpromenad tre dagar i rad. Om det inte stormar i helgen hinner jag få in två till.


• Lilla varuhusloppet igår - skulle blivit Stora - men dels träffade jag flera bekanta, bl.a. Musikanta... och så mitt i ett varuhus hörde jag en bekant röst rakt framifrån: Här kommer min syster... Det tog minst 2 sekunder innan jag kände igen min bror och hans fru. Kanske inte så konstigt, de bor mitt i skogen flera mil söderut och springer inte i varuhusen så ofta. Och sen åt jag lunch med en bekant jag inte träffat på länge. Shoppade egentligen ingenting, strosade mest omkring och njöt av att vara ledig.

Musikanta på kafé... Behöver inte ta till kopptricket...

Bloggblad med Cappucino. Behöver ta till kopptricket... Fast idag har jag varit hos frissan, så jag ser inte längre ut som igår. Och jag lovar, jag är inte så blå i ansiktet som det verkar.

• I dag vågade jag inte ut i stormen, det blev i stället ett svettigt uthållighetspass med dammsugare och golvmopp. Jag vann första pris: ETT RENT HEM!

Och innan jag kreerar fredagens femrätterssupé, ska jag öva spelläxan på pianot. Visst blev det fint när jag städade?

Berlinerpopplarna

I natt läste jag ut en av de allra bästa böcker jag läst på länge. En sån som kommer att stanna kvar i minnet... och jag ska genast ställa mig i kö för uppföljaren.

Anne B Ragde heter författaren - och när jag googlar på boken ser jag att den kommer att bli tv-serie i Norge. Måtte SVT köpa in den!

Välskriven och engagerande till tusen. Jag som brukar tröttna på långa beskrivningar om sånt jag inte kan nåt om, blev plötsligt jätteintresserad av hur olika avelssuggor är mot sina kultingar...

Gestaltningen är exemplarisk. Inte någonstans känns det som: "Javisst, ja, jag måste gestalta, som dom sa på kursen...."och så några påklistrade klyschor med vankande över golvet, eller giriga bloss på en cigg... Här läser man mellan raderna och vet precis vad personerna känner och tänker utan att det står ett ord om det.

Det är minsann inte alltid jag känner mig personligt bekant med personer i böcker, men det gjorde jag med alla i boken - eller... gör, för jag är kvar i den ännu ett tag.

Däremot retar det mig att det står "... feelgood-roman..." på framsidan, och så jämförs andan i boken med "Änglagård". Varför? För mig är en "feelgood-bok" en lättköpt story i klass med kioskböcker. Och att jämföra med Änglagård för att det finns en gård och ett arv och relationer mellan folk av olika klasser? Dumt. Den här gav mig mycket mer än någonsin filmerna om Änglagård. Måste man stoppa in allt i fack? En så här bra bok säljer ändå!

Jag var lite rädd för Happy End på slutet - men författaren var smartare än så. Bra!

Nej, jag får inte provision för att jag ropar LÄS DEN om du inte redan gjort det!

Uppdatering: Eremitkräftorna är beställd på bibblan - köplats 1... :)

Tiggarbrev...

Så skönt! Jag slipper tiggarbrev.... de tre trisslotterna kom idag...

Visst är det käckt när man kan se saker och ting från den ljusa sidan?!

Mjuk i örat...

...är jag nu efter en timmes telefongenomgång med tryckeriet. Första korret kan jag förhoppningsvis slänga till pappersinsamlingen - och så får jag ett nytt med alla rättningar införda och alla vita fläckar fyllda med pålysningar som kom till slut - och bilder rättplacerade i snygg layout. Det är mängder med småsaker som lätt kommer bort i hanteringen, så jag måste skärpa till mig... jag som kan slarva bort ett papper medan jag håller i det... I morgon får jag nästa korrektur - och sen blir det förhoppningsvis ett kortare justeringssamtal på torsdag.

Nyss upptäckte jag att jag slarvat bort en omskriven artikel - personerna som jag skriver om (obs! Det var inte medvetet att det blev tvetydigt och dubbelbottnat med "omskriven" och "skriver om") får ju läsa och ha synpunkter - och kanske hamnade den i nån tillfällig fil, eller också slarvade jag med sparaknappen. Gggrrrrr....! Jag har i alla fall ingen annan än mig själv att skylla på...

(Till Emelie som läser här ibland: Det var inte ditt! Och bakgrunden på din bild blir beskuren så att bara du kommer med!)

Bortsett från mitt arga utbrott, tycker jag att det här är jätteroligt! Och killen på tryckeriet är proffs och fixar och flyttar och beskär så det bara visslar om det.

"Vinst"

"Veckan börjar bra!" sa han som skulle hängas på måndagen... Och jag håller med - om att det har börjat bra, alltså. Sitter nästan och hoppar på stolen i ren glädjeyra... Om jag vann på triss? Näe, det vet jag inte än, för de har inte kommit, men det finns andra sorters vinster...

Fick nyss ett mail med det roligaste jag vet... och vad är det då? Jo, förstås att jag får låtar utgivna.... Och den här gången blir det hela fem stycken i ett svep. Två av dem har jag tonsatt själv, och en är helt nytonsatt av förläggaren själv... och den blev så fiiiiiiiiin. Jag klarade att spela den, trots att det var fem b-tecken... en helt underbar melodislinga. Jag har hoppats länge att han skulle vilja tonsätta nåt, för han är en av mina favoriter inom kör- och psalmvärlden.

Meeeen - jag har underkänt en ändring i texten som han gjort för att få variation... jag går inte med på att skriva "han" om Gud... inte "hon" heller... (vilket skulle vara mer som provokation). Han får snällt upprepa ordet Gud!

Nu måste jag gå ner till pianot och spela den nya igen, så jag kan gnola på den medan jag går ut och stavar mig fram i solen.

Uppdatering: Det var inte 5 låtar.... det var 6. Ännu bättre, alltså... Jag skickade ett häfte med bortåt 40 barnvisor i för flera år sen, det finns alltså gott om visor att plocka av. Utgåvan är ett slags prenumeration, man får blad att fylla på i en fin pärm.

Det finns smakprov att lyssna på om man har "Scorch" i sin dator - bara att klicka för att ladda ner annars på (ta bort * mellan bokstäverna) www.t*o*n*i*k*a.nu och sen letar man under "Meny" och"Barnkör". Fast de nya 6 ligger förstås inte ute än - och man ser inte på sidan vilka jag gjort. Och med den här krångliga instruktionen är det nog ingen som orkar dit....

Bytet

Fast... att använda ordet "byte" om garn funkar inte. Då låter det som om jag sprungit och bytt i affärerna, och det har jag inte. Inte heller "nedlagt byte"... då låter det som om jag tröttnat på att byta..

Så jag struntar i safaritermerna och visar mina inköp! Den stora röda härvan är mer åt det ceriseröda hållet än det ser ut på bilden, det ska bli en gles avlång sjal i stickor nr 15 (som jag också köpte)
Det mörklila uppe till höger är ett Rowangarn, jag har ett par nystan till och det ska bli en trekantssjal.
Det lilaspräckliga längst fram är ett japanskt silkegarn som ska bli muddar (blir mer och mer grönt längre in kan jag se.... De övriga till vänster ska också bli muddar.

Jag var i fem garnaffärer, namnen har jag redan glömt och är för lat för att kolla... lite olika service... intressant när man märker skillnaden så markant i hjälpen och intresset från expediterna!

Men - Anntorps garn i Gamla stan minns jag, där var en annan kund, en man i min ålder, som påminde om designer-Simon i tv (fast kortklippt). Han drog in mig i garnsamtal (näe, jag föll inte för att skriva "nystade in mig"!!!) och var mycket initierad och hjälpte mig välja och såg vilka färger som skulle passa mig bäst. Det fanns många frestelser i den affären... Affärsinnehavaren där var verkligen engagerad! Full poäng!

Nu måste jag jobba vidare med församlingsbladet som snart ska gå till tryckeriet. Fick en liten stund över eftersom jag väntar på mer info att peta in.... och vänta är något jag lärt mig.
Solen skiner - och jag är ledig en hel vecka. Tjoho!

JJJJJJAAAAAAAAaaaaa

Hemkommen från Storstadsdjungeln, mätt och trött, lade jag mig på soffan för att läsa gårdagens tidning som hunnit bli kall ute i brevlådan.... och vad får jag se????

Rätt gissat! Tre trisslotter vann jag på korsordet jag bloggade om häromdagen. Yiiiiipppppeeeee! Nu gäller det bara att det är rätt lotter som kommer på posten...

Nu blev jag så uppåt att jag kanske inte slocknar på soffan som jag hade tänkt...

Tänk om... Nej - jag har nog haft min tur nu. Hade lite tur också att maken kom på att jag snart fyller i en av klädaffärerna som han var med i.... så nu är presentandet klart.

Hade ju lite tur på garnsafarin också, men det kommer inte bild förrän det blir bra dagsljus. Försökte fota, men färgerna blev helt galna.

Nu säger jag bara: "Hem ljuva hem - lov ljuva sportlov"

redovisning

Nej, jag vet. Man måste inte tala om när man inte tänker blogga på ett tag, men jag vet att jag får mail med frågor om det hänt nåt... och det hoppas jag att det inte kommer att göra.

Men jag kommer inte att blogga på ett par dagar ety maken och jag ska ta ett par dagars dataledigt. Inget spännande resmål - bara till min födelsestad... som jag älskar. Stockholm i mitt hjärta.... etc.

Jag har lovat honom, att medan jag gör Yarn Safari* kan han stanna på hotellrummet med ett sudoko... Knit-Marie har gett länkar och jag har markerat "The Big Five" på min karta...

I övrigt inget uppgjort program utom ett evenemang på lördagskvällen. Så skönt. Ska kolla nu på nätet om det finns några körkonserter på fredagen... eller nåt annat trevligt.

*Detta är utrikiska och betyder "garnsafari" :)

Vem är vem?

Jätteroligt att så många svarade! Tack allihop för alla intressanta och stödjande synpunkter. För naturligtvis var det jag som förespråkade att man ska berika barns språk genom att skriva böcker så att barnen utan pekpinnar och konstigheter dras in en berättelse och tar in nya ord av bara farten. Den smarte författaren ser till att starten är lättläst och intressant - och sen släpper inte läsaren boken när språket blir rikare med ett och annat nytt ord. Jag minns väldigt många böcker från barndomen där jag snubblade på ord ända tills jag träffade på dem igen och igen ...

Lärarstudenten höll faktiskt med mig - hon var tyst länge, och jag blev nästan lite snopen när hon sa emot sin handledare, att barn måste få tillgång till nytt språk, och att böcker är ett bra sätt att berika ordförrådet, att det blir torftigt om vi förenklar vartenda ord och bara skriver går i ställer för linkar, strosar, släntrar, vandrar, skuttar.... etc. Det ger ju bilder i skallen... vilket inte "går" gör.

Jag blev rätt besviken på kollegan, för hon var verkligen helt emot att man skriver ord som inte barn förstår och kan ta till sig direkt. Hon var allvarlig när hon tyckte att man skulle skrota både tambur och grensle. Just "grensle" kom upp i höstas, och då kollade hon med klassen. "Inte ens duktiga hästtjejen visste hur man gör när man sitter grensle. Bort med såna ord!"

För två veckor sen fick en av mina sv2-elever sluta hos mig. Ett par gånger sa han: "Vänta, jag kanske förstår ordet om jag läser ett par meningar till..." när jag frågade om ett ord, och har man kommit så långt, då klarar man sig. Den här killen gissade alltid rätt på ord han aldrig hört.

Och en annan kille i en parallellklass klarade ett sv2-test alldeles galant i dag. 33 av 34 ord kunde han, fast hans lärare (A - det var så diskussionen började) påstod att det var på tok för svåra ord för honom, och att de svenska barnen säkert inte kunde dem heller... Tji fick hon!

När jag berömde honom och sa att det säkert beror mycket på att han läser mer och bättre än då vi började, då sa han att han har börjat tänka på vad han läser nu. "Det gjorde jag inte förut." Vilket bevisar för mig hur viktigt det är att hitta rätt bok, rätt nivå och att läsa ofta och mycket.

Naturligtvis - riktar mig mot Ingela - menar jag inte att man ska traggla in ord på företeelser som inte finns längre, när jag läst högt ur gamla böcker har jag sanerat bort en hel del - men en del har jag berättat om. Som "bryggarhäst" - hittade ordet i "Pelle Svanslös" (modell ä.) häromdagen... att det fanns hästskjutsar mitt inne i stan är ju lite exotiskt att veta. Men snart minns ingen skrivmaskin, brevlåda eller fast telefon.... och... ja, ab - jag har också berättat om vår radiogrammofon där jag satt framför högtalaren - under skivan man fällde ut... Kanske är det ändå svårt att läsa om sånt som inte finns nu, om ingen läser högt och förklarar?

Och vem vet, hon äger - det suger, de kanske stannar... precis som vajjert och alla tajders stannade kvar... Nej, nu skämtar jag. Jag slutade säga dessa uttryck redan när 60-talet kom.

Lästips: Janne, min vän av Peter Pohl. En stor läsupplevelse på en stockholmska som förmodligen inte talas av nån idag, och knappt förstås heller.... men vilken bok!!! Man fattar alla uttryck ändå. Den passar alla åldrar - utom barn som inte kan läsa mellan raderna ännu. Det är en av de ungdomsböcker som jag minns bäst av alla hundratals jag läst.

Debatt

I dag svängde det till om åsikterna i personalrummet... och som vanligt blev det inte färdigpratat eftersom det ringde in...

Efteråt har jag förstås funderat på det vi pratade om, men för att ingen ska tro att jag är ute efter medhåll, tänker jag inte tala om vilken ståndpunkt jag har. Det vore roligt att höra några fler åsikter. A och B är kvinnor i samma ålder och har jobbat lika länge.

Den tredje i rummet var lärarstudent och höll med den ena. Vilken, månntro?

Lärare A hävdar att barnböcker i allmänhet är för svåra för nutidens barn, att man ska närma sig barnens språk och undvika ord som de inte förstår. Bort med "tambur", "släntra" och "sitta grensle". Barnen måste förstå vad de läser. Eftersom mor- och farmödrar inte säger "tambur" längre, ska det förstås stå "hall". (Att orde "släntra" och "tambur" kom upp i debatten beror på att det alltid finns med i barnböcker.) Lärare A har kollat om eleverna kan sådana ord, och det kan de flesta inte.

Lärare B hävdar att man bör peta in ännu fler ord och i ett sammanhang som gör att barnen lär sig fler "gamla" ord och får ett rikare ordförråd. Lärare B använder de här orden och kollar om barnen förstår, och det gör de av kontexten.

Det skulle vara jätteintressant att höra fler åsikter. Och - det gäller svenska böcker i original (översatta böcker brukar oftast vara mycket svårare) som är nya och skrivna för 10-12-årsåldern. Ska böckerna närma sig barnens språk - eller ska barnen närma sig böckernas språk?

Men den här gången, då?

Jag skickade aldrig in korsord förr - men nu har jag gjort det några gånger. Alltså, de gånger då jag inte fastnar med tre tomma luckor...

Varje gång tänker jag mig att jag vinner de utlovade Trisslotterna - med storvinst på förstås... Men än har det inte lyckats. Nästa gång? Snälla... vem det nu är jag ska be till... har inte kläm på om det är Gud eller speldjävulen jag ska beveka....

På tredje dagen...

...ligger jag kvar i soffan. Fast - jag har hasat mig runt på svettdrypande stavpromenader både igår och idag. Men mest har jag sett detta framför mig. Trots att de tre intensiva dagarna gav en mängd kreativ energi, brände jag av en hel del kroppslig...

På bild träder de ljusa fläckarna i tapeten fram mer och jag ångrar att vi inte målade om även det här rummet... I verkligheten syns det inte så mycket att det hängt andra saker på väggarna. Och när solen börjar lysa in igen, kommer det säkert att justeras av sig självt.

Det här är alltså mitt favoritställe. Guidad tur följer för den som är intresserad:

• Till vänster ett fönster med mycket himmel, snett bort till vänster två akvareller från viktiga ställen, mors och fars hus där de bodde som pensionärer samt kyrkan där jag gifte mig. Allt målat från två köksfönster hos konstnären/grannen.
• Det rosalila är ett almanacksblad från januari med utsikt över Chiemsee och Kampenwand. En betydelsefull plats för mig.
• De små runda tavlorna kommer från min mormors hem, förmodligen urklippta ur en veckotidning. När mamma var liten lurade hon i sina kompisar att den blonda lockiga lilla flickan var hon själv (trots att hon hade rakt svart hår) och att det unga paret i en fransk gränd var hennes föräldrar.
• Den högra tavlan är ett av mina konstnärsryck som jag fick i somras. Jag erkänner att jag är jättenöjd med den. Det finns en himla massa symbolik inmålad som man kanske inte tänker på, men mig säger den en hel del som meditationsobjekt. Den är avmålad från ett foto på stigen genom prästgårdsparken.
• Klocka - för även om jag försöker koppla bort tiden när jag ligger här, kan jag inte med att komma för sent...
• Foto på familjemedlemmar - jag märker nu att maken saknas. Får åtgärda det! Fast å andra sidan ser jag honom live varje dag, vilket jag inte gör med de andra.
• Värmeljus med behållare för doftessenser.... mmm..... Andra dofter är jag allergisk mot, men inte såna.
• En skulptur som jag fått av mina körbarn.
• Några cd-skivor.... spelaren står på golvet, den får inte plats i hyllan.

Och nu ska jag strax se den här vyn på riktigt. Kanske måste jag fixa till lite käk - maken har staplat ved och är säkert hungrig. Jodå, jag hjälpte till med en del stapling efter promenaden.

Vad har du för favoritplats hemma?

Jobbarlördag

Hej

I dag har jag varit med pappa och morfar och hämtat ved. Och klätt mig varmt - favvoklänningen måste jag ha förstås. Den har jag nästan alltid. Det gick bra med veden, jag fick bara ett vedträd i huvudet.

När pappa och morfar åkte för tredje gången, då stannade jag hos mormor och badade med min kanin. Han tyckte det var kaninroligt!

Text möter musik

Det är svårt att ge rättvisa med lite kort text om de möten mellan text och musik och mellan textförfattare och musiker som skedde de här tre intensiva dagarna. Så det blir kort och koncist.
Programmet var enkelt: Vi fick tillfälle att i enrum (fanns många smårum med instrument) träffa den elev som tonsatt våra texter. De flesta hade inte haft särskilt många veckor på sig, och den här uppgiften ingick som en del i deras utbildning.

Alla av oss i psalmgruppen fick minst en text tonsatt, de flesta fick två och ett par stycken fick så många som fyra olika till samma text. Det var intressant att höra olika tolkningar av samma ord.
Det var ca 20 elever på kantorsutbildningen som deltog, stor spridning i ålder och förkunskaper. För flera var det första gången de tonsatte, medan andra var mer rutinerade. Sen träffades vi i storgrupp, fick kopior på de färska sångerna och sjöng rakt av - och kommenterade direkt efter. Mycket ros - många frågor och förslag på förbättringar - men ingen negativ nedslående kritik. Stor öppenhet och en tillåtande och generös stämning. Både skratt åt komiska kommentar och tårar över starka sånger som gick rakt in i hjärtat.

De ansvariga för kursen har olika inriktningar i sina specialområden och gav värdefulla synpunkter med tyngd i, på både musik, språk och teologi.

(Jag har förstås frågat alla på bilderna om de ville vara med på bloggen! )

Här får jag höra en av mina sånger första gången - och blev så nöjd så nöjd. Det var tonsättarens allra första försök, och det var den sången som blev utplockad med sju andra och uppsjungen på lunchkonserten.
Det här är tonsättaren till den andra sången - som jag också blev väldigt nöjd med. Han såg t.o.m. saker i texten som jag inte själv tänkt på... Hans lärare tyckte att han på några ställen hade så pass nyskapade spännande harmonier att de rådde honom att tänka om till lite mer "vanligt" för att en medelgod församlingssångare ska kunna hänga med - och till sista dagen hade han gjort lite ändringar, och det blev ännu bättre. "Lovande ung man" vågar jag påstå! En rysk konserpianist tog sig an samma text som damen i blå tröja. Och det blev en häftig melodi. Tänk: Ryska pråmdragare och filmmusik i James Bond.... Jag tror att hon använde varenda tangent på flygeln... m.a.o. inget som jag själv skulle kunna spela, men kolla in den glada minen efter de enorma ovationerna hon fick! Och jag var lika glad! Andra kvällen var det s.k. samkväm (som är ett av de värsta ord jag vet. Det låter som nåt både halvsnuskigt och urtråkigt....) med lite plockmat och vin och fri underhållning. Den här tjejen packade upp en s.k. snabbfrälsare ur en resväska och spelade för oss. Enkel och bekväm gammal modell av synth... välanvänd under många år på friluftsmöten. På bilden plockar hon upp de tangenter som hakat upp sig under nedpackningen. Det lät som en lillasyster till sån tramporgel som stod i alla klassrum förr. Några trubadurer sjöng. Och Bloggblad satt och njöt - men ni har förstås redan räknat ut att jag inte satt tyst hela tiden.... fast jag bjöd inte precis på några seriösa psalmtexter....

En av kantorseleverna sa vid utvärdering sista dagen, att det kändes som om någon tryckt på startknappen. Och flera andra instämde, de hade blivit mer än sugna på att tonsätta mer, och många kontakter knöts. Men nästa gång vi textförfattare träffas, i maj, då handlar det enbart om att analysera texter igen. Jag längtar redan.

Fast mest längtar jag efter mat nu. Var inte hungrig i morse, var inte hungrig till lunch... men nu! Lite extra gott eftersom det är 33-årig bröllopsdag. Båda trodde vi att den andre glömt - så det blev en bukett tulpaner från mig och en bukett rosor från maken.

Tre dagar i Stockholm:

Ganska trist skolmiljö med skramlig inredning...
Akustik av tinnitusmodell i fikarummet...
Vandrarhem med toa i korridoren och franska skolgrupper som "umgicks" i nämnda korridor nattetid...
Lång T-baneresa +buss lite för tidigt på morgnarna....
Inga pauser...
Ingen frisk luft...
Inga promenader...
Men vad gör det? När man har lyckan att få umgås och arbeta med superkreativa, generösa, begåvade, trevliga, spirituella, roliga människor i tre dagar. Få vara mitt i en skapande process och höra morgondagens psalmer för första gången... Skratta och mötas i skämt och allvar...

Och som grädde på moset få höra en av mina texter framförd till nykomponerad musik på dagens lunchkonsert av två proffs i kyrkan...

Näe, jag har inga ord just nu. Är både uppfylld av allt - samt urblåst av trist hemresa i varm och överfull buss... Jag måste sova en natt först - och titta på mina bilder och videosnuttar.... Bilder kommer jag att lägga in i bloggen, har fått löfte att lägga ut mina tonsättare m.fl. men någon musik kan jag tyvärr inte dela med mig av eftersom verken är nya och "oskyddade".

Tack och lov att jag inte har två franska skolklasser som har "sambandscentral" i rummet bredvid mig inatt... Godnatt!

(Svar till Ingela om huruvida det franska språket är särskilt störande: Hm... kanske är det mer irriterande att inte förstå vad de tjoar om för roligheter utanför dörren....)

Packad

Jag märker att jag börjar bli rastlös... väskan är packad, kläder framlagda, batterier till kameran är laddade... naglarna målade... har säkert glömt nåt, men jag kommer att gå igenom allt i huvudet ett par gånger innan jag somnar....

Filat på texter har jag gjort in i det sista - och stackars maken (som inte alls är lagd åt poesihållet) får ideligen svara på om det blir bättre så här.... eller så här.... eller kanske SÅ?

För den som inte memorerar det jag bloggar om... hm... är nog allihop, det... ska jag alltså till Kungliga Hufvudstaden i morgon, pigg och fräsch igen efter några rossliga dagar förra veckan, och träffa ett gäng tonsättare som har tonsatt mina och de andra psalmskrivarkollegornas texter. Mycket sång lär det bli i dagarna tre... men som vanligt törs jag inte ta ut nån glädje i förskott. Vill sitta på tåget först innan jag skriker och tjoar. Fast ganska tyst, så jag inte blir avslängd...

Och när jag letade efter gammal skåpmat, hittade jag en tio år gammal, men dagsaktuell vers - som dock inte har några som helst ambitioner år psalmhållet...

Jag har gått fel i min vokabulär
hittar bara här och där
ett ord som passar nå'sånär

Bland floskler som kväljer
jag ratar och väljer
rimmar gör några
men en del
sätter versfoten helt ur spel

Jag skriver och suddar bort
och – dikten blir för kort
Jag ändrar, och får ett nytt slut
för varje ord jag just bytt ut

Jag väntar, präntar, hoppas och tror, men
jag har nog gått vilse bland orden…

6/3 -98

Och så blir det förhoppningsvis inga fler inlägg förrän på fredag.

Lösningen

Samma placering som på bilden under... Men här börjar dottern åk 4 - observera att hon har likadana genomskinliga bågar som fortfarande var moderna 8 år senare! Den lille sumobrottaren har här växt till sig till en ståtlig förstaklassare, på väg till första skoldagen. Så länge vi bodde i det huset, tog jag en bild på barnen varje höst när skolan började. Det blanka på benet är blixten som slog lite hårt när jag fotade fotot.
Numera är längdförhållandena hos barnen i stort sett det omvända.
Intressanta funderingar här nedanför.... att jag såg mer avslappnad ut med nr 2. Helt sant! Jag var lycklig men skräckslagen med den första, hade knappt hållit i ett barn förut. Däremot var det inte av kaxighet jag hade egna kläder, i Örebro var det på modet att man skulle sköta allt själv, städa rummet, vara uppe och klädd, plocka fram sin mat etc... Medan vi på eftervårdsveckan i Finspång (taxi från BB i Nrkpg) hasade i morgonrock hela dagarna och blev uppassade som prinsessor.
Maken tog med sig mina Carmen Curlers när jag hörde att fotografen skulle komma...

Lönesamtal

Tack för alla roliga kommentarer om hur jag skulle kunnat kryssa.... :) Nu gick samtalet väldigt bra, chefen är ny och ville ha lite synpunkter på sv2-undervisning och hur vi ska få det att flyta med nykomna elever m.m. Och eftersom jag har det lite speciellt utan eget rum - är i tre olika lokaler med en hylla på ett av ställena - så måste jag ju utforma undervisningen efter det. Hon erbjöd sig på stående fot (fast sittande) att köpa en dragväska åt mig... men jag avböjde... Inget tal om att jag ska utveckla nåt inom andra områden.

Vad gäller lönen får vi den här gången dela potten lika eftersom hon känner oss rätt lite än så länge. Så det gick jättebra. Hon är ambitiös och framåt och jag är övertygad om att hon blir kanonbra!

Hade det funnit en ruta för flexibel, hade jag kunnat fylla i den idag. När jag skulle hämta eleven i åk 5 mötte jag klassföreståndaren på språng (mot nya djärva mål?). Ingen vikarie hade dykt upp, så kunde jag.... ? Klart jag kunde. Det var jättekul att vara klasslärare i två timmar.

Nu måste jag 1) Sova en stund. 2) Fixa till en födelsedagsmiddag för sonen som fyller i morgon när jag åkt. 3) Packa inför morgondagens resa

Dagens tävling: Vem av dessa mina små (inte numera!) fyller 29 år i morgon? Båda är vid fototillfället 3 dagar gamla. Den ena vägde 4100, den andre 4700. Eftersom det bara är 2 år som skiljer, tror jag inte man kan utläsa så mycket via frisyr eller glasögon. Mer än att fotona är från 70-talet förstås... På det ena är det egna kläder - på det andra landstingets sexiga morgonrock.

Till PGW och Musikanta - jag gör några tummade muddar när jag kommer hem - lägger ut dem på muddbloggen så får ni välja.

Glrp...

Jag ska på lönesamtal i morgon.... fick en lapp (som jag inte slarvat bort! Fast jag fick leta en stund) där jag skulle kryssa för vad jag är bra på - och vad jag borde bli bättre på. Den var lätt att fylla i. Undrar om det är lika lätt att få högre lön.... Fast... Jag ska nog inte tala om för chefen att jag är glad att alls ha någon lön, jublar varje avlöningsdag.... så nära som jag var att bli utan jobb när jag skulle tränga mig in i värmen efter 2 års tjänstledighet.

Det blev högsta poäng för arbetet med eleverna, att individualisera, hitta dem där de är, ta fram deras bästa etc. Det vet jag att jag är bra på.

Men - det blev inte så många poäng för mina ambitioner att utveckla läroplanen eller kollegornas kunskaper... eller jobba för att skolan ska bli miljöanpassad...

Hoppas jag får behålla den lön jag har i alla fall.... :)

Om ett hjärta

I går såg jag så äntligen "Om ett hjärta" i repris. Jättebra första avsnitt. Ska absolut se de resterande. Jag blir så lycklig över Sol....g Terns....öms naturliga rynkiga skönhet. Inga plastiga kinder där, inte! Stark, duktig kvinna. Härlig förebild - fast jag är nästan lite chockad förstås, ofta spelas äldre kvinnor av yngre som sminkas lite, här är det tvärtom. Heja heja - det går åt rätt håll. Men är ännu så ovanligt att det får räknas som undantag.

Men om det verkligen är sant att det skiljer på hur man behandlar manliga och kvinnliga patienter, blir jag mörkrädd. Som väl är har jag dålig erfarenhet från sjukhus, vet bara att både mor och far fick likvärdig och fantastisk vård när de fick sina hjärtinfarkter. Mamma var dock inte nöjd - hon var 80 och tyckte att de lika gärna kunde låtit henne dö, för "nu måste jag ju dö en gång till...." Men någon fel på vården var det inte.

Nu ska jag inte tjata om jämlikhet på teve. Fast lite teve ändå... Jag tittar rätt mycket på teve därför att det är bra att sticka till. Jag har jättesvårt att bara sitta och sticka, lyssna på cd-bok som en del gör, kan jag inte, för jag tänker bara på annat då. Men med ett teveprogram i bakgrunden kopplar jag av. Inte så populärt när vi ser nån deckare och jag måste fråga vad som händer för att jag har tappat en maska i ett kritiskt skede... Det är snart - sista helgen i mars - dags för mitt livs andra (och sista om det inte går bra) marknad. En vårmarknad i den Större Staden. På den lilla julmarknaden i skogen med 80 besökare gick det inte bra alls, men det sägs komma mycket mer folk till den här. Jag har dock sålt av en del muddar ändå, så jag måste få till några nya. Sjalen i gotlandsull + lite pudelgarn är inte till salu.
Det är inte tandpetare jag stickar med, men näst intill...

Kvinnor...

Ja, jag vet. Jag har tjatat om det förr, men ikväll blev jag uppretad igen. Flera gånger. När äldre herrar i svarta skinnbyxor och grå hästsvans alt. hängbuk och dubbelhaka, är med i tv, då är det ingen som pratar om "i din ålder" och "den 61-årige..." men när Susanne "knip" Lanefeldt är med i Let's Dance, då får jag en känsla av att det normala för en 61 årig dam är att stappla fram med rullator. "Men titta! Hon kan gå själv... hon ramlar inte... och så gammal..."

Och Robins talkshow... Han hade en kvinna med förra veckan, så nu är kvoten fylld för hela säsongen... Jag gillar män, men... hade det inte varit för att det är brukligt med danspar av olika kön, är jag övertygad om att Let's Dance hade varit fyllt av män också. Jag undrar vem som propsat på 50% kvinnor i både jury och programledarskap.
Uppdatering och rättning: En uppmärksam läsare har påpekat att Robins visst har haft och kommer att ha flera kvinnor med. Helt rätt - jag hade fel. Han kommer att ha sammanlagt 10 manliga gäster och hela 5 kvinnliga. Då är det ju jämlikt... ?

"Men se hur det gick för programmet med 3 tjejer som programledare..." hör jag en mansröst stöna ur Den Svenska Soffans djup... Men hallå! De tre förkvällsbrudarna är väl inte representativa för hela kvinnosläktet? Ibland får jag en känsla av att de inte törs släppa fram duktiga kvinnor på bra tittartid. Bara stora bröst, ankläppar och getingmidjor... och sen rycks det på axlar... och - killarna får ta över, för tjejerna är ju ändå inget bra...

Uppdaterad I: Okej. Mansrösten ur Den Svenska Soffans djup har korrigerat mig. De var 5 i förkväll. Men blev de bättre för det? Vet inte, jag orkade bara 5 min de tre gånger jag tittade. Och en av gångerna berodde på att jag stod nedanför på Centralen och tittade på starten...

Uppdatering II: Okej. Babben har haft ett roligt program på bästa sändningstid. Hon är duktig. Men så var hon klädd i kostym och slips också...

Jodå, jag har sett fler kvinnliga programledare... vackra, unga, botoxade... 55-plussare ska göra som jag. Sitta hemma och sticka vid brasan och njuta av vackra pojkar, vackra män...